Till och börja med, tack alla för era söta grattis-samtal, mejl, mess och inlägg här, det känns skönt att höra. Lika skönt som det känns att veta att jag kommer ut som nybakad student och får ett jobb, det är ju helt sjukt egentligen. Att veta att jag har en plats på nya kontoret, få en chans att jobba i en branch med framtid och få vara med på en arbetsplats där ingen dag är den andra lik. Shit vad kul det ska bli!

Men det är ju ett tag kvar tills dess, än så är det lite praktik kvar. Mer tid för mig att hinna lära mig mer saker. Good.

Köpte biljetter ner till GBG den 15 dec, 25 årsfest för E. Och vilken fest det kommer bli, superhjältetema, I love it. Nu är frågan, ska jag vara: Michelangelo (En Teenage Mutant Ninja Turtle alltså) eller en Power Ranger? Eller något helt annat, tips please!

  <----- eller ----->  

Jobb, jobb, jobb. Det har varit fullt upp hela veckan. Men i fredag åkte jag direkt till GUC efter jobbet. Gymnasieåterträff för alla elever som har gått ut därifrån. Jag kunde inte ens komma ihåg vilken bussplats man brukade kliva av på, hittade inte riktigt ingången på skolan heller och väl där inne fick jag fråga vart toaletterna låg. Det är ju knappt 5 år sedan jag slutade där, pinsamt dåligt minne. Kikade runt, hälsade på folk (fast först hängde jag på lillebror och gnällde över att jag inte såg några jag kände) och lyssnade på tal. Och mitt under något av de väldigt långa talen så såg jag honom: Snygg-Lars. Vår lärare i naturkunskap, föredetta ubåtsmilitär. Han hade inte åldrats en dag, fortfarande så löjligt snygg att jag liksom inte hörde talaren längre när jag tittade på honom. Men jag kom inte ihåg att han var så kort, kanske har krympt?

Sen samlades alla journalistikare och käkade tillsammans, alla som hade anmält sig kom inte, det var synd men vi som var där hann nog prata igenom hela klassen och få lite koll på vad alla sysslade med. Jag hade tänkt mig att glida hem och sova tidigt efter maten, men vem kan motstå att följa med till ÖG? Gick med till K i luthagen för att förfesta och sedan hamnade vi på ÖG, så bra musik! Dansade hela kvällen innan det var dags att promenera hem i snöfallet. Det var då jag för första gången kände att jag inte gillar vintern. Fast det är ju inte hela vinterklimatet som jag inte gillar det är en speciell sak: det är halt och isigt. Det går inte att cykla och man måste gå långsamt. Det får snöa hur mycket som helst, vara svinkallt, men måste det vara halt?

Upp och hoppa och gå till tåget för att vara på plats på Stockholms centralstation klockan 8 på lördagmorgonen. Bakis och trött men det var ändå kul att höra vad besökarna tyckte om utställningen. 

Uppsala igen sen och träffa lillebror på stan, luncha med honom och kika efter present till pappa. Försökte hitta bussen hem till Nyby, svor högt för mig själv och förbannade allt vad byggnadsarbete heter. Hem dit en sväng för att klippa lillebror, han ropade på pappas hjälp när jag plockade fram trimmern, just den biten är inte min starka sida.

Med en nyfriserad lillebror och mamma och pappa som sällskap så anlände vi till restaurangen. Champangen stod redan på kylning när vi kom. Inget mousserande vin här inte, jag brukar inte vara förtjust i äkta vara, men den här var helt underbar. En mysig middag, med mycket prat och sedan väntade en överraskning. Vi firade Fars dag lite i förväg. Han öppnade paktet, ett vitt blockljus med svart utsmyckning. "Lite The Hives-känsla" sa pappa precis innan vi plockade fram present nummer två. En musiktidning med The Hives på omslaget och en post-itlapp som sa att att han skulle bläddra fram till s. 20. När han öppnade tidningen på rätt sida låg där flygbiljetter till London och biljett till The Hiveskonserten där. Jag har aldrig sett någon bli så chockad. Eller så glad heller för den delen. Till saken hör att lillbror vann två biljetter och resa till den där spelningen. Både jag och pappa anmälde oss genast som frivilliga att följa med, men det var redan klart att lillebrors bästa kompis skulle med. Men så visade det sig att den här killen inte kunde. Lillebror våndades och ringde mig för han visste inte vem av mig och pappa han skulle välja. Jag behövde inte många sekunder på mig för att bestämma att pappa borde åka. Och att få se pappas glädje igår är mer värt än alla konserter och London-resor. Jag hoppas att mina båda favoritkillar kommer få en toppenresa.

Lillebror hade andra planer efter maten men mamma och pappa följde med mig till Stockholm för att titta på utställningen. Vi tog ett glas vin uppe i Sky baren innan det var dags för dem att åka tillbaka och för mig att plocka ner fotoutställningen. Det som tog oss timmar att sätta upp var nerplockat på mindre än en timme. Budade grejerna till kontoret, åkte dit och tog emot och plockade in dem. Då kände vi oss rätt så välförtjänta av lite firande så vi kilade bort till restaurangen där M jobbar. Helt slut när jag satte mig på sista tåget hem, blev veckans första sovmorgon imorse.

Men nu är ett uppdrag slutfört, nya väntar. Precis som jag vill ha det.