Sakar som folk kanske inte brukar säga och göra efter en godkänd uppkörning:

Vadå godkänd? Godkänd som i att jag får körkort?

Försöka krama vägverketmannen i bilen för att jag blev så glad (han hade tydligen bara tänkt skaka hand).

Utbrista Gud vad glad min mamma kommer bli! Nu kan hon få dricka vin igen på helgerna. Ja alltså inte så att hon är alkolist eller så men hon har ju varit tvungen att vara nykter varje helg eftersom hon har övningskört med mig.

Efter att ha skrivit på alla papper fråga vägverketmannen (som sitter kvar i bilen och skriver lite papper till) om han behöver mig till nåt mer, när han säger att det inte behövs så hoppar jag ur bilen och tar den här bilden:




Har ni sett någon med ett så nöjt leende förut? I bilen där bakom mig sitter vägverketmannen kvar och undrar om det verkligen var rätt att ge ett körkort till någon som verkar sakna varendaste uns av behärskning.

Eh, jo jag tänkte bara kolla om det är någon som vill ha skjuts?

För om det är så kan jag komma och hämta upp dig nu när jag har körkort.

Skulle bara fråga, inte skryta på nåt sätt eller så.


(det där sista var ljug, känner mig väldigt skrytsugen och duktig faktiskt)

Varför är det ingen som har berättat för mig att Playa del Sol har börjat igen? Hade inte någon bara kunnat knacka mig på axeln och säga: "Jo du vet den där serien som du är ensam om i Sverige om att ha köpt på dvd, ja du vet den, alltså säsong 2 ska börja på söndag kväll, se till att du inte missar det".

Älskar, fullkomligen ÄLSKAR, att det mesta finns att få tag på via respektive kanalers egna "play-avdelningar".

Det är min motivering till varför jag betalar tv-licensen; SVT Play.

Ja och så Melodikrysset också såklart.

På festen i lördags var det flera som sa att jag hade fått så långt hår.

Och ni vet väl vad man gör då? Just det - man klipper sig. Kom på det idag när jag gick på stan efter jobbet så nu är allt risigt sommarhår borta och jag har en decimeter kortare hår på huvudet.



(Man måste pluta med läpparna i webcamen annars fungerar den inte)

Hade väldigt roligt på Lindas och Johannas födelsedagsfest i helgen. Det var fint ordnat med snittar, rosa pynt, lekar och värdinnor som såg ut som prinsessor, men störst av allt var att Moneybrother var på festen!



Man kan tycka att Moneybrother är rätt så lik Stefan, men så är det absolut inte.

Absolut inte.

Vi har uppdaterat Officepaketet på jobbet. Jag sitter och fixar med ett dokument, ska göra en tabell och blir alldeles lyrisk över hur mycket förbättrat tabellverktyget har blivit. Ja, jag blir faktiskt så exalterad att jag tjuter till av lycka och tvingar min chef att komma och titta hur bra det är.

Han ger mig en lätt konfunderad blick och säger:

"Det är helt klart att vi går igång på olika saker du och jag".

Jag är så glad att jag är en sån som går igång på nya tabellverktyg för tänk vad kostsamt det skulle bli om jag var en sån som bara fick kickar av att hoppa fallskärm och dylikt.

Eftersom jag tydligen inte är en naturbegåvning vad gäller bilkörning så åker jag till Uppsala så ofta jag kan för att övningsköra med mamma. Självklart åker jag jag dit den här helgen också, men den här gången blir det inte bara bilkörning, på lördag har Linda och Johanna födelsedagsfest. Den ser jag fram emot!

Meh! Efter att ha sett kvällens Roast på Berns var jag sugen på att gå in på kanal5.se och kolla på förra veckans avsnitt.



Det var visst fler än jag som tänkte göra det.

Jag har ju glömt att berätta om senaste gången jag blev så glad att jag grät. Det var på Elin och Stefans inflyttningsfest för två veckor sen. När vi kom upp från gården så såg jag att jag hade fyra missade samtal från Tessan. Ringde upp med hjärtat i halsgropen för fyra samtal betyder ju att det är något riktigt viktigt (inte alls som när jag bara ringde två gånger på rad för att berätta om att jag hade hittat alla gamla avsnitt av Saved by the bell, det var också viktigt men inte "fyra missade samtal-viktigt").

Och visst hade jag rätt, när hon svarade sa hon att hon hade något viktigt att fråga. Vid det läget började jag fundera på vilken kroppsdel hon skulle behöva få donerad (jag hade sagt "varsågod" oavsett vilken hon hade frågat om), men nu var det inte det, nej för hon frågade om jag ville vara brudtärna på hennes bröllop. När jag pep fram "ja, ja, klart att jag vill!" eller något liknande så kom superglada leendet och tårarna samtidigt.

Jag är så hedrad, tack finaste Tessan för förtroendet, jag lovar att göra allt för att du ska få en fantastisk bröllopsdag. Jag skulle t.o.m kunna tänka mig att knåpa ihop ett peppigt blandkasettband med Håkanlåtar. Det du!



Jag och den blivande bruden har massa egenhändigt knäppta kort på oss själva. Det här är från Liseberg i somras. Tycker att vi gör "solen i ögonen-posen" total rättvisa.

I likhet med min mamma så rusar jag (nästan) alltid in på toa det första jag gör när jag kommer hem. Det här har säkert lika mycket psykiska som fysiska orsaker, men allt som oftast så tar jag inte ens av mig skorna innan jag smiter in på toaletten (nu är ju inte det så svårt i den här lägenheten eftersom toan ligger precis när man kommer innanför dörren). Detta medför att jag sparkar av mig skorna inne på toaletten och istället för att ställa ut dem i hallen (där ändå knappt får plats) så får de oftast ligga kvar där framför toaletten tills jag snubblar på dem när jag ska in nästa gång.



Extra kul blir det förstås om jag snubblar på dem på natten för då kan man verkligen slå sig. Det är lätt att tro att fysisk smärta skulle få mig att sluta upp med det här beteendet, men så har jag tänkt i några år nu och inget har hänt så jag ger mig själv diagnosen "obotlig slarvmaja".

Jag kuggade.

IGEN.

En skitsak, men även skitsaker ska man göra rätt. Nu glömmer vi det där och fokuserar på den nya uppkörningen. Och teorin som jag måste skriva.

IGEN.

Inglorious Basterds - herregud vilken bra film!

Vinklar, dialog, handling, skådisar, allt var bra. Jag höll för ögonen under de mest blodiga scenerna, men kunde inte låta bli att kika mellan fingrarna för att det var så spännande. Det var applåder i salongen när eftertexterna började rulla, sånt är fint tycker jag.

Arbetsveckan är över och fredagströttheten signalerar att nu är det helg. Utanför fönstret ser det ut att dra ihop sig till ett riktigt oväder så jag gör det enda rätta - tänder massa ljus, kokar en stor kopp te och kryper upp i fotöljen med en bok.

Tänk om någon hade sagt till mig när jag var 18 år att det här i framtiden skulle låta som en skön fredagkväll i mina öron. Då hade jag skrattat, sagt "no way!", tuperat håret lite till och gått ut på krogen.

Det är rätt gött att inte vara 18 längre.

Igår var jag och Emely på nya Beckfilmen. Jag är ju ett stort Beckfan så jag gillade filmen, den handlade mer om Gunvald än om Beck, det gillar vi ännu mer.