Jag förtjänar inga julklappar i år

Igår var jag i Kista Galleria blev jag stoppad av en knappt vuxen man med en sån där helylleuppsyn.

- Hej hej har du tid bara en kort stund?

Jag börjar vifta avvärjande med händerna och göra sånna där grimaser som antyder att jag egentligen inte vill prata med honom, men vi hade ändå haft så mycket ögonkontakt att jag inte kunde låta bli att stanna.

- Vet du vad som är den vanligaste dödsorsaken bland unga kvinnor i blablabla?

Här tror jag att det är någon typ av frågesport och gissar på både stympning och misslyckade aborter. När helyllekillen säger att det är fel, men nära så tar jag det som en uppmaning att fortsätta gissa. Efter några misslyckade gisssningar så avslöjar han svaret (komplikationer vid förlossning).

- Det här kan man hjälpa genom blablabla, men vi i Amnesty behöver fler medlemmar som blablabla.

Och här förvandlas jag till en hemsk person. Jag ljuger och säger att jag redan är med i Amnesty eftersom jag inte orkar med att prata längre.

Hade jag trott på himmel och helvete så hade en sån här grej definitivt kvalificerat mig till det sistnämnda. Dålig, dålig, dålig medmänniska.


Jag känner en kille som känner en kille som har en syster...

Nu för tiden är det ingen som löser rebusar längre för vi har fullt upp med att hitta den röda tråden i en spretig grupp facebookvänner som alla har en gemensam (för dig, okänd) vän.

Pensionärsprogrammen och jag

Förra veckan var det säsongsavslutning av Doobidoo. På spåret tar över dess plats i tv-tablån. Det är ett program som jag dömt ut på förhand trots att jag knappt sett en minut av det. Doobidoo handlar om musik och där kan jag iaf några av frågorna. På spåret handlar om geografi och om det kan jag absolut inte ett endaste dugg och jag gillar att känna mig smart framför tven, alltså går På spåret bort (av samma anledning tittar jag inte på Are you smarter than a fifth grader?).

Hur ska detta tomrum fyllas? Med SVT Play såklart, jag har missat sex avsnitt Doobidoo som jag måste hinna med att marathontitta på de kommande fredagkvällarna innan de försvinner från playen.

Så när ni frågar om jag vill hitta på något i helgen och jag svarar att jag redan är rätt uppbokad så förstår ni varför.

GOD gärning

In your faces alla ni som säger att karma inte lönar sig.

Började dagen med en god gärning och nyss dök den här upp på mitt skrivbord:


Goda gärningar smakar gott



4 timmar senare:
Tack vare flitiga kollegor och en strong insats från undertecknad är den där asken slut nu. Och jag vill aldrig äta choklad igen, den var mig övermäktig. På riktigt. Jag dör just nu stora chokladdöden och kan knappt andas.

Nyförlovade

När jag kom till jobbet imorse så tyckte mina kollegor att jag såg så väldigt trött ut. Så var det inte, men jag kan förstå att det kanske såg ut så eftersom jag tillbringat morgonen med att gråta lyckotårar.

Bäste Criss har friat till finaste Josse och mina tårkanaler är programmerade så att det bara behövs att någon säger "bröllop" så börjar de fyllas. Fatta då hur det forsar när sånt händer i den närmaste kretsen?


En himla massa grattis till er båda!

Varning för käcka husmorstips

Det är inte bara skönt att sova i in egen säng igen utan det är också skönt att glida in i gamla vanliga rutiner igen.

Jag har oftast med mig matlåda till jobbet och vill gärna ha sallad till den men tycker att det är jobbigt att stå och dutta med massa olika plastlådor här hemma. Det går såklart att köpa en sidesallad nere i restaurangen, men det blir dyrt och tidskrävande i längden. Lösningen på det är en jättebra salladsskål (Tupperware såklart) som jag gör iordning en hel veckas sallad i och tar med till jobbet.

Det kommer bli mycket soppa i veckan så det blev en matig sallad med både fetaost och kidneybönor i.


Fräsch och färgglad lyfter vilken måltid som helst!

Fördel med ordning och reda

Woho! För första gången någonsin så sammanföll de faktum att jag behöver vässa min kajalpenna och att jag faktiskt vet var min pennvässare är!

Idag fick vi allt - lite blod, en del tårar och jävligt mycket svett

Nya shorts, men det var inte så mycket mål i de där shortsen som jag trodde. Däremot tror jag att pojkarna blev lite avundsjuka på mina nya shorts och det här tog sig uttryck i stryk. Ganska tidigt in i matchen fick jag en hård (oavsiktlig) armbåge rakt upp på näsan. Där blev det lite blod och några tårar också.

Sen spelade jag vidare med en näsa som svällde i realtid.

I vanliga fall så brukar de hårda skotten hamna på benen men idag fick de in några fullträffar på armarna också. Kan vara så att de lyckades få till den tydligaste innebandybollsavgjutningen någonsin. D.v.s. man ser inte bara märket efter hålen i bollen utan också från de små groparna i plasten. Väl skjutet!

 
Bilden på bollmärket måste vara större för att ni ska förstå hur ont det gör

Nyår

Det kan vara så att nyårsklänningen är fixad nu (eller så snubblar jag över någon ännu finare innan det är raketdags och då får den jag köpte igår glänsa på julfesterna). Men vad är det för nytta med att ha en nyårsklänning om man inte har några nyårsplaner?

Oskar

Nu är det bara en vecka kvar tills bästa Tove ska firas på konsert med bästa Oskar Linnros.

Ni vet väl att jag har kändisspottat Linnros på blåa linjen? Vill man se tunga hiphopkillar är det blå man ska åka. Men har du otur är det bara Sean Banan som dyker upp.

Oskar, spela den här på onsdag så blir jag glad.



Ingen jul utan Liseberg

Sådär ja! Trodde att jag skulle bli utan Jul på Liseberg i år, men nu har det löst sig. Efter julfestx2 med jobbet så åker jag ner till Göteborg helgen innan jul. Yey!

Helen och Billy

Om man gillar Billy Joels låtar och tycker om Helen Sjöholms röst så är det strålande nyheter att höra att imorgon släpper Helen Sjöholm en ny platta där hon tolkar just Billy Joel. På svenska dessutom.

Och visst borde väl Barpianisten vara den svenska tolkningen av min favorit Piano man?


Här är Sjöholms version av den klassiska She's always a woman

Julbordsförberedelser

Årets julbord med familjen är bokat. Vi ska äta på Riverside i Uppsala. Jag sitter redan nu med menyn framför mig och markerar allt jag vill ha.

Jag hoppas att hälften av det jag vill ha är slut för det finns inte en chans att jag ska få i mig allt det här:


Nu!

Förfest hos Emely och Einar igår. Det var mycket skåningar där jag behövde bara en halvtimme i deras sällskap innan jag började rulla på r:en. Anpassningsbar eller kappvändare, det beror på hur man ser det.

Kön till Strand var tydligare längre än längst så vi gick till rätt nyöppnade Nu! på Kungsholmen. Fuldansade mest och jag råkade ge en kille näsblod genom att köra upp ett sugrör i näsan på honom. Andra gången det händer och då gör jag det inte ens med flit.


En studie i fuldans


Ett borttappat grattis

Hur sorgligt ser inte det här ut? Ett tappat farsdagkort som låg på tunnelbaneperrongen.


För inte kan väl Märta eller hennes pappa ha slängt det med flit?

Baciller

Jag måste skaffa mig en lite sundare inställning till baciller och mat. Har liksom motsatsen till bacillskräck. "Lite skit rensar magen" är min mest använda mening och här är det ingen femsekundersregel som gäller, snarare femtimmarsregel.

Genom att titta på andra så har jag lärt mig att man inte äter det man råkar peta av från tallriken ut på bordet. Skulle jag aldrig fått för mig att göra på egen hand.

Häromdagen stod jag vid diskbänken på jobbet och skivade upp lite gurka. Mig veterligen finns det bara en skärbräda på kontoret och förutom att den är stor och otymplig så var den inom synhåll just då.

-Ehh, ska du äta den där gurkan?

Ja tänk för att jag ska det. Den där diskbänken är ofta så översvämmad av diskmedel att den är förmodligen renare än den där skärbrädan som någon handdiskat lite halvhjärtat.

Men faktum kvarstår, måste bli lite mer på min vakt mot baciller. Det är inte socialt accepterat att skära gurka var man vill och låna tandborstar till höger och vänster som jag gör.

Krämpor

Armbågen gör fortfarande så in i h*lvete ont, det kliar i halsen och ryggen känns allt annan än okej efter innebandyn.

Men, imorse på innebandyn hade jag glömt mina knäskydd. Spelade ändå och kunde hålla igång hela timmen utan att känna av mina knän. Det var ett hallelujamoment.


Julpynt

Ni känner det va? Nu är snön här och då är inte julstämningen långt borta. Så fort jag får tillgång till mitt hem igen ska det pyntas med tomtar i varje hörn, raksträcka och vrå jag kan hitta.

Kalendern fylls med glöggfester och julbord. Eftersom den redan är fullbokad så hoppar jag min pyntkväll i år. Har tre-fyra flyttkartonger fulla med pynt så jag tror att jag kommer klara mig ändå.


Någonstans preciiis innan det här går min gräns

Motivation kan se lite olika ut

Har för tillfället ett Friskis & Svettiskort att tillgå och eftersom jag missade zumban igår så har jag bokat in mig på ett danspass på F&S Lindhagen.

Jag är noll sugen just nu, men det är inte kroppen som är trött egentligen utan bara sinnet. Det kommer att kännas bra när jag väl är ombytt och klar. Och om jag bangar träningen får jag inte köpa några nya innebandyshorts (det är alltså ett straff att inte få göra av med pengar).

Jag behöver nya shorts, alltså går jag och tränar.


Men allra, allra helst skulle jag vilja ha ett par sånna här. Finare inneskor får man leta efter. Kanske en bra present till mig själv när jag, om en månad, firar ett år på innebandyplanen.

Jasmine vs. Slasket 1-0

Med gummistövlar på kan jag ta mig an hur mycket slask som helst.


Hur man enkelt känner sig oövervinnerlig tidigt på morgonen

Tidigare inlägg Nyare inlägg