Man lär så länge man lever

Livet som fattig fortsätter, tur att man bor vid havet så att gratisnöjen aldrig är långt bort. Stranden idag alltså i sällskap av A och min tegelstensbok om sveriges drottningar och deras liv på 1800-talet. Måste få en sväng på ett museum snart och få förkovra mig i lite mer historia. Satt och skrev ett personligt brev idag som komplement till mitt CV. Att beskriva sig själv som någon som älskar att lära sig nya saker låter för överpretantiöst för att man ska kunna ta med det men det är ju faktiskt sant. Det är bara så tråkigt att tänka på att det finns så mycket saker som jag aldrig kommer att lära mig, aldrig kommer få veta att de ens existerar. Alla böcker jag aldrig kommer hinna läsa, olika typer av mat jag inte kommer smaka, människor jag inte kommer att träffa, platser jag inte kommer att se, konserter jag inte kommer att gå på. Det är sånt som jag kan bli knäpp av att tänka på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback