Som icke-kaffedrickare brukar jag inte ens titta åt sånna där stora avancerade kaffemaskiner, that ain't for me. Men nu har jag kommit på det; finns ju varm choklad också!

Kanske ska lägga in lite marsmellows i mitt skåp och ta fram varje fredag för att festa till det med en partychoklad. Det är fredags-feeling det.

Jag vågar inte kolla på skräckfilmer ensam och till och med när jag har sällskap så sitter jag oftast med handen framför ögonen. Därför förstår jag inte riktigt varför jag inte köpt en, utan två läskiga böcker. Pappersväggar och Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist (ja han som skrev Låt den rätte komma in). Zombies och spöken som härjar i Stockholm.

Jag kommer börja se monster överallt (speciellt på min superläskiga vind där tvättmaskinen är), men det bor väl en liten självplågare inom oss alla annars skulle jag ju inte köpt böckerna.

Satte mig och googlade "körkort intensivkurs", fick upp mängder med träffar. Blev inte så mycket klokare av det så nu vill jag ha era tips, har du eller någon du känner gått någon bra intensivkurs? Tell me!

Tänkte att jag ska spendera årets semester på en körskola, kul va? Har inte alls varit särskilt sugen tidigare men nu vill jag har det gjort och jag har inte tid att hålla på och dutta med körlektioner under en längre tid, kort och koncentrerat tack.

Äntligen har jag ett Ica Maxi i närheten igen, nu kommer filmsamlingen att börja utökas igen. Första kapet blev Svensson, Svensson säsong 1 och 2.

Underbar serie. Reflekterade över en sak bara; i första avsnittet får Lena jobb som bankchef och därmed får hon också löneförhöjning. Tjänade verkligen en bankchef bara 21 000kr/mån under 1994 (inspelningssåret)? Låter lite klent.

Jag har en riktigt frän induktionsspis med massa funktioner som jag inte känner till. Inga knappar på ugnen ser ut som jag är van vid. Själva spisdelen börjar jag få grepp om men ugnen är fortfarande ett mysterium, vet aldrig när den är klar eller om jag har den i rätt läge. Går inte att följa recepthänvisningar här inte, allt är efter eget huvud.

Frågan är vad som är bäst - fortsätta med mina hitte-på-recept (som faktiskt blir rätt så lyckade) eller läsa spismanualen som är tjockare än körkortboken?

Ingen ork what so ever, föröker hitta energi för att gå upp på vinden och hämta tvätten.

Har varit noll action från min sida sen Tessan åkte, legat på soffan och kollat på film. Har sett Made of honor, Bride Wars och nu kollar jag på Wedding Crashers. Dagens filmtema hör naturligtvis ihop med fredagens dagdrömmar, brukar det ta en vecka eller nåt att bli botad från sånt?

Appropå bota, jag slog lilltån i Ninas soffa igår. Nu har den gått från att ha varit en försvinnande liten, normalfärgad tå till en svullen stortå-wannabe som sticker ut ännu mer just för att den är helt blå. Tar väl också en vecka ungefär?

Hur bra har inte den här veckan varit? All good, all good. I ondags var Josse och Linda här, åt mat, pratade, slafsade. Helt underbart, skönt att ni är hemma igen tjejer.

Nästa långväga gäst kom på torsdagen - Tessan. Innan jag släppte iväg henne i stockholmsnatten gick vi och tog ett glas vin. På fredagen var det tänkt att vi skulle gå ut och vem vet, hade vi, Emely och Mylen inte suttit här hemma i en evighet så skulle vi kanske tagit oss längre än till t-banan, men det gjorde vi alltså inte.

Fast den extra sömnen som vi fick behövdes på lördagen, började med ett besök på Vasamuseet och sedan vidare till Naturhistoriska där vi klappade dinosaurier, såg delfiner som hade oralsex och testade vår reaktionsförmåga.  Tiden flög iväg och jag och Tessan fick stressa för att hinna till Uppsala, och Ninas inflyttningsfest, i tid. Var en trevlig fest, men jag tror att värdinnan var lite sömnig ;)

Jag var också rätt sömnig när jag vaknade på Lindas soffa imorse, men vi tog oss ändå i kragen och åkte till Kistagallerian jag och Tessan. Ganska nyss traskade hon iväg till stationen och satte sig på ett tåg till västkusten. Otroligt kul att haft henne här de här dagarna, det är synd och skam att GBG ska ligga så långt bort.

Meddelande till alla mina kommande besökare den här veckan:

Jag har inte hunnit packa upp det om jag hade tänkt. Det var ju Andra Avenyn på tv, det måste ni ha överseende med.

Det stämmer nog det där de säger om att sociala medier är framtiden. Kolla bara på publiceringsdatumet för det här inlägget:

Här ser ni beviset på hur farligt det är att klättra omkring på stolar!



Jag är ju en äldre människa nu än jag var förra året så jag lär ju lätt räknas in i målgruppen. Trots den här skräcken för låga höjder har jag köpt en kökspall. Men det är bara för att jag inte når mina vinglas i det övre kökskåpet utan den. Vinsuget trumfar alltså höjdrädslan.

Var dessutom jättemodig förra veckan och klättrade på en 3,5m hög buss. Vill ju inte visa på nya jobbet vilken fegis jag är. Men man kan ju säga så här; min darriga knän och skakiga händer avslöjade mig när jag långsamt ålade mig nerför stegen.

Vad är oddsen för att de ska ha samma status? Den ena bor i Fort Myers och den andre i Sverige, har aldrig träffats men är ändå så synkade.

Första riktiga hela jobbveckan avklarad, det går bra hittills, Min hjärna går på högvarv för att kunna processera all ny kunskap och information, men det är ju en sån sjuk kick att lära sig nya saker så jag hämtar energi från det. Fast det är svårt att hålla alla nya namn och ansikten i minnet, hälsar på folk och märker att de vet vem jag är men jag kan bara le och önska att det var namnskyltskrav på alla arbetsplatser med mer än fem anställda.

Nu är det helg, ikväll blir det middag med Emely, IKEA-shopping imorgon innan jag åker till Uppsala. Tove, har du blåbärssoppan värmd och färdig när jag kommer? Jaaa, bra det.

Tänk vad mycket det finns att svara på en lilla frågan "Nå?".

All känslig information i mitt svar är överstruken, men jag tycker ändå att det väsentliga (textmängden i fråga kontra svar) kommer fram väldigt tydligt :) Det som inte är överstuket är den försvinnande lilla mängd text som som inte handlade om mig. Inte alls egoistisk, inte alls.

Nähä, det gick inte den här gången heller. Fast det var ju ett steg framåt, för idag kom det en bild iaf. På tven alltså. Ullis försökte, men fick inte till det. Nu har Arin också gjort ett försök att koppla min dator till tven, bilden blev svartvit så jag ska byta ut sladden en gång till innan jag ger upp.

Jag lider ju inte av att ligga med datorn på magen, men när folk kommer hit och vi ska kolla på film verkar de inte uppskatta den pyttiga 15 tums skärmen. Nya sladdar imorn, sen får han testa igen för jag vet mina begränsningar, externa skärmar aint my area of expertise.

Jag är ingen ängel, men vissa människors beteende gör mig så förbannad och förbluffad! Jag åkte i rulltrappan på väg ner mot tunnelbanan och såg att det var något vid botten, det var folk framför mig så jag såg inte var det var. Ju närmare botten jag kom dessto mer såg jag, det var en man som satt vid botten, han satt fast med tröjan i rulltrappan och kunde inte komma loss.

Folk klev över honom och gick vidare!! Visst, jag såg att han var uteliggare, men herregud! Människan hade ju ramlat och fastnat. Jag försökte få loss hans tröja, den satt hårt åt och till slut fick jag hjälp av en vakt och så kunde vi hjälpa mannen upp.

Som sagt var, jag är ingen ängel, men jag förstår inte hur man resonerar när man kliver över en människa som sitter fast.

Mår betydligt bättre efter att ha snortat kortisonpulver hela helgen, borde vara helt felfri innan fredag. Så måste det bli, party på lördag ju. Fast det känns lite konstigt att inte kunna säga "vi kan köra förfesten hos mig", men Tove och Karin ni fixar väl till det ändå va? =)

Och nästa vecka blir det finaste av fint besök (varning, varning, jag kommer INTE hunnit klart med allt till dess). Brunbrända semestertjejer som kommer på onsdagen, vad vill ni ha till middag? På torsdagen kommer inte lika långväga, men minst lika eftertraktat, besök. Tessan kommer och stannar ända till söndag. We do the faghag thing på fredagen, museum på lördagen och sen till Uppsala på kvällen för att visa att vi fortfarande orkar med en tvådagars.

Strålande planer, perfekt motivation för att bli frisk.

Håller just nu på att sortera bland viktiga papper av olika slag, det finns "tråkiga men viktiga" (betyg, intyg, kontrakt, osv) och så finns det det "viktiga för att det är roliga minnen". Visst känns det dumt att spara på massa skräp men den känslan som kommer varje gång jag plockar fram dem gör att jag inte kan slänga det. Alla andra jag känner är duktiga på att helt hänsynslöst slänge sånt här, men sån är inte jag.

Just för att jag spar på "skräpet" så hittade jag precis en text som jag skrev efter att ha läst massa begagnade Starlettidningar. På insändarsidorna förekom det ofta korta berättelser som var uppbyggda på låttitlar.

Här nedan kommer mitt försök på en sån berättelse, det finns ingen inledning utan man kastas direkt in i en hetsig dialog mellan mor (M) och son (S). Kolla om du hittar alla låttitlar! (Det finns minst 22 st)

---

M - Du måste stanna hemma ikväll!
S - Glöm det, inget stoppar oss nu.
M - Men hon är ju en främling.
S - Hon är ingen främling för mig.
M - Vem är det du vill ha då?
S - Hon heter Belinda och jag älskar henne för hon har leende guldbruna ögon och hon har blommor i sitt hår. Igår sa jag till henne: Jag gör vad som helst för dina ögons skull.
M - Hur länge har ni varit tillsammans?
S - Vi är inte tillsammans än, men vi är på gång.
M - Kom ihåg att det blir inte alltid som man har tänkt sig.
S - Men låt mig nu, festen har börjat och jag vill hinna dit i tid för snart tystnar musiken.
M - Jaja, gå då, men kom hem senast kl 2.
S - Jag lovar, du kan lita på mig.

Festen är på den soliga sidan av stan men för att komma dit måste Augustin vandra till rytmen av ett regn, det blåser hårt och han blir fångad av en stormvind. När han kommer till min del av stan skiner solen igen och ingen tänker längre på att sommaren är kort.

Augustin går in på festen och spanar efter Belinda. Den första tjejen han ser är sensuella Isabella, men bakom henne skymtar han sin käresta. När han ser henne skriker han:
- Hey baby! Vacker som en sommarnatt vänder hon sig om och ler mot honom.

---

Det står ingenstans på maskinerna hur lång tid tvätten kommer ta, men jag vet ändå när de är klara eftersom min soffa börjar skaka när centrifugen kör de sista varven.

Inte klokt vad praktiskt det är att ha tvättstugan på våningen ovanför.

Jag letar efter soffbord på Blocket. Hittade det här:



Visst blir man sugen på att se hur det ser ut i resten av lägenheten hos den person som säljer det här?

De som känner mig vet att jag är absolut inte äckelmagad eller klen på det sättet men idag var det snudd på too much för mig. Testade tvättstugan idag för första gången (har äntligen hittat tvättmedlet) och de var de äckligaste maskiner jag har sett!

Ok att det säkert är många som har egen tvättmaskin i lägenheten och därför inte använder den gemensamma tvättstugan särskilt flitigt, då finns det inte så många heller som hjälps åt att hålla rent men mögel i tvättmedelsfacket är under all kritik. Min tvätt-tid började kl 12 och den första timmen ägnade jag åt att göra rent i maskinerna.

Min mormor, tvättstuge-Hitler, skulle ha fått spel, ja hon skulle nog blivit så upprörd att hon skulle stryka med på kuppen. Men när jag stod där och petade loss gamla sköljmedelsrester och förbannande mina äckliga grannar så kände jag att tvättstuge-Hitler fanns i mina gener också.

Kan man bränna bort sina fingeravtryck (fast det heter väl inte fingeravtryck? det blir väl inte ett avtryck förrän man faktiskt pressar fingret mot någon? men ni vet ju vad jag menar, de där fina linjerna på fingertopparna) Igår råkade jag ta i mackgrillen på själva järnet och nu är det inte mycket kvar av mina linjer på vänster pek- och långfinger.

Kommer jag få komma in i USA nu? Eller kommer jag fastna där i tullen där man lämnar sina fingeravtryck? Får väl rymma in från Mexiko istället. Ja så får det bli.

Är superduperynklig just nu. Bronkithosta som får väggarna att skallra, näsa som rinner och så lite frossa på det.

YNK

Men det finns ett ljus i tunneln, idag kom modemet på posten och därmed är jag back online. Har suttit med en hopplös liten dongel sen jag flyttade men den kan man ju bara ha på en dator i taget och så är den mördande långsam, så kan jag inte ha det.

Men nu vill inte den stationära datorn vara med längre, eller snarare så att musen inte vill vara med längre. Det är orginalmusen som följde med när jag köpt datorn, den har en kula (no infrarött här inte) och så finns det ingen usb-kontakt på den. Ni fattar hur gammal den är va? Den är från 2002, rena rama stenåldern. Jag har ju såklart nån trådlös, batteridriven sak och så en gamermus också, i en okänd banankartong så klart. I mitt sjukdomstillstånd orkar jag inte leta.

Tur att jag har 4 stycken bärbara att tillgå. Viktigt med back-up.

Har ni bokat in den 13 jan än? Klart ni har, då är det ju äntligen säsongspremiär av Andra Avenyn. Som jag har längtat! Allting annat som visas på TV följer jag ytterst sporadiskt, men med AA (ja, det är så vi fans kallar det) är det blodigt allvar. Kan bara Wild Kids börja visas igen så är min tv-tablå komplett.

Det börjar likna ett hem här nu, jag är inte där än men en god bit på väg. Ullis är på mig som en ettrig liten terrier så det är mest hennes förtjänst att det händer något här och snart kommer Emely hem och tar över den rollen (minus ettrigheten). Alla som varit med när jag flyttat vet att det här med att packa ner och upp inte är min starka sida.

Men nu väntar lite varm choklad innan vi ger oss ut i snön och åker till Kista Galleria. Helgnöje på en vardag minsann.

Lärdomar man kan dra av en flytt:

Det är lättare att tvätta om man kan komma håg var man har packat ner tvättmedlet någonstans

Om man inte hittar sina vanliga bestick går det alldeles utmärkt att äta pizza med silverbesticken

Det absolut bästa sättet att bli klar med upppackningen så fort som möjligt; bjud hem folk du vill imponera på

Jag lever!

Nyårsdagen var smärta rakt igenom (eftersom nyårsafton var så rolig!), bakfull men ändå tvungen att gå upp tidigt för att packa hela dagen och natten. Men jag hann klart. det ni!

Hade anlitat flyttfirma och tur var väl de för annars hade det inte gått, fyra trappor upp utan hiss med ca 30-40 flyttkartonger + möbler var mer än vad jag och lillebror skulle klarat av på egen hand. Men vi fick springa och bära allt vad vid orkade ändå. Träningsvärken sitter fortf i.

Det är saker överallt, igår åt jag pasta med salladsbesticken (jättegaffel och jättesked) eftersom jag inte vet var mina riktiga bestick är. Men imorn blir det ordning för då kommer Ullis upp och hjälper mig. Hon och Emely är de enda som stolt kan säga att de har sett alla mina lägenheter, bravo tjejer.

Saknar redan er i Uppsala lite så tycker att ni ska komma hit snart, typ nu :)

Nu: tillbaka till banankartongland