Totalt före sin tid. HJ uppmärksammade oss på att killen som stöter på Malin här i klippet lätt skulle kvala in som ung reklamare år 2008. Fast han har byxorna liiite för högt upp.

För övrigt så har jag jobbat för fullt redan i helgen. Läst ut en till Gossip Girl-bok. Hårt projekt det här, hårt.

Häromdagen slank jag in på Seveneleven, plockade på mig lite random grejer och gick fram till kassan.

"Det blir 89 kr". Inga konstigheter där, rotar i fickan efter visakortet. Samtidigt som jag märker att det inte ligger är så kommer jag ihåg att jag slängde ner det i väskan när jag köpte lunch. Väskan som är kvar på kontoret. Jag är inte den som brukar gå runt med överdrivet mycket kontanter på mig, typ en femma till toaletten men inte mer. Det skramlade ändå i fickan så jag började räkna. 1 2 3 4 5...89kr!

Kassören blev lika förvånad som jag att jag hade exakt 89 kronor på mig, nothing more or less.

Ett litet vardagsmirakel.

Woho! Nu är resan bokad och betald. Åker till Fort Myers, FL den 27 oktober. Det blir ingen lång resa, är tillbaka i Sverige den 6 november, men ojojoj vad den är välbehövd. Palmer, Applebees, beer-pong, Miromar Mall och alligatorer. Men bäst av allt är såklart att träffa Jenn igen. I höst är det två år sen jag träffade henne för första gången. Min long lost twin. av förståeliga skäl hinner vi inte prata så ofta, men när vi gör det så är det precis som vanligt. Kommer fälla många glädjetårar den 27 oktober, can't wait!

Jag reste mig från sjuksängen, frågade min doktor om jag fortfarande smittande. Men det var helt ok, bara jag själv som kommer lida av att hosta ut lungorna tills de hamnar på utsidan av kroppen, alla andra går fria utan problem.

Tog det ändå lugnt, jag och Emely blev gång på gång imponerade av våra egna sunda val. "Vi dricker cider, men den är alkoholfri, tänk vad vuxna vi är". Humm, nu skulle väl personer som är vuxna på riktigt knappast klappa sig stolt på huvudet och samtidigt påpeka avsaknaden av alkohol. Alltså var vi vuxna på låtsas.

Jag åt sill, tog om flera gånger. Det är ett stort vuxensteg, men jag är inte riktigt där än eftersom jag fortf känner att jag vill ha en belöning för att jag ätit upp allt på tallriken. Sen så kan man inte dricka sill utan nubbe. Men efter eftersom vi hade planerat inför den lugnaste midsommaren i mannaminne så hade jag inte så mycket passande hemma. Fast Explorer med lingon-blåbärsmak funkade ju det med. Passade även utmärkt till de kräftor och räkor som vi käkade till middag.

Härliga jordgubbar och glass till efterrätt i kvällssolen. Och så whiskey och cola, för att bli frisk såklart. Vid 11-tiden på kvällen var vi inte lika sunda längre. Jag skjutsade Emely på pakethållaren och så gav vi oss ut i sommarnatten för att åka till Svartbäcken där tjejerna med respektive hade firat. Var en rätt avslagen stämning som mötte oss, de hade ju hållit igång ett bra tag redan. Men efter ett tag var det minsann flera som shakade loss, inte runt, men iaf brevid stången.

När det börjat ljusna ute så susade vi hemåt till mig, käkade ostbricka och kollade på Djungelboken för att sedan somna sött innan Mowgli hann tillbaka till människobyn.



Dagen efter hade vi båda ställt klockan på 10. Alltså vaknade vi inte förrän strax efter 11. Packa snabbt, tina kött och köpa groggvirke. På natten hos Nina hade Linda frågat om jag ville med till Björklinge på midsommardagen. Klaaart.

Där ute var det massa folk i blandade åldrar. De allra flesta var bakis, men efter ett tag var det full rulle igen. Kalla öl, sol, kubb, tipspromenad och lekar. Jättekul!

Härlig sill-lunch och grillmiddag som ackopanjerades av mycket sång och musiken stod Bosse för, alltid med gitarren redo. Mysig stämning hela kvällen, kanske med undantag av de galna (tillfälliga) sektledarna som predikade om golv fram på småtimmarna (klick, laminat, paaaaaarkett!). Hela midsommardagen avslutades med att sex stycken galningar dansade som besatta i det daggvåta gräset, men det var ju också mysigt. Dock jättedumt ur tillfriskningssynpunkt.

Jag och Linda drog vinstlotten, slapp tältet och fick sova sött i gästrummet. Dagen efter mådde inte jag så bra. Alls. Sökte skuggan, kunde bara låta fötterna sticka ut i solljuset då och då.

Plågsam bussfärd in till stan, men där blev det belöning i form av hamburgare på Järnvägsgrillen. Toppen.

Jag gick direkt in i duschen så fort jag kom innanför dörren hemma. Sen la jag mig på soffan och rörde mig inte därifrån. Sov 12 timmar i sträck. Otroligt skönt.

Stort tack till familjen Larsson som ordnade ett fantastiskt midsommarfirande, kul att jag fick komma!

Kräkas snor? Mysigt va. Det är ungefär så jag har det just nu. Det blir inget midsommarfirande av, istället ska jag kurera mig. Men en liten sillbit slinker nog ner ändå. Och en och annan jordgubbe. Fast jag får svälja dem långsamt.

Härligt med långledigt från jobbet så att jag hinner med att vara sjuk ordentligt. Hittills jag jag prickat in jul, nyår, nationaldagen och midsommar. Det gäller att välja sina moments. Och inte alls vara bitter. Såklart inte.

Just nu tänker jag helt och hållet på engelska, översätter till svenska i huvudet samtidigt som jag skriver. Har precis pratat med Jenn i över en timme. Tidsskillnad, jobb, skola och sånna grejer gör ju att vi inte hinner höras så ofta så det finns alltid miljoner saker som ska avhandlas när vi får tid. Men förhoppningsvis blir det lite mera tid över till det snart.

Som så många gånger förr så skär det i mig av saknad när vi lägger på. Long lost twin! Dags att komma till Europa snart tycker jag.

Igår hade Expressen följande på löpet:

"Känd artist omkom i dykningsolycka". Brevid den texten var det en bild på mannen och hans namn skrivet i mindre punkter än rubriken.

Om han nu var så känd så behöver man väl inte skriva ut att han var en känd artist, då borde det ju räcka med namnet, eller?

Personlingen hade jag inte hört talas om Esbjörn Svensson, men så lyssnar jag inte heller på jazz.

Festvaltrött efter bara en dag. Men på Hultsfred kan man vila i tältet några timmar då och då, det kunde vi inte igår. Ont i diverse kroppsdelar, men lätt värt det. Hellacopters var riktigt riktigt bra, snacka om att sluta med flaggan i topp. Queens of the stone age var jag inte så bra inlyssnad på, gillade det jag hade hört men när jag såg dem spela blev jag fast. Nya favoriter.

Under The Hives stod jag och Tessan framför andra scenen. Väntade på Foo Fighters. Ibland är det tur att vara lång för jag både såg och hörde nästan hela The Hives-konserten därifrån. Det blev fullt där framme snabbt. Det puttades och knuffades ett bra tag innan konserten satte igång, helt omöjligt att röra sig och det enda som gick att tänka på var att försöka hålla sig upprätt. Hade man trillat hade det varit kört. Ännu värre var det när Foo Fighters klev på. Riktigt läskigt. Efter två låtar ville jag bara ut, bort från folkmassan. Vart man än kollade så mötte man blandade blickar fulla av panik och extas. Vill man ut så ska man ju ta sig framåt och ut mot sidorna så till slut stod jag längst framme vid staketet, helt säker på att jag snart skulle bryta ett revben eller nåt. Kom ut på kanten sen, helt vimmelkantig och skakig. Men efter lite vatten och fått sitta ner ett tag så kunde jag fortsätta njuta av spelningen, fast från 20 istället för 5 meters avstånd.

Visst var det coolt att komma så nära, men aldrig mer längst fram på en rockkonsert. Dave Grohl såg bra ut en bit ifrån också.

Foo Fighters spelning var Så. Jävla. Bra.

Den ersatte tröttheten med adrenalin. Fick en sjuk hostig hals att sjunga med i alla låtar. Den utplånade minnet av en förlorad fotbollsmatch. Ett mirakel i skogen som jag alltid kommer minnas.

Yes yes yes. Idag kommer Therese och Anderas upp. Jag har förvisso inte vädrat, diskat, tvättat, burit upp lådor på vinden, gjort klart tavlorna eller dammsugit än. Tänkte hinna det efter jobbet. Bra plan. Men å andra sidan är inte vi så petiga med det där. Therese vet ju att det är inte sånt jag sysslar med i vanliga fall. Hon vet det för hon känner mig löjligt bra. Det finns några få personer som känner mig själv bättre än vad jag gör. Tur det för då kan jag alltid fråga dem när jag inte själv vet vad jag ska ta mig till i knivig situation.

Nu är det skamligt länge sedan vi sågs. Underbart att få lite kvalitetstid. Med både dem och med Foo Fighters.

Visst var det skönt igår? Zlatan satte den mycket vackert i krysset. Hanssons mål var också charmig. Det liknade knattefotboll där bollen rör sig bara för att den är rund, kan studsa och ibland råkar komma åt någons ben. Supersött.

Det där var en lika djuplodande analys av matchen som den expertbrudarna på sporten brukar bjuda på.
Men de är ju bra - när de inte fnittrar eller ler stort och svarar "svårt att säga" på alla frågor.

Var oroliga för regn så vi stanna på kontoret och kollade, hade det rätt prima där med:

Nu kör vi! Heja Sverige!

Spelschemat är klart! Missar lite Mando Diao under fotbollen, men det är ok för mig. Tessan, går det bra för er också?

Kommer man ha ork kvar och vara laddad för att festa efter Foo Fighters? Det är nog snarare risk att bli överladdad.

Printar ut biljetten imorn och nu är det mindre än en vecka kvar. Lillebror verkar också vara på G, skönt att se. Världens dukigaste Lillebror förresten som tog examen nu i veckan. Två stycken ungar som är klara med sina utbildningar och är ute på jobb där de trivs, Mamma och pappa är allt lite stolta :)

Jag betsäller sol till på lördag, går det att ordna det?

Äntligen kan jag börja tänka klara tankar igen. Huvudet och halsen smärtar fortfarande med tror bestämt att febern är borta. Grämer mig rejält över att jag missade flakeventet igår, men världens bästa jobbarkompisar fixade det kanon, såklart.

I tisdags när jag gick hem tog jag med mig datorn och tur var ju det eftersom jag har legat hemma sjuk sedan dess, men som tur var så kunde jag ju iaf jobba lite hemifrån. Men var jag så smart att tog med mig laddaren? Klart jag inte var. Men världens snällaste Alexander var förbi mitt jobb igår och tog med den till Uppsala. Så fort han har vaknat ska jag kila förbi att hämta den. Gillar inte PC längre, det är som de säger "Once you go Mac you never go back".

En superlugn helg väntar nu, träffa Magda (och Dave också hoppas jag) ikväll, sova och jobba hela dagen idag och imorgon, sen hem till mamma och pappa på middag på söndag. Lika bra att vila upp sig för nästa helg är det dags; finaste besöket och WTAI :)

Det gör ont att andas. Det gör ont att blinka. Skulle gärna kapa allt som sitter ovanför axlarna; huvud, hals, nacke. Uää och imorn är tanken att jag ska jobba på ett studentflak. Stå i gassande sol och hålla koll på fulla, sjungande studenter. Det kommer jag göra också.

Bara jag kan röra mig.

Varje morgon när jag ska till jobbet är det trångt på gång- och cykelbanan som går till stationen. Det skulle inte vara lika trångt om det inte fanns så mycket idioter som färdas till fots. De går på fel sida (gå till vänster, cykla till höger, hört talas om det förut?) och jag önskar att jag kunde köra över fötterna på varenda en som är ivägen för mig. Men då skulle jag aldrig hinna i tid till jobbet.

Istället gör jag en väldigt snäv sväng när jag kör om ett vandrande pucko och tränger mig demonstrativt fram in framför dem. Hade ju varit bättre att säga till dem, men man vill ju inte verka grinig.

Men grinig är precis vad jag blir, kan inte vara bra att börja varje dag med en lust att köra in folks fötter i en köttkvarn.

Mmmm, hon verkar vara en mysigt, härligt positiv tjej den här Jasmine. Det är jag också, men inte på cykelbanan.