dag 19 – en låt från din favoritplatta

Här fuskar jag, har ingen favoritplatta, alltså väljer jag min favoritlåt från det album jag lyssnar mest på just nu (och som jag såklart gillar jättejättemycket och som dyker upp med jämna mellanrum i hörlurarna) och som jag dessutom har som riktig cd-skiva. Inte så vanligt förekommande att jag köpt sånna efter 2000-talets intåg, så ja, det är en riktigt bra skiva.


Valborg i backspegeln

Igår hade vi lite valvorgsrenovering av oss själva hemma hos mig. Lovisa kom också över och det målades naglar, färgades hår, ansiktsmask på, osv. Jag tillbringade en hel del tid vid spisen också så nu finns det muffins så att det räcker till ett helt dagis. Och hemmagjord lakritsshots. Fast den ska man nog inte bjuda dagisbarnen på.

Packade till sent igår och håller tummarna för att jag inte glömt något viktigt. Åker till Uppsala efter jobbet och handlar all mat när jag kommer dit. Köra bil! Det skulle ju vara så himla typiskt om jag lyckas köra ihjäl mig, just den grejen står nämligen inte med på to do-listan.

Förra året var valborg startskottet för en galen sommar. Då drack jag te i parken och det krävdes en polis och en tennistränare för att mynta uttrycket "boys are toys". I år kommer jag inte dricka te, det blir ingen lekstuga heller och årets valborg har trots det otroligt mycket att leva upp till, men jag tror att den kommer att leverera. Så länge det finns sol och vänner på plats är jag glad.

Axplock från valborg 2010:

 
 
  
 
Älska skratt, solglasögon och mustascher

Snabbis med GBG finest

Det är inte långt kvar till bröllopet nu och idag hade jag turen att hinna med en lunch med den blivande bruden. När hon kommer upp hit på sina blixtvisiter (dvs. går på vernissage och dricker gratisvin) så gäller det att passa på att haffa henne, om det så bara är för en timme.

Ni skulle förvånade över hur få det är som tycker att det låter roligt att gå på möte med synskadade för att höra vilken typ av trafikinformation man som synskadad är i behov av, men hon håller med mig om ett det är intressant. Därför tycker jag om henne.


Det finns tusentals bilder på oss. Men ingen där vi ser så här beskedliga ut, det gör den unik


Sötstrumpor

Shoppingrunda igår. Jag och Linda delade upp oss för att maximera tiden och inte dra ner på effektiviteten på grund av den andres osynkade shoppingtempo. Vi började från olika håll och stötte på varandra inne på HM någonstans i mitten av rundan. Eller stötte ihop är väl lite fel ord, hon såg mig på långt håll men jag såg inte henne. Jag hade spanarögonen på, var på jakt efter ett par shorts och såg därför ingenting som inte liknande ett par väldigt korta byxor. Jag såg galen ut hälsar Linda.

Sen så köpte jag strumpor för en halv förmögenhet (eftersom vi mäter förmögenhet i det finaste vi har (shorts) här så kan man säga att jag köpte strumpor för två par shorts). Små ankelsockor i olika färger. Det här paret är de allra sötaste av dem alla. De är så söta att idag går jag utan skor på kontoret bara för att alla ska få ta del av mina fötters gullighet. Inga kollegor har gjort vågen än, men tror att den kommer efter lunch. Kanske en hyllningssång också, det vore fint.


Partypepp och valborgsförberedelser

Jag sa förut att jag behövde något nytt att peppsjunga till och nu har jag hittat det:


Move your body out on the floor
Put your troubles aside and start living
Anybody, can't let go
Throw away all your problems 'cause right now it's party time

Det är så enkelt, så trallvänligt och så PEPP. Håller på och gör en valborgsplaylist, där har den en given plats tillsammans med de andra blivande sommarplågorna

Vi är inte så lite överladdade här hemma. Imorgon kommer Lovisa över också för att plocka ögonbryn, färga hår, lägga ansiktsmask och allt sånt där som hör en vårrenovering till.

Och jag är kär! I ett par shorts den här gången också. De får kanske komma ut redan på lördag.



Första dubbelsatsen hallonmuffins är redan klara och imorgon gör jag en omgång daim- och kladdkakemuffins också, allt för att säkerställa att det inte är någon som ska behöva sitta på filten och sakna något sött till bubblet.


dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio

Bäste David (ja, samma David som jag bad spela It must have been love där på nollningen) som sjunger och spelar så fint att man får rysningar borde alla radiolyssnare få höra.


På väg till jobbet

Det som skulle blivit morgonjogg imorse fick bli powerwalk istället. Det behövdes bara några löpsteg för att knät skulle säga ifrån. Istället för att försöka "springa bort det" så gick jag alltså. Det gör inte underverk för mitt morgonhumör att behöva ge upp sådär, men förhoppningsvis så gör det gott för knäna i längden.

Men allt det där dåliga humöret försvinner på vägen till jobbet. Jag bor bara fem minuters promenad från jobbet och på vägen dit går jag igenom en skog. Hur kan man inte bli på bra humör om man börjar dagen med att passera igenom här?


Sitter fast i skräddarställning på golvet

Jag slits mellan att tänka på hur nöjd och stolt jag kommer vara när den här klänningen är klar och att ifrågasätta mitt eget förstånd över hur jag egentligen tänkte när jag trodde att jag kunde sy den här själv.

Köpte ett möster som är mer eller mindre grekiska för mig. Först så översätter jag vad alla engelska facktermer betyder med ordlistan som medföljde, sen så måste jag googla den svenska översättningen eftersom den i de flesta fall inte säger mig så mycket.

Men det är inte bara gnäll det här, det är ju kul också. Varje gång jag förstår ytterligare en del av mönstret är en vinst (så stor vinst att jag utbrister i ett högljutt "AHA!" för mig själv).

Nu ska jag först sy en "dummyklänning" av ett tyg som jag hade liggande bara för att testa hur det blir och framförallt för att försöka komma på innan hur jag ska göra med fodret eftersom jag aldrig har sytt foder innan. och i bästa fall så får jag ju en till ny klänning på köpet (i ett ganska tråkigt tyg, men den duger i krig).


dag 17 – en låt som du ofta hör på radio

När jag lyssnar på radio är det oftast pratprogram eller dokumentärer som gäller, men med ett undantag:
Morronrock på Rockklassiker. Varför har jag tjatat om så många gånger förr, men musiken är faktiskt också en av orsakerna. Det är sällan det går mer än några dagar mellan Kisslåtarna där så därför har jag valt min Kissfavorit. Jag kan hela den här på luftgitarr.


Påskmiddag

Igår kom hela familjen hit på påskmiddag och det var en mysig kväll, när de åkte så var magen full med god mat och massa skratt.


Bild 1. Pyntade ägg
Bild 2. Pappa och Wille klär riset medan jag gör iordning förrätten (gubbröra på kavring)
Bild 3. Baconinlindad lax med fetaost. Linda, om du kommer hem i tid ikväll så blir det rester till middag. Finns en bit cheesecake kvar också om du är sugen :)
Bild 4. Glad Påsk!

Lycka i en låda

Åh, lycka kan ibland vara att plocka fram sommarskorna från förrådet och inse att du har så dåligt minne att du inte kommer ihåg att du förra hösten köpte en till färg av favoritkilarna från sommaren -10.


Man borde stretcha efter varje utekväll

Ah men åh, att gå ut nykter och vakna med en baksmälla, var är rättvisan i det? Det kanske alltid är grundbetalningen för en bra kväll, för det var det.

Först grillning och kvällsolshäng på Arins takterass och sen så slutade kvällen på Berns. T.O.K spelade och mina fötter kan garantera att vi dansade hela kvällen. Och resten av kroppen också, det var nog träningspassnivå på den där dansen. Bra!

Idag kommer familjen hit på påskmiddag, det ska bli mysigt. Kul att de kommer hit också, oftast blir det ju så att vi ses i Uppsala när jag är där.

Armine och Gunnar uppe på taket


Helgfrukost

Det fanns en tid då jag faktiskt trodde att jag saknade den där genen som gör att man vill bara ligga i sängen en hel dag eller ha en mysig filmkväll. Nu vet jag att det bara handlar om att ha rätt sällskap så det är ju bra att veta att jag inte är helt förtappad.

Men idag har det varit motsatsen till det där och jag håller på och fixar här hemma. Ska väl tänka ut något att äta till lunch också, men ingen måltid i världen kan slå det jag åt i imorse: helgfrukost efter träning. Den kombinationen är det bästa som finns i matväg. Det kan vara så att det t.o.m kommer att slå kvällens premiärgrillning.

Morgonjogg med ett varv på hinderbanan också, jag tycker att i princip varenda
hinder är asläskigt så det är både mental och fysisk träning att ta sig runt den

Yogurt med massa bär och fröblandning och en avocadomacka till det,
då blir det här en sån där dag då "Its a great day to be alive" får gå på repeat

Äh, hemmafruar måste väl också få ta paus ibland


To do

Jag hoppas att den här långfredagen ska bli riktigt lång, för här ska det målas, bakas födelsedagskakor till Arin och Knös och efterrätten till påskmiddagen på söndag, klänningen ska sys, det ska målas ett lager till, städas, tvättas och tränas ska det också göra. Tänk hemmafru i kvadrat.


Skattjakt på Spotify

Har du lust att fastna framför datorn mycket längre än du hade tänkt dig?

I så fall har jag ett klockrent tips som fungerar varje gång: snoka runt bland dina vänners playlists på spotify. Man hittar alltid något nytt, något gammalt som man glömt att det var bra, nåt riktigt uruselt, guldkorn och allt däremellan.

Jag har några säkra kort som jag alltid besöker på de här snokarrundorna och eftersom jag vill credda dem som creddas bör utan att hänga ut dem totalt så plockar jag en låt från respektive lista.

Cagner, i princip allt på hans lista skulle kunna funka på min och vem gillar inte att bekräfta sin egen smak. Det är en mix av allt möjligt, som en påse lösgodis som man kan plocka ur utan att behöva kolla vad det är innan man stoppar det i munnen för att man vet att det kommer att smaka gott.

Full Steam Spacemachine - Royal Republic

Emma och Martin, de delar en playlist (där HJ också gör gästspel ibland) där det finns så mycket musik som jag inte förstår mig på men som är så värd att lyssna igenom ändå för när det är bra så är det för j*vla bra! Vore det inte för dem så skulle jag aldrig höra någon annan hiphop än Petter i Så mycket bättre.

Imma Do It - Fabolous

Tessan, hon som följer med mig på allt från Scooter till Foo Fighters. Älskar Håkan Hellström, men vi kommer överrens ändå. Väldigt bra t.o.m och tycker ändå lika om det mesta. På hennes lista kan jag hitta både eurotechno och metal, det är en skattjakt att lyssna igenom den.

We - Volbeat

Tobbe. Jag har honom att tacka för så mycket bra musik. En mästare på att skicka det jag gillar utan att jag själv vet om att jag gillar det. Även när jag inte snokar på egen hand så levereras det. Den här kom igår och har gått varm sedan dess.

Lost In My Mind - The Head And The Heart


dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar

Sönderspelad å det grövsta. Jag får ingen feeling längre. Möjligtvis att den skulle funka om jag är ambulansfull och överladdad, men ett sånt tillstånd ligger förhoppningsvis långt fram i tiden och tills dess har alla hunnit glömma bort den här låten och vi kan peppsjunga till något bättre.


dag 15 – en låt som beskriver dig

Så himla passande att det här hände igår när jag skulle välja en låt i den här kategorin idag.

Alltså, om du lägger in ett antal inte särskilt subtila stötar (med klen respons) för att sedan avsluta smickrandet med att skicka en låt "som fick mig att tänka på dig för att den är så glad och liksom bubblig och det är ju du också jämt", så är kanske inte den här låten det som får mig på fall:



Vadå, skulle det där vara jag? Musiken svänger och hamnar absolut på min playlist, men så mycket jag tycker jag inte att den är?

Det här är också en sån där supersvår låt att välja. Ska texten beskriva mig? Eller ska musiken vara bubblig och glad (för det hade han iaf lite rätt i, jag är ju oftast det)? Eller ska det vara en låt som jag ofta spelar och som andra därför förknippar med mig?

Den här har en sprödhet i sig som kanske inte är mitt främsta signum, men ibland så är man inte så tuff.
Inte ens jag.

Fast jag dansar alltid vidare, visst att det bränner ibland, jag snavar och snubblar till då och då, men kommer alltid tillbaka. Och så blir man lite bättre på att dansa för varje nytt steg man lär sig.


dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska

Det här är ju svårt att svara på eftersom jag är så mycket allätare och det vet de flesta om.

Fast den som har varit hemma hos mig och bara sett Elvisdetaljerna kanske har svårt att tänka sig att jag tycker att SOAD är så bra att jag t.o.m har en av deras låtar som ringsignal. Och för den som bara har hängt med mig på electrogolvet och vevat till någon Fred Falke-remix tror nog inte på att jag ibland briljerar med svenska visor i Melodikrysset på lördagsmornarna. Eller för den delen att jag kan ligga i timmar och lyssna på Neil Young.

På Sladekonserten i julas var jag en av de yngsta där, vid Hoffmaestro på Grönan så var vi nog bland de äldsta. Utan att vara på festival så kommer jag under en enda vecka pricka in Flogging Molly, Foo Fighters och Scooter.

Jag ni hör, det är mixat. Men det här vet jag är en låt som garanterat ingen tror att jag skulle älska. Så högt och länge som jag har hävdat att jag inte gillar Kent. Och det gör jag inte heller.

Förutom den här låten.


Oh the hurtighet

Det kan tyckas lite (ehh, mycket!) corny att lyssna på It's a great day to be alive när man är på solskenshumör.

Men det har inget att sätta emot smörigheten i att vi på väg från simhallen imorse satt och lyssnade på Den bästa dagen i mitt liv med Marie Fredriksson.

Nytränad och gå och nynna att man nu ska ha den bästa dagen i sitt liv. Herregud, mitt normaltrötta jag hade nog velat slå mitt morgonpigga jag i ansiktet.

Men låt bli det är ni snälla, det kommer att gå över till lunchtid, det kan jag nästan slå vad om.


Matlust!

Hungerkänslorna och matlusten är fortfarande helt random, men idag blev jag för första gången på länge sugen på nåt, hurra!

Sill.

Jag vill ha sill. S.O.S, gubbröra, mmmm, en vanlig knäckemacka med Marits inlagda sill på (fast allra helst vill jag nog ha en S.S.O från ångbåtsmenyn på Storskär).


Sill, strömming och ost

Perfekt att det är påsk snart och att det är jag som bjuder på påskmiddag i år. Att lillebror inte äter det bryr jag mig inte om, han kan få barnmat eller nåt.

Linda gjorde nog ett bra val som äter middag ute ikväll för hemma serveras det sill och ägg.
Festligt värre!

UPDATE


En ägg- och sillsmörgås kanske inte ser så mycket ut för världen, men det var precis det jag behövde


dag 13 – en låt som är guilty pleasure

Alltså jag har ju en hel playlist med låtar som på så många sätt inte är något man spelar upp för vem som helst. Där ryms E-Type, Ricky Martin, Byz, Christina Aguilera och en massa annat ljusskyggt.

Men den låt jag har valt här är väl inte så himla mycket "guilty" i sig, men sättet jag använder den på är det.

Jag lyssnar på den när jag är på riktigt bra humör, sjunger med högt och verkligen känner att det ÄR en fantastisk dag och att jag precis just då mår som allra bäst och går runt och är så nöjd över att vara jag (obs, inte på ett drygt, självgott sätt utan bara så genomlycklig över att få finnas till, tänk mer flum än egoism alltså).

Och det är den här låten i kombinationen med mitt vältrande i lyckokänslor som känns guilty.


dag 12 – en låt av ett band du hatar

Jag hatar inte. Det tar alldeles för mycket kraft och energi att göra det. Istället blir jag förälskad i skor, musik och människor, det ger så mycket mer.

Och att hata ett band som gör något som de älskar, det låter ju helt befängt. Kommer det en låt som jag inte tycker om så finns det två alternativ; gilla läget eller gå därifrån. Musik är ju något att glädjas över tillsammans, inget att bråka om.

Men jag gillar inte Bob Hund. Tar inte till mig musiken och tycker att sångaren är alldeles för sprattlig på scenen. 

Det går inte att bädda in, med det här är
länken till det där enda tillfället som jag hade någon kontakt med Bob Hund, ett framträdande i Sen kväll med Luuk för hundra år sedan.

Sen så gillar jag inte deras logga heller:




Uteservering och saccosäckar

Den här lördagen började precis som den förra med att jag åkte till Åsas och Josefs hus, slet bort lite masonit, slipade och hade mig. Höll på att slita bort hela ansiktet med ett bräckjärn också när jag ändå var i farten.

  
1. Det är KUL att skruva bort fönsterkrokar. 2. Slipa, slipa, slipa. 3. Det måste ha varit mig de hade i åtanke när de uppfann sprayplåstret.

Bytte byggbyxorna mot mer uteserveringsvänliga kläder och mötte upp Linn vid Debaser Slussen. Linnea och hennes mamma Carita anslöt också efter en stund. Så mycket skratt, allvarliga diskussioner, sol och rosé. Min planerade tidsplan för eftermiddagen sprack totalt och när inte ens ändrade planer oroar mig då kan man ta det som ett säkert tecken på att jag trivs :)

 
1. SÅ nöjda! 2. Fina Linn och Carita

Linn gjorde mig sällskap hem, vi drog ut hela garderoben i jakt på varsin partyoutfit, käkade middag och drack drinkar. Vidare till Arin sen som hade födelsedagsfest. Efter ölkorv och massa musikprat sittandes i en saccosäck så fortsatte vi ut och dansade bort all korv. Väldigt smidigt at vara ute med grabbarna för så fort det kom fram någon främling och försökte dansa med mig så gömde jag mig snabbt bakom dem. Jag är inte riktigt där än kan man säga.

 
1. För 10 år sedan kunde det hända att vi satt och drack vin och pratade i timmar, lagade något lätt, lånade varandras kläder och förvandlade en stilla eftermiddag till en helkväll. We still got it.
2. Här har jag missat med sprayplåstret och spåren från fredagens innebandy går inte att dölja.

Eftersom jag hade glömt hela min väska (inkl. hemnycklar) hemma hos Arin så var jag tvungen att åka med dit och råkade somna i ovan nämnda saccosäck.

Det var inte hela lätt att komma upp på söndagsmorgonen (bara för att du festar som en sextonåring så kommer du inte undan TJUGOsexåringens betongkeps), men dagens första mission var ju fika och lunch hemma hos mormor i Uppsala. Därifrån fortsatte det med födelsedagsfirande för Karin i Fålhagen innan jag avslutade med middag och å-häng tillsammans med Emil.

dag 11 – en låt av ditt favoritband

Gu vilken svår en! För något år sedan skulle jag nog ha svarat Hoffmaestro, men jag känner mig liksom lite mätt på dem nu.

Det måste väl gillas med en favoritartist också? Fast jag kan ju inte välja det heller kom jag på.

Just nu är det mest Foo Fighters som snurrar och de är ju sjukt bra och det har jag tyckt länge nu, men gör det dem till mina favoriter? När jag såg Kaizers Orchestra så blev jag överraskad över hur varma de var på scenen, en viktigt kvalitet för att kunna bli mitt favoritband. Jag har nog aldrig skrattat så mycket på en konsert så som jag gjorde när jag och Tessan såg Moneybrother 2005, han var rolig och bra. Men en favorit för det? Nää.

Elvis är en egen klass för sig. Skulle jag möta Robyn så skulle jag snudd på vilja niga djupt för att visa min respekt för henne och Body Talk-skivorna. Billy Joel har bara gjort låtar jag gillar, men jag har ingen koppling till honom som artist eller människa. Scooter är ren och skär lycka, men deras låtar sätter sällan ord på det jag känner.

Det finns ingen boybandsdyrkan längre på samma sätt som det var med Backstreet Boys (Nick fyller år den 28 januari och hans favoritfärg är grön).

Får bli en artist som jag aldrig kommer få möjlighet att se live, en artist som har gjort en låt för varje sinnesstämning jag kan tänkas vara i.

Det fanns inte youtubeklipp som gick att bädda in men
här är Elvis med Wear my ring around your neck.


Jo, jag vet att det inte är helt sunt men jag skadar iallafall ingen

Vissa kommer inte upp ur sängen utan kaffe, andra dör om de inte får rökpaus minst en gång i timmen.

Själv knarkar jag yatzy.

Och den kicken som det ger att få yatzy i ETTOR på första omgången, den är berusande!

Det är som att jag lyckats lura hela systemet. Yatzyappen är så ägd. ÄGD!




*petar oavbrutet på kinden* Är du vaken?

Ni vi hur jag är när jag är mitt allra piggaste jag på morgonen? Hur jag liksom studsar i sängen och pickar er i ansiktet för att ni ska vakna? Så är det nu, fast jag skulle vilja picka mina jobbarkompisar i ansiktet och säga "ja men kooom nu då så att vi kan börja speeela nångång". Måste vara kicken från igår som fortfarande sitter i.

Att springa igår var så kul! Uppvärmningen innan var nog den sämsta jag varit med om, så oengagerade instruktörer men då får man ryckas med av annat istället. Folkmassa som rör sig framåt tillsammans, startskott, leenden och målmedvetna blickar, jag älskart!

Är verkligen ur form, men det är inget att hänga läpp för, då vet jag ju att det bara kan bli bättre!

Har haft fredagskänslor sen i tisdag så jag tycker att det är på tiden att den är här nu.

Vi börjar den med att ge 110% på planen nu snart, men pojkar ni kan väl låta bli att ge mig så synliga blåmärken den här gången, jag ska ut imorgon och hustrumisshandlad är inte alls den looken jag hade tänkt mig.

UPDATE


Jag sprang för Älvsjö igår och de vann hela alltihopa, och dessutom med små marginaler
så då känns det ju faktiskt som att jag gjorde någon skillnad, skoj!

Springa för ljus

Årets första "lopp" blir också det kortaste jag jag sprungit, men det passar bra för mig som knappt sprungit något alls sen innan jag gjorde illa revbenet. Ibland känner jag av det fortfarande, men det är marginelt.

Kul upplägg med områden som tävlar mot varandra och det område som har flest avslutande deltagare får ny belysning till sitt spår. Nu är ju inga av de här mitt "hemmaspår", men vad gör man inte för att hjälpa kompisar som bor i närheten.


Bild och aktuell ställning från
ljusruset.se

dag 10 – en låt som får dig att somna

När jag pendlade mellan Uppsala och Stockholm så sov jag ofta på morgontåget. För att inte störas av de andra passagerarna hade jag alltid min ipod med mig och på den hade jag en sovplaylist. Men det var väldigt sällan som jag var vaken så länge att jag hörde några fler låtar från den än just den här som låg först på listan.

Hans Zimmer är en mästare på filmmusik och Gladiator är en grymt bra film trots att jag inte är något större fan av Russel Crowe i vanliga fall.


Mediaträning

Det har varit en del att göra på kontoret sista tiden, dels för att jag visste att jag skulle vara borta på utbildning hela dagen idag men också för att jag har fastnat i tidskrävande projekt som blir ännu mer tidskrävande när jag hittar någon detalj som jag inte är nöjd med tills den är så bra som den kan bli. Mycket layoutgrejer som är så kul men där det alltid finns utrymme att lära sig mer.

Och idag var det mediaträning hela dagen och det fick mig verkligen att komma ihåg vad det är som är så kul med mitt jobb. Att få tänka budskap, kriskommunikation, kanaler, omvärldsbevakning, mediaanalys, mm.

Under dagen ingick också ett pass kamera- och intervjuträning som var nervöst men ack så lärorikt. Att efteråt sitta och titta och lyssna på sig själv var inte riktigt så hemskt som jag trodde att det skulle vara. Jag lät, och såg, mycket lugnare ut än vad jag kände mig när journalisten stod där framför mig med kameran och verkligen pumpade på med jobbiga frågor under intervjun.

Nu ser jag till och med fram emot nästa pressjourspass för att få en chans att öva på det jag lärt mig idag.
Jobbpepp!

Det är förresten så här jag oftast inte ser ut på jobbet:

dag 09 – en låt du kan dansa till

Den finns ju massa låtar som får mig att vilja hoppa upp och dansa till. Men jag tar dagens titel ett steg längre och väljer en låt som jag kan en dans till.

I juli förra året åkte jag och Linda ner en långhelg till Göteborg. Tanken var att vi skulle på drinkkväll när vi kom ner och resten av tiden så skulle vi tälta i Smögen eller Tylösand. Tobbe och grabbarna hade liknande planer fast med bussen och eftersom de är snälla och om det finns stjärtrum och allt det där så fick jag och Linda sovplats i bussen och Josse, Criss och Emeli sov bredvid i surfbussen.

Där och då fick vi lära oss sittdansen till sommaren stora hit We no speak americano. Den fungerar passande nog precis lika bra till Infinity.

Det går inte att berätta för mycket om den där helgen, det var vilda cykeljakter, nattbad, häv med tratt, enstudsfotboll, sommardrink i bartendern, jag vaknade på en golfbana, mm. Och sen så var det dans, dans i sofforna, dans på bordet, sittdans, styrdans. I klippet här nedan visar Magnus hur det ska gå till, Linda har den rätta viljan men rörelserna sitter inte riiiktigt än





(säkerhets)kopior

När telefonen kraschade kom jag på att det kanske var dags att göra backup på alla andra grejer också för det var ju trots allt ett litet tag sen jag gjorde det.

Trodde jag. Det var inte alls ett litet tag sen, det var ETT ÅR sen. Och nu sitter jag här och blir alldeles snurrig av allt som ska flyttas fram och tillbaka på olika hårddiskar.

Men mitt i allt flyttande så hittar jag en kul grej. Den tidigaste mappen som jag har backup på är från februari 2004. Där finns bland annat bilder från en utekväll som jag och Åsa hade. Och jag tyckte att det var något bekant med de bilderna och de från nu i helgen och javisst, hon har kvar favoritskjortan!



Men jag ska inte kasta sten i glashus, hittade en pussmunskavalkad som tydligen är standard på midsommar. 2009 fastnade den inte på bild men jag är säker på att den var med då också. År 2008 var jag sjuk och hade därför inte gjort någon krans, men hann ändå med en pussmun i photobooth innan jag och Emely gick hem till Nina.


2005, 2006 och 2007, samtliga åren firade jag i Halmstad


2008 framför photobooth och 2010 på midsommardagen ute i Björklinge

Grekiskt ikväll igen

Nämen! Middag på kontoret, det var inte igår.

Eller jo, det var det ju.


dag 08 – en låt som du kan hela texten till

Hade jag varit en sån som skäms ofta så hade jag kanske tänkt till en extra gång innan jag postar den första låt som jag tänker på när jag ser rubriken här ovan.

Men nu är jag inte det och en låt som jag kan hela texten till är How many licks av Lil´Kim och Sisqo.

Det är lite synd att jag så sällan få användning av min talang eftersom den här låten aldrig finns att välja på i karaokebaren. 

I've been a lot of places, seen a lot of faces
Ah hell I even fuck with different races
A white dude - his name was John
He had a Queen Bee Rules tattoo on his arm, uh
He asked me if I'd be his date for the prom
and he'd buy me a horse, a Porsche and a farm


Dan my nigga from Down South
Used to like me to spank him and cum in his mouth
And Tony he was Italian
And he didn't give a fuck
That's what I liked about him
He ate my pussy from dark till the mornin
Called his girl up and told her we was bonin


Puerto Rican papi, used to be a deacon
But now he be sucking me off on the weekend
And this black dude I called King Kong
He had a big ass dick and a hurricane tongue

Men jag kan den Den blomstertid nu kommer också, och säkert någon gullig Backsteet Boyslåt.
Garanterat fria från snusk. Herregud, vill ju att ni ska behålla er oskuldsfulla uppfattning av mig.


Triss i fika

Fika, visst utgör det minst en tredjedel av kostcirkeln?

På söndag ska jag först fika hos mormor, sen är det födelsedagsfika hos Karin och för att toppa det hela så ska jag kvällsfika med Emil som har flyttat upp från Halmstad. För en sisådär 5 år sen lärde jag honom allt jag kunde om färg, virke och vitvaror när han började på byggavdelningen. På söndag ska jag förhöra honom om hur mycket han kommer ihåg.

Om jag inte dött av sockerchock innan, risken finns ju.


Energihelg

I lördags åkte satte jag på mig mina byggbyxor och åkte till Tallkrogen. Det kommer bli så fint i Åsa och Josefs hus och jag kan redan nu säga att jag kommer bjuda in mig själv till den där punschverandan när den är klar.

Men än är det inte inflyttningsklart och det fanns grejer att hugga tag i. Skulle jag tröttna på kommunikatörsyrket så tror jag att förste inneväggsrivare skulle vara en lämplig titel för mig att sikta på.

Åsa, det var något kakel som skulle rivas också va? Låt mig! Låt mig! Låt mig!

Fuck boxpass, det här är ett mycket bättre sätt att bli av med eventuella aggressioner.



På kvällen kom en annan Åsa hem till mig, vi lagade mat, drack drinkar och la upp ett schema för kvällens kulturnatt.

Första stoppet var en 70-talsmodevisning med dansande modeller. En av tjejerna hade en underbar kavaj på sig som jag bara måste försöka sy en egen variant av. Dumt nog tog jag ingen bild på den.

Sen fortsatte vi till Historiska museet där vi tyvärr inte fick plats på den guidade visningen, men var kul att gå runt på egen hand. Hann inte se allt så jag måste tillbaka dit snart. Eftersom det var kulturnatt så hade de öppnat en bar inne i museet så där stannade vi till innan vi fortsatte till Polismuseet. Där fick vi plats på visningen och det var väldigt intressant att höra mer om olika kända fall (Norrmalmstorgsdramat, ockupationen av västtyska ambassaden, mm) och hur en brottplatsundersökning går till.

Efter det fortsatte vi att vara kulturella och dansade resten av natten. En alldeles perfekt kulturnatt med andra ord.

  


Dagen efter sov jag ovanligt länge och blev så glad av att solen sken precis som den skulle. Packade picknickkorgen och mötte upp Emely i Rålis där vi parkerade oss i solen, korkade upp rosén och dukade fram en fantastisk brunch. Vi åt och drack, drack och åt och pratade ikapp oss.



Solenergi, kunskapsenergi, rörelseenergi. Om jag var trött, less och nere efter förra helgen så har det vänt nu och det känns som att jag fått en vitamininjektion.


dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle

Det var hösten 2004. I en samlingslokal i Halmstad satt ett gäng ungdomar iklädda lila t-shirts och vita hattar där alla har skrivit sitt namn på sin hatt. Alla har börjat ta sina första steg ut i vuxenlivet, flyttat hemifrån, lämnat alla gamla kompisar och ska nu skaffa sig nya i den här grupp med främlingar som träffade varandra för första gången för två dygn sen.

Det hade druckits lite öl och nollningsstaben hade gett ungdomarna en gitarr att roa sig med. Allsång var det tänkt. Det blev lösryckta rader ur O'boy, Wonderwall, signaturmelodin till Baywatch, mm. Ingen kunde en hel låt, alla försök föll rätt platta efter att refrängen avverkats.

- Men nåt med Roxette då? säger någon.
- Ja, spela då David! ropar någon annan (som kan vara jag)

Ett första slag över strängarna och så hörs ett bräckligt "Lay a whisper on my pillow...". Sen så sjöng vi hela It must have been love.

Hade jag varit lite mer tekniskt bevandrad så hade jag kunnat visa er hur det såg ut och lät eftersom det här tillfället finns fångat på film. Men den filmen finns på en dvd-skiva som jag inte vet hur jag klippa till för att få fram just den här rörande delen.

It must have been love är så himla mycket Halmstad och nollning för mig. Hur hela Halmstadtiden var kan man läsa
här. Sen förra året så är den låten också en sista dans på ett stängt uteställe i Kroatien. Men det är en helt annan historia.


En tidig julklapp

Ni vet hur det är när det finns ett band som du tycker är så in i bomben bra. När de ska släppa en ny skiva så är det lite grann som julafton. Man är nyfiken och undrar om det kommer bli så bra som man hoppas.

Och vi kan väl säga att julen kom tidigt i år. Foo Fighters nya Wasting Light, loves it!

Stora Skuggan 2008 var så himla, himla bra. Stadion 2011 kommer blir minst lika bra, det är jag säker på.



dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe

2006 var jag på Hultsfred och såg fram emot att se Korn. Då ställde de in.
2007 var jag på Hultsfred och såg fram emot att se Korn. Och det var så attans bra!

Ingen annan i mitt gäng ville gå och se dem, alltså vandrade jag iväg på egen hand mot festivalområdet. Och gick såklart vilse. Slog följe med ett väldigt trevligt sällskap som såg min vilsenhet och som skulle till samma konsert. Vi såg på en grym spelning och eftersom jag hade hittat en grupp galna, skojiga, härliga människor så fortsatte vi att festa tillsammans resten av natten.

Och nog för att festivaler är mycket musik men det är ju de där mötena med nya människor som gör det så bra som det faktiskt är.

Jag har inga bilder på de som jag träffade den kvällen, men hittade lite andra gamla Hultfredbilder:


1. Nästan hela securitygruppen samlad i vårt camp 2006, 2. Slapp spelning, 3. Jag och våra nya vänner från Kalmar, 4. Scenen jag, Em, Magda och Linn var med och byggde 2007




dag 05 – en låt som påminner dig om någon

När jag började skriva det här inlägget så hade jag egentligen Weezerlåt i tankarna och den påminner mig alltid om Jenn. Och jag hade skrivit om hur gärna jag vill åka och hälsa på henne, Eric, Lily och Little John. Om hur lätt det är att prata med någon som direkt förstår vad jag menar eftersom vi allt som oftast tänker likadant.

Men så hörde jag den här låten och den fick mig att tänka på någon helt annan. För en herrans massa år sen så dumpade Johan (Lambi) mig. Jag hade inte alls sett det komma och då gjorde det så ont, så ont. Jag kommer inte ihåg om jag grät men jag vet att jag struntade i allt vad stolthet hette, bönade och bad om en chans till. Att jag kunde ändra mig, vadsomhelst. Men nej.

Det här var strax innan jul och när vi hade sagt hejdå så satt jag och bara stirrade ut genom fönstret ut i vinternatten. Då spelades den här låten och jag bara grät och grät. Ute föll snön och jag trodde aldrig att jag skulle bli glad igen.

Snön föll
och plötsligt kom tårarna
snön föll
jag saknade dig så
jag mindes den natten
när allting tog slut
jag minns hur jag satt där
och tittade ut och hur snön föll


Det är ju så himla typiskt att just den låten spelades då och hade jag inte varit bara 18 år och så himla ledsen så hade jag säkert skrattat över ironin i det hela. Länge efteråt så högg det till i hjärtat så fort jag hörde Jöbacks julballad, men idag så träffar jag Johan titt som tätt och det är bara kul att ses och prata lite. Så Snön föll påminner mig om Johan, fast numera utan tårar och på ett bra sätt.

Så ska det låta

Varför är det ingen som håller ordning på mig? Så ska det låta har ju börjat gå igen utan att jag har vetat om det.

Lika mycket som jag fruktar På Spåret lika mycket gillar jag Så ska det låta. Sitter och försöker tyda klänningsmönster samtidigt som jag hittills svarat rätt på ALLA frågor.

Hade jag inte varit så mycket emot sånna där fjortishjärtan så hade jag skrivit Fredrik Swahn <3, men nu gör jag alltså inte det. Jag tänker det bara.

UPDATE
Nu sjunger han Coldplay, dubbel<3 på det.

UPDATE2
Nu sjunger han Alexander Rybak, stort minus men plus för att han ändå inte verkar kunna den texten så bra.

Bollkoll

Jag står och pratar med en kollega vid hans plats, men blir distraherad av en boll som ligger på hans skrivbord.

Måste. Leka. Med. Bollen.

Jag snappar åt mig bollen, det är en sån där stressboll. Kastar upp den i luften några gånger och har helt slutat lyssna på vad min kollega säger.

- Gu vad tung den är! Jag slår vad om att det gör skitont om man...SMACK!

Och där kunde jag inte längre låta bli att kasta den jättehårt på mitt eget ben.

Det är inte ens lite synd om mig som har ett blåmärke på benet nu. Inte ett dugg faktiskt.

Men jag lär mig lite för varje misstag.



Nästa gång ska jag nämligen kasta på någon annans ben.


Ahh men åh

Varför kan jag inte få slå sönder lite saker redan idag?

Har fått ny jobbdator. Kul när det går snabbt och allt känns nytt och fräscht, men åhh orka hålla på och fixa med alla inställningar och favoriter igen. Ladda ner ditten och datten som behövs. Men jag gjordet. Det är inte det som är roten till allt ont idag.

Mobilen (iphone) började se lite trött ut och behövde laddas. Jag gjorde som jag brukar, tog usb-kabeln och kopplade den till datorn eftersom jag inte har någon laddaradapter på jobbet. Itunes var ju nu uppdaterat och då tyckte det att mobilen också behövde uppdateras. Jahaja, det är väl bara att göra som den säger tänkte jag.

FEL! FEL! FEL!

Mobilen måste återinstalleras och eftersom min senaste synkning av den är gjord på den gamla datorn (som vid det här laget är urblåst och halvvägs till Finland) så finns inget kvar. Nummer, bilder, appar, rubbet, borta.

Och alla mina anteckningar där jag skrivit ner alla tips, alla filmer jag borde se, alla restauranger som låter spännande, allt, allt, allt!

Och jag som precis slagit nytt rekord på yatzy. Suck.

Snacka om att ha problem alltså.


dag 04 - en låt som gör dig ledsen

Det finns ju så många låtar som jag lyssnat på när jag varit ledsen (den här finns såklart med på depplistan, för tanken är ju trots allt att man ska försöka torka tårarna), men den här får det att skära i hjärtat utan att jag var ledsen innan jag började lyssna på den.

Den säger liksom att allt som är bra nån gång tar slut (sommaren, förhållanden, vänskap, den där perfekta kvällen, allt) och du bara vet att det kommer göra så ont och kanske krävas tårar när det väl gör det.

Så himla dumt att ha en sån här låt och jag rekommenderar ingen att skaffa sig en låt som sänker dig även när du är ditt allra gladaste jag.


Hästjazz

I sommar kommer Brad Paisley till Sverige! Det är synd och skam att jag inte kan komma på en enda person som skulle kunna tänka sig att gå och se honom med mig. Sen så är biljetterna väääldigt dyra också.

Och jag tror ändå att en Paisleykonsert är något som jag skulle föredra att se på hans hemmaplan tillsammans med Jenn. På någon utomhusscen där man innan konserten värmer upp med ett enda jättestort tailgate party och BBQ. Cowboyhattar hör till standardoufiten, ingen mobbar dig för att du dricker Bud Light och du vet redan på förhand att du kommer bli rörd till tårar av minst en av låtarna.

Inte så svårt att lista ut att jag pratat med min tvilling nyligen. Saknar henne, värmen, naturen, det vräkiga amerikanska och att allt är så himla enkelt ibland.


Urladdning

Åhh, jag tror inte att man kan plocka ihop en mer komplett lördag än den som jag har framför mig:

Morgonträning, sen om det blir löpspår, simhall eller gym har jag inte bestämt än. Jag gillar morgonträning och allra skönast är den på helgerna när man efteråt inte har bråttom ut från duschen utan hinner med en stund i bastun, passa på att göra inpackning samtidigt, lite helgrenovering helt enkelt.

Men ingen idé att föna håret och sånt just nu på lördag för sen ska jag få ta på mig mina tuffaste blåkläder och slå sönder saker! Riva ner väggar, kakel, ja vad som helst. Åsa får sätta släggan i händerna på mig och peka på det som ska bort. JOBBA på riktigt, ska bli så himla kul.

Sen middag hemma hos mig innan jag och en annan Åsa beger oss ut i kulturnatten, det finns så mycket att välja på att jag inte riktigt vet vart vi ska börja men det är redan klart att den kommer att avslutas med dans och fest.

Allt det här intryckt på en enda dag, bra jobbat Jasmine. Min rastlöshet håller på att slå nya rekord efter flera långa kvällar på kontoret (min vanliga mat-och sovklocka är helt satt ur spel, skojar inte när jag säger att jag ställer klockan för att komma ihåg att gå hem och äta) så en energihelg är precis vad som behövs.


Vilse - för det var ju ett tag sen nu!

När Hannes, en av mina favoritbloggare tipsade om en lunchrestaurang i Solna så blev jag ju sugen på att kolla in den.

Såhär gick det till när jag skulle försöka hitta till den idag:
Tanken var att ta en lunchpromenad dit på egen hand, kolla läget och för att sen kunna rapportera till mina kollegor om det ligger på lagom lunchavstånd.

Skrev in adressen på GPS:en och insåg att den enklaste vägen skulle vara en omväg, men eftersom jag har katastrofalt dåligt lokalsinne så kändes det bäst att välja den väg där jag (trodde mig) hitta. Jag vandrade på och njöt av vårvindarna. Det blev lite jobbigt först när jag tittade på GPS:en som sa att jag borde vara vid Solnavägen 104 nu men någon restaurang såg jag inte till. Det fanns faktiskt bara en enda möjlighet att lämna gångvägen där jag gick och det var att kasta sig ut i stora vägen bland alla bilar så jag valde alternativ två; fortsätta framåt tills jag kunde svänga av någonstans.

Jag hade inte gett upp hoppet om att hitta till East så jag svängde på första bästa ställe och började gå den gatan upp. Ingen East men jag kom till klättercentret i Solna. Hurra! var min första tanke eftersom det var faktiskt ett ställe jag kände igen. Skit också! var den andra tanken eftersom jag kom på att jag vet ju inte hur jag hittar därifrån (här var det nära att John fick sig ett samtal för att få prata med en guide som fattar vart jag är någonstan och hur jag ska ta mig därifrån).

Istället för att vända om och gå tillbaka den (om)väg jag kom så förlitade jag mig på att GPS:en skulle leda mig hem om jag bara fortsatte framåt, för jag hade ju trots allt gått i en stor halvcirkel. Så himla fel kan det ju inte bli liksom.

När jag kom fram till Karolinska gav jag upp för därifrån har jag gått vilse VARENDA gång jag försökt. Som av en händelse så stod jag vid en busshållplats och bredvid mig stannade buss 507. Hurra igen! Den går ju hem till mig (och till jobbet eftersom jag bara bor några myrsteg ifrån kontoret) tänkte jag hoppade glatt på bussen. Det var rätt nummer. Men fel håll. Tog mig en liten stund och upptäcka det (ändhållplatsen närmare bestämt). Till slut så satt jag på en buss 507 som stannade utanför min port och därifrån kunde jag ta de där sista myrstegen till kontoret.

Hoppas att Hannes tipsar om fler skojiga ställen jag kan gå vilse till =)

dag 03 - en låt som gör dig glad

Jag gillar ju verkligen musikaler och bland de filmerna finns det många låtar som gör mig glad.

Sound of music är en av mina topp tre favoritmusikaler och där finns en riktigt glad låt: Do re mi

Varje gång jag ser eller hör den så blir jag liksom lite käckare i stegen, lite lättare till sinnet och känner för att bara hoppa upp och sjunga med.

Klippet här nedan är inte från filmen, men eftersom det här klippet i kombination med låten bara ökar på min gladhetsskala så valde jag det ändå.

Jag är inte ensam om att ryckas med av musiken och försök titta på det här klippet utan att dra på munnen.


Idag har jag frågat chans på en väldigt söt pojke

Idag fick jag vara med om något gulligullgulligt. Du kommer att säga awww tills du dör, jag lovar.

På min lunchpromenad så passerar jag en skola. Vid utkanten av skolgården (den del som ligger ut mot trottoaren) stod det en liten tjej på sisådär 8 år.

- Åhh vilken fin telefon du har! hörde jag när jag gick förbi henne (hey, en komplimang är alltid en komplimang och tjejen har ju uppenbarligen bra smak)
- Tack ska du ha!
- Skulle du kunna hjälpa mig med en sak?
- Javisst, vad är det för något du vill ha hjälp med? (här tänker jag att hon kanske inte kan hitta sin vante, knyta ett skosnöre eller nåt sånt)
- Ser du han i blå jacka där borta? (hon pekar på en jämnårig pojke som leker på skolgården en bit bort)
- Ja, vad är det med honom? (jag ser lugn och sansad ut men tänker egentligen: Åh nej, åh nej, åh nej, han har slagit/mobbat henne och nu ska jag trösta och vad sjutton ska jag säga?!)
- Han heter Johan och jag är kär i honom och skulle du kunna ge honom den här lappen och fråga chans för jag törs inte? Allt det där får hon ur sig på ett enda andetag och håller fram sin lilla lapp och tittar på mig med den oskyldigaste blick jag sett. Här borde jag väl egentligen sagt att det vorde ju bäst om hon gick fram själv, men kunde liksom inte nekat henne nånting när hon såg sådär himla oskyldigt barnslig ut.

Jag lät bli att informera henne om att det där med killar och känslor ska man passa sig för och gick istället fram till Johan, visade honom lappen, pekade bort mot flickan och frågade om hon fick chans på honom. Johan nickade, log och fick fram ett långt ahhh det får hon.

Tummen upp mot flickan som inte släppt oss med blicken och när jag gick förbi henne fick jag en stor tackkram innan hon sprang bort till Johan.

Jag önskar henne och Johan all lycka och håller tummarna för att det inte var någon fröken som såg mig och som nu satt upp någon most wanted-skylt inne på skolan gällande den okända kvinnan som går runt på skolgården och delar ut lappar till små barn.

dag 02 - din hatlåt

Den här kanske är mer som en barnvisa, men den har ändå legat på Svensktoppen så då måste den ju räknas som en "riktig" låt.

Allt med den här låten skickar rysningar genom hela kroppen på mig (nä, det är inte rysningar av den där härliga sorten) och jag vill bara få slut på oljudet. Vid nåt tillfälle när vi var små så var jag och brorsan och såg Mora Träsk. När de sjöng Köppäbävisan så sprang jag ut från salen skrikandes och höll för öronen.

Såhär 20 år senare skulle jag göra samma sak.

Inget ont om dalmål men man kallar inte korv för "körv" och så är det med det.


Festivalfrestad

Skickade precis in min ansökan för att jobba på Peace&Lovefestivalen. Linda och hennes kompisar ska jobba och jag blev så sugen jag med när hon berättade om det. Nu återstår bara att se om jag får en plats. På Hultsfred jobbade jag med scenbygge och säkerhet men nu sökte jag information i första hand. Främst för att jag inte hinner komma och jobba innan festivalen öppnar.

Men även om man jobbar under själva festivalen så brukar man hinna se så mycket bra!



Kings of Leon! Och Volbeat!

Och Maskinen, Säkert!, Those Dancing Days, 30 Seconds To Mars, Underoath, Sator, The Sounds, Linnros, Adams-Ray, Jimmy Eat World, Journey, Forigner, Looptroop Rockers. Yey!

Och Timbuktu är ju så himla bra live. Och Wilmer X var det evigheter sen jag lyssnade på, och Hoola Bandoola band. Nostalgi!

Ge mig langos, underbara spelningar, solbrända näsor, frukostöl, backstagebarer och nyfunna vänner.

Fred

Förresten, det går alldeles utmärkt att säga grattis på namnsdagen, vill du ordna en fest till min ära så tänker jag inte argumentera. Pelle i Saltkråkan fick minsann tårta och paket på sin namnsdag, just sayin...



Ja, jag ser också vem som står som källa, men det är inte något annat än en märklig slump för det är inte jag som skrivit det utan någon annan Jasmine.

dag 01 - din favoritlåt

Men åhh, sånt här kan man ju inte välja! Är en favoritlåt någon som du kan lyssna på om och om igen utan att tröttna? Ska den få dig att känna dig glad, ledsen och bara kännas som att den är så himla mycket av allt på en och samma gång?

Ska det vara en låt som passar till både fest och timmar på soffan där du stirrar upp i taket och har den på repeat? Det går nog inte riktigt så det får bli en som passar sig bäst för att lyssna på i soffan under takstirrande och funderande, en som jag nynnar på i köket och som jag försöker få fram på gitarren.

Första gången jag hörde Rose Garden med Lynn Anderson var på en engelskalektion på högstadiet där texten stod med i slutet av engelskaboken. Jag kommer inte ihåg vad det var för övning som hörde till låten, kanske var det någon textanalys. Jag gillar texten, den påminner mig om att allt kan inte vara solsken och rosor hela tiden och att man helt enkelt får ta saker för vad de är. Och att jag aldrig kan vara någon annan än mig själv.

Den är rolig att spela på gitarr, den är inte kopplad till några särskilda minnen (förutom att jag kommer ihåg när jag hörde den första gången) och den bara är liksom. Den peppar mig om jag är nere, är jag på bra humör så gör den mig bara på ännu bättre humör. Rose Garden har har funnit med på mina playlists under mer än tio års tid och där lär den ligga kvar.


Technomidsommar närmar sig

Woho, kolla vad som kom i brevlådan idag! Eftersom Scooter spelar tillsammans med Manian på en kryssning i slutet av april så borde det inte vara helt otroligt att hoppas på att han är en av de hemliga gästerna. Skulle även ItaloBrothers komma dit så skulle det vara som att dö och hamna i en tysk technohimmel.


I Tyskland verkar jag dessutom vara gift, undrar vem den lycklige är?

Sluttramsat


Ge mig en klubba, en boll och ett motståndarlag att mosa! Snart är det fredag =)

Det finns en låt för allt

Jag skrev för ett tag sen om hur himla glad jag har vett att uppskatta musik och hur skönt det är försvinna bort i timmar i jakten på den perfekta playlisten, nöta på gitarren och nu också skriva texter.

Vi fortsätter med musikfokus här för jag tänkte bocka av den här listan som jag hittade hos
Popmorsan.

dag 01 – din favoritlåt
dag 02 – din hatlåt
dag 03 – en låt som gör dig glad
dag 04 – en låt som gör dig ledsen
dag 05 – en låt som påminner dig om någon
dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe
dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
dag 08 – en låt som du kan hela texten till
dag 09 – en låt du kan dansa till
dag 10 – en låt som får dig att somna
dag 11 – en låt av ditt favoritband
dag 12 – en låt av ett band du hatar
dag 13 – en låt som är guilty pleasure
dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
dag 15 – en låt som beskriver dig
dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar
dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
dag 19 – en låt från din favoritplatta
dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
dag 25 – en låt som får dig att skratta
dag 26 – en låt du kan spela på instrument
dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
dag 29 – en låt från din barndom
dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året

Vi behöver väl inte vara så himla petiga med att det ska bli en låt om dagen för jag ser redan nu vilken utmaning den där första kommer bli.

Hittade knappen

Kolla vad som dök upp på skärmen!


Jag klickade till vänster...

Blev plötsligt sugen på nudlar

Det måste vara såhär det blir om en thailändsk göteborgare flyttar till Sydney:


Lånat bilden av
Viktor som inte alls har samma sinne för ordvitsar som jag, men han är ok ändå.

Sluthoppat

Den där första gången så frågade vi oss om det skulle vara så här enkelt?

Nej det ska det tydligen inte.

Kommer jag någonsin dragandes igen och säger att något känns så himla bra och enkelt så slå mig med något hårt i huvudet. Dräm till ordentligt och fråga mig om jag jag inte lärt mig någonting.

Hoppar man högt faller man hårt och här är det definitivt sluthoppat. Höjdskräck har precis fått ytterligare en innebörd och var jag inte höjdrädd innan så har jag blivit det nu.

Du hoppar högt och faller hårt
Ingenting ska glömmas bort
Det ingen minns har inte hänt
Du låtsas som att inget känns


Jag är inte arg. Jag vet inte ens om jag är ledsen. Uppgiven är nog det närmaste jag kan komma.

I vanliga fall så brukar jag i sånna här lägen säga att jag ska stänga ner ett tag för det går över då. Den här gången behövde jag inte säga till mig själv att stänga av och tvinga bort tankar och känslor med våld.

Det är helt avstängt just nu, vare sig jag vill eller inte, och jag har ingen aning om vart av- och påknappen sitter. Antar att det blir till att köra på autopilot ett tag tills jag hittar den.

När on blev off

Som alltid när när jag känner mig nere, arg, eller som i det här fallet bara tom, så går Nirvana på repeat.



Rape me fungerar som universalmedicin mot dåliga dagar på jobbet, planer som går i stöpet, krossade hjärtan och den där känslan av att veta att något är fel men inte komma på vad det är.

Hur länge den måste gå på repeat beror lite på vad det är som ska fixas, men fungerar gör den alltid.

En till lista och fler kommer!

Blogglistor alltså, det växer man väl aldrig ifrån?

Dagens humör: Trött men ändå fredagspepp.
Dagens mående: Efterlunchenkoma.
Dagens borde: Gå och simma (men kan inte hitta min baddräkt). 
Dagens frisyr: Dag 2-hår, helt omöjligt att få liv i det utan torrschampo (som jag inte haft i). 

Dagens smink: Obefintligt, kan sitta någon rest kvar under ögonen från gårdagens fotografering. 
Dagens klädsel: Jeans och t-shirt, gympaskor på fötterna. Noll i glammighet.
Dagens favoritlåt: April, april med Siw Malmkvist, finns det några andra alternativ?
Dagens hatlåt: No haters.

Dagens planer: Försöka hinna sova middag, sen middag hemma hos John tillsammans med hans kompisar. 
Dagens vill ha: En privatjet, det är alldeles för mycket flyg hit och dit som ska bokas. 
Dagens längtan: Den där tuppluren i eftermiddag, ge mig!  
Dagens beroende: Mineralvatten.
Dagens tråkigaste: Vädret som är, för att citera
Maria; Så jävla grått att tanken på Tjernobyl känns som en färgklick