The end 2009

Medicin kan ge biverkningar. Kul att jag prickade in huvudvärk, svullnad och missfärgad hud (som jag försökte fixa till med bus, resultatet blev om möjligt ännu sämre) såhär lagom till nyår. Men jag står på benen och det är det viktigaste. Fick ett nytt anfall igår som varade i flera timmar. Pratade med en kompis som har haft samma sak och hon tyckte att det var värre att ha gallsten än att föda barn. Skojsig sjukdom det här, men jag hoppas att kvällen blir smärtfri så att jag kan få fira nyår i lugn och ro.

Men det där var ju bara det som hände i slutet av året, här är vad jag gjort resten av 2009:

- Satte mig in i en helt ny bransch yrkesmässigt sett
- Flyttade från Uppsala till Stockholm
- Tog körkort
- Lärde mig dansa nykter
- Började på xtravaganza
- Såg så många bra konserter, men måste jag välja vinner Neil Young
- Köpte lägenhet
- Tog gitarrlektioner
- Nattbadade
- Fick världens finaste gran


Konstig födelsedag

Märkligare födelsedag än så här kommer jag nog aldrig behöva uppleva igen (hoppas jag). Aldrig förr har jag vaknat någon annanstans än hemma hos mamma och pappa på min födelsedag men så blev det i år. Sen i söndags har jag legat på Karolinska och nu imorse vaknade jag alltså upp i en sjukhussäng.

Absolut dötrist att ligga på sjukhus så jag är så lycklig att få komma hem (sitter i bilen på väg till Uppsala just i detta nu). Om några veckor blir det nytt sjukhusbesök för då är det dags att operera bort gallstenen, men tills dess ska här firas födelsedag!

Fullastad

Var det mellandagsrea sa du?



Årets skörd efter ett besök på stan igår och ett på Gränby Centrum idag.

Brukar det finnas någon påskrea? Före dess lär inte jag behöva köpa nya kläder iaf.

Ännu en mysig jul till ända

Som alla andra år så blev det en mysig jul med familjen. Julstrumpa, promenad, besök hos mormor, Kalle Anka, massa julklappar (fast vi säger varje år att vi ska dra ner på det), god mat och somna framför tven.



Mycket familj och så lite gran där i bakgrunden också


Som en smurf

Tyckte att det gjorde så in i bomben ont i rumpan när jag satt ner tidigare. Trodde att det kanske var träningsvärk efter mitt vintersportande i backen i söndags.

Men det kändes inte riktigt riktigt som träningsvärk så jag kontrollerade i spegelen hur det stod till.

Min röv ser ut att tillhöra vilken normalblå smurf som helst. Sopsäcksåkning i guppig pulkabacke har tydligen den blåmärkeframkallande effekten.


Vadå sova?

Det är snart midnatt och NU sätter grannarna igång dammsugaren.

Alltså kan jag med gott samvete dra igång torktumlaren och hoppa in i duschen. Vill ju inte att de ska känna sig ensamma så här mitt i natten menar jag.


Dan före dan före dan före dopparedagen

Ni känner det nu va? Att det är inte långt kvar till jul. Jag och alla de andra barnen längtar, samtidigt så vill jag inte att det ska gå över sådär fort som det brukar göra.

Ikväll kommer Åsa över och då blir det pepparkaksbak, imorgon är det julbord nummer två med jobbet, den här gången beger vi oss ut till havs. Den 23e åker jag till Uppsala och klär granen hos mamma och pappa. Och sen, ja sen så är det julafton!

Visste väl det

Hittade den här på vägen till jobbet:



Let's Dance kommer till Sundbyberg. Kom ihåg var ni läste det först.

Se upp i backen!

Det är verkligen så vackert ute att man bara vill skrika och hoppa av lycka. Snö precis överallt som knarrar under fötterna när man går. Och den fortsätter att falla. Helt underbart med en vit jul.

Idag drog jag på mig understället, flera lager med kläder och sen på med dunjackan och täckbyxorna för att vara redo att ta mig an pulkabacken i Liljeholmen. Så sjukt kul att få leka i snön utan att tänka på att akta kläderna, oroa sig för att bli blöt eller något annat trams.

      

Bild 1. Walking in a winter wonderland
Bild 2. Vattendrag i skogen som forsar fram så fort att det inte hinner frysa till
Bild 3. På väg mot backen
Bild 4. Sandra och sälen Richard är startklara
Bild 5. Fort gick det!
Bild 6. Ingen pulka utan varm choklad
Bild 7. Fem lager kläder gör mig torr och lycklig

Årets första julfest

Så glad att jag hann med att gå på julfesten ändå. Först var det mingel och tal sen fick vi komma in i matsalen där det var uppdukat med långbord och mängder med mat och annat gott. Det åts, skålades och sjöngs.

Sen skulle allt dukas bort och då fick vi kila ut till den externa ytan igen (alltså julfesten var på kontoret) där dansgolvet var riggat och ett band stod på plats för att underhålla oss. Det var lite trögt med dansandet där i början, men det tog sig och sådär fortsatte kvällen med massa dans blandat med lite mingel.

När det börjar blir dags att tänka på refrängen så går jag och en kollega (som ska åt samma håll) in till kontorsdelen för att hämta ytterkläderna. Där inne blir vi kvar länge - gitarren var ju med. När vi väl kom fram till tunnelbanan var det en halvtimme kvar till nästa skulle gå, sådär på natten går de ju inte så ofta. Bara att sätta sig ner och vänta. Fram med gitarren igen. Som vilka gatumusikanter som helst, fast vi fick inga pengar trots att jag la fram gitarrfodralet sådär som man ska göra.

Bildbevis finns, men det har jag lovat att aldrig visa.

Alltså sparas det till något tillfälle då det lämpar sig med lite utpressning.

Jul och snö

Kursen ikväll är inställd så då blir det julbord på jobbet för mig istället. Känns litegrann som att det inte är så synd om mig.

Och alldeles precis just nu skrev jag in Snöbollskrig i min outlook. Det var sånt som kom väldigt spontant för sisådär 15 år sedan, nu bokar man in det några dagar i förväg, men det kommer inte bli mindre kul för det.

Den tysta snön

Undebar känsla att kliva ut genom porten imorse och märka att världen låter lite annorlunda idag jämfört med igår. Allt är liksom tystare för att det ligger inbäddat i ett vitt bomullstäcke. Bilarna rullar nästan ljudlöst förbi, de få samtal som pågår runtomkring mig är dämpade och jag låter bli att stoppa mina hörlurar i öronen för sånna här mornar får man inte höra varje dag.


Juljunkie

Gu vad jag älskar min gran, blir lycklig bara av att titta på den. Skippar glittret för jag tycker inte att det behövs. Den glittrar liksom i sig själv.

När allt pyntet är på plats (en del har inte torkat än) kommer det bilder på mästerverket.

För en sådan juljunkie som mig så är sånna här pysseldagar som knark. Därför sover jag nog i vardagsrummet inatt, kan inte riktigt skilja mig från granen så här första natten. Och så ska jag somna framför Love Actually - världens bästa julfilm.

Skrik i natten

Man kan ju tycka att om det är så att man för bara några timmar sedan ställde upp en gran i sitt vardagsrum så skulle man komma ihåg det några timmar senare när man går upp mitt i natten för att gå på toa. Om man nu inte skulle komma ihåg det så kan man ju ändå tycka att man inte borde bli så rädd för den där granen att man börjar skrika högt i tron att det är ett monster/spöke/tjuv.

Men bara för att man tycker så betyder inte det att det blir så.

Ingen naturbegåvning

Förbereder inför julpysslandet på lördag. Plockar upp granen och monterar den (är allergiker så det finns inget annat alternativ än plast). Tänkte som så att jag ska sätta i ljusen redan nu för att ha dem på plats innan vi börjar hänga upp pynt.

Har aldrig satt fast julgransljus förut, försöker och det ser ut som ett någon har kräkts ut en ljusklump längst upp vid toppen. Försöker sprida ut dem men det är ju så kort sladd mellan varje ljus. Det finns inte någon bruksanvisning med heller.

Pappa! Kom och hjälp.

Göteborg i bilder

Det var några till (förutom jag och Tessan) som lyckades fastna på bild under Göteborgsvistelsen.

               

Bild 1. Sebbe i nya snygga glasögon
Bild 2. Sexy Alexi
Bild 3. Äntligen fick vi höra den rätta versionen av "Oh mama" igen!
Bild 4. Fina, fina ni
Bild 5. Tjejdans i vardagsrummet
Bild 6. Grabbhäng i köket
Bild 7. Klackarna i golvet och händerna mot taket
Bild 8. "Hej kompis, vad glad jag är att se dig"
Bild 9. Trots att jag släpade med mig kameran ut på krogen så tog jag bara en enda bild - här är jag och Peter
Bild 10. Drömprinsen - Filmen om Em. Ingen sexscen på film har betytt så mycket för mig som den i skåpbilen.
Bild 11. Tessan och Andreas på ett juligt Liseberg
Bild 12. Söta (to be) svägerskor
13. Den där blicken igen
14. I väntan på vintern
15. Spela på chokladhjul är ett måste - oavsett om man äter eller inte
16. Varm choklad är också ett måste - men bara om man äter
17. Hejdå Liseberg, vi ses nästa år

Vi är schååå lika

Nu är det många år sedan jag och Tessan sluddrade fram "vi är shååå lika!" för första gången, men det gäller fortfarande. Oftast handlar det om att vi tycker och tänker lika i olika frågor men nu har vi tagit det ett steg längre. Det här var helgen då vi såg ut som ett par 13-åriga bästisar, dvs vi klädde oss nästan exakt likadant. Inte med flit, det bara blev så.

Det började på lördagen när vi skulle åka ner på stan. "Åhh vilken fin tröja du har, en sån skulle jag också behöva" sa jag till Tessan. Någon timme senare låg en likadan tröja i min HM-kasse. Gör ju inte så mycket om vi köper lika, jag kan ju vänta med att ha den tills jag kommer tillbaka till min kust liksom.

Tessan uppdrag för dagen var bland annat att hitta en partyklänning inför kvällen. När vi står inne på Cubus så kommer hon fram med en hög med kläder på armen och berättar glatt att hon har hittat den perfekta klänningen som hon nöjd håller upp. Jag tycker att den är jättefin, så fin att jag för några veckor sen hade köpt en likadan som jag nu hade med mig ner till Göteborg för att ha på lördagens fest. Men med lite olika accessoarer kommer vi ju inte se likadana kom vi fram till, och det gjorde vi inte heller. Var inte en enda som kommenterade våra identiska klänningar på hela kvällen.

Söndag och dags att klä sig för en slapp mysdag på Liseberg. Jag drar på mig blåa jeans, svart linne och en rödvitranding tröja. Tessan drar på sig blåa jeans, svart linne (identiskt med mitt, såklart) och en blåvitrandig tröja.

70 procent av alla bilder som togs under helgen hade som syfte att dokumentera detta märkliga beteende. Här är ett litet urplock av alla som finns.

          

Bild 1. Aldrig en fest utan mitt röda läppstift
Bild 2. Tessan jobbar med blicken
Bild 3. Snälla
Bild 4. Tuffa
Bild 5. Dansande
Bild 6. Vouge?
Bild 7. Kaptenen var med
Bild 8. Surfaren också
Bild 9. Röd och blå
Bild 10. Synkad blick snett upp till vänster
Bild 11. Och när vi skulle gå tog jag på mig min röda jacka och Tessan sin blåa

Måste matcha är vårt motto

Nu är det helg på riktigt

Nu sitter jag på ett fullsatt tåg på väg ner till Göteborg. Har kollat på film och det börjar bli dags att sova och läsa bort den sista tiden som är kvar tills jag kommer fram. Där väntar Tessan som ska komma och hämta mig. Känns som att det var längesen som det gick så här lång tid mellan västkustbesöken, sist jag var där var i maj. Nästa besök är redan inplanerat, det blir i februari och det är ju lite mer rimligt tidsram än ett helt halvår.

Saknar alltid mina GBG:are när jag är hemma, men skulle ändå inte vilja bo där. Stockholm är hemma och då blir det ju som en liten semester varje gång jag åker till Göteborg. Nu är det alltså läge att slå på semesterhumöret, jag har precis klivit av mitt första pass på pressjouren och nu ska jag inte ens fundera på jobb resten av helgen.

Vi kommer aldrig undan

Bilder i telefonboken på intranätet - vuxenvärldens motsvarighet till skolkatalogen


Pynt och julstämning

Tog en ordentlig sovmorgon imorse och kom inte in till kontoret förrän strax efter halv nio. Det var alltså inte mörkt när jag gick till jobbet, hade alldeles glömt bort hur det känns att gå ut genom porten en vardag och se att solen skiner. Det var frost överallt och om man kisade lite så gick det ju att inbilla sig att det var snö.

Det är december nu och då vill jag ha snö, tills jag får det kommer jag fortsätta att kisa ut mot den frostiga skogen och låtsas att det är snö.

Igår strök jag, och la fram, alla juldukar som jag hämtat i mammas linneskåp och idag ska jag försöka hinna hämta ut en underbar äldre julbonad som jag köpt på Tradera. När den är är på plats så är allt mitt julpynt uppe, sånär som på granen.


Delar av luciatåget som står i i jullanskapet hemma hos mamma och pappa. Ett jullandskap där inget pynt är för taffligt, vräkigt (alltså allt pynt köpt i USA), gammalt eller konstigt (typ Willes Batmantomte) för att få plats. I år får jullandskapet ta större plats än vanligt, bort med tven från vardagsrummet och fram med jullandskapet på tv-bänken. Yes, yes, yes!