I vanliga fall har jag en mat- och sovklocka som är minst lika stabil som den Skalman har. Sova måste jag fortfarande, men har ingen aning om vart mina hungerkänslor tagit vägen?

Ni får hemskt gärna komma tillbaka, för att äta för ätandets skull är inge roligt.

Jag berättade aldrig om konserten i fredags va?

Bra var den. Så ända in i bomben bra! Pumporgel och oljefat var nytt för mig. Och att bandet utstrålade sådan värme från scenen kom som en överraskning, hade på något sätt fått för mig att de skulle ta sig själva på lite för stort allvar.

Jag kan ha sagt det förut, men det kan alltid upprepas - jag är så glad att jag uppskattar musik på det sätt som jag gör. Som känsloförstärkare så kan den pigga upp mig om jag är ledsen, elda upp mig om jag är arg, göra mig sällskap när jag känner mig som mest ensam. Det är som en kompis som alltid finns där.

Ibland så fungerar den som bakgrundsljud när jag har något annat framför mig som är min primära syssla (jobba, läsa, skriva, laga mat, osv) men ibland så tar den över helt, då kan jag bli sittande i soffan och sätta en låt på repeat hur länge som helst. Börja leta fram texter och ackord, känna bas och takter. Det kan vara en låt man hör för första gången eller en som man hört hundra gånger, det spelar ingen roll.

I min bok är ett blandband en av de finaste presenterna man kan ge och få. Så mycket tid och tanke som ligger bakom den perfekta mixen, det är rörande. Ibland så kan en låt säga allt det där som jag inte själv kan få fram.

Men undrar om inte musik är bäst live, då får man ju både titta, lyssna och känna (hej kinderägg!). Att få sjunga sig hes, dansa och bara njuta tillsammans med massa människor som är där av precis samma anledning. Då försvinner man in i en värld där det inte finns naturkatastrofer, amorteringar eller stukade fötter.

När alarmet lät imorse och jag tittade på mobilen så tyckte jag att den verkade så störig. Det där VAKNA! med versaler och utropstecken liksom, hur dryg får en telefon bli?

Två snooze senare kom jag på att det är ju jag
som bestämt vad det ska stå i det där fältet...

Fuck snön, nu kör vi bara ben

Idag blev jag verkligen snuvad på konfekten. På riktigt!

Fettisdagen idag och då serveras det såklart semlor på jobbet. Jag åt min precis som jag brukar:

Locket först
Skrapa bort all grädde
Äta upp allt bröd
Spara det godaste till sist (mandelmassan) och äta upp den i en stor tugga

Men när jag kom till den sista punkten så var där ingen mandelmassa. De hade glömt mandelmassan i just den semlan.

Besvikelsen var total.

Total.

Idag var jag ovanligt beskedlig på innebandyplanen tycker jag. Kändes knappt som att jag tacklade någon alls och försökte undvika slag på klubban också. Hade det varit på riktigt så hade jag inte fått mer än totalt 4-6 minuters utvisning.

Tog igen det timida spelet i slutminutrarna där jag och Åsa (ehh, mest jag) totalt crosscheckar hennes man in i ena hörnet av planen så att han trillar omkull. Han hindrar mig från att sno med mig boll och spela vidare genom att krampaktigt hugga tag i mitt ben när han fortfarande ligger kvar på marken. Liggande spel! Fusk!

Det handlar inte om hur tufft man spelar, så länge man spelar efter samma regler.

Och att jag vinner, det är absolut viktigast.

Om det ser ut så här i inkorgen så måste man faktiskt ta sig i kragen och inte öppna det senaste mejlet.



Karaktär kan vi kalla det. Låter mycket bättre än god självinsikt.

Det här vill jag spela!



Allra mest för att jag är nyfiken på hur en sexig ljudsnutt låter