Lite lost
Ändå blev det fel. Åkte mot Mörby istället för mot Ropsten. Kom inte på det förrän jag var vid Stadion. Hoppar av och får vänta länge på ett tåg tillbaka mot Centralen. Byter vid Östermalmstorg, sätter mig långt fram i tåget, går upp mot Valhallavägen, tar den vänsta uppgången. Går inte till höger som jag skulle utan går vänster istället, får gå några varv innan jag hittar den rätta gatan.
Lite fel blev det ju men gick bra till slut. Berättar för kollegan om mitt lilla äventyr.
- Ja men du kunde ju ha klivit av vid Stadion och sen gått hit, det tar bara typ 7 minuter.
Jag tittar bara på honom och sen så skrattar vi. Fatta hur låga oddsen är att jag skulle ha hittat rätt OCH att det verkligen skulle ta bara 7 minuter för mig.
Hahaha.
Vad ska dom ut på vägarna och göra?
Imorgon ska jag åka någonstans än till kontoret. Det betyder att jag behöver hjälp av minst tre kollegor som hjälper till att visa och förklara hur jag ska ta mig dit (och då är det inte ens slutdestinationen som jag ska hitta till utan bara till den platsen där en jobbarkompis ska hämta upp mig). Men de hjälper mig så gärna eftersom de är så förtjusta i idén att jag ska infinna mig på mina möten, och då helst i tid.
Pendlarlivet
I söndags flyttade jag temporärt hem till mamma och pappa i Uppsala eftersom det ska stambytas i min lägenhet. Visst är det trevligt att få umgås med familjen, lyxigt att få maten lagad och sånt (är rysligt bortskämd). Men jag sover på bäddsoffan i vardagsrummet, har mina kläder inne i musikrummet och så står det en annan väska med kläder på kontoret. Eller egentligen har jag tre väskor på kontoret. En med kläder, en med träningskläder och så min träningsryggsäck. Har alltså mitt liv utspritt i diverse väskor.
Träningen och min fritid blir lidande eftersom nästan tre timmar varje dag går åt till att transportera sig. Hur stod jag ut förut? Det måste varit för att jag inte visste bättre.
Avskyr andra människor på morgonen, älskar min lilla skogspromenad som jag är van vid. Vill aldrig bo längre än max tio minuters promenad från jobbet.
När jag mötte döden på Djurgården
Vi började i ett tempo som var högre än vad jag är van vid. Medan han joggade på och kunde konversera utan problem så hade jag knappt nog syre i hjärnan för att kunna svara. Skojig tjej, jätteroligt sällskap verkligen.
Trots grym pepp (utan den hade jag stupat tidigare) så fick jag ge mig vid Djurgårdsbron. Lite ovant för mig att vara nån som ger upp, men nästa gång ska jag orka några meter till, och sen några meter till, och...ja ni fattar.
ToppLoppet nu på lördag och imorgon är sista gruppträningen i Hagaparken. Då ska vi köra ett genrep på banan. Det blir bra för då kanske jag kan få koll på vart någonstans som det är ca 500m kvar till mål, det är nämligen då det är dags att lägga in högsta växeln. Och nu så vet jag ju att jag inte dör av en högre växel.
Bara nästan.
Min sista vecka, för på söndag dör jag
Bra initiativ tycker jag, på något sätt så lyckades han övertala mig (ehh, inte så svårt, bara att dingla med en utmaning framför ögonen på mig) att hänga med på söndag och springa.
Vi upprepar: Jag (som tränar med nybörjargruppen) ska springa med en kille som just nu tränar inför att delta i Ironman (och som dessutom planerar att springa milen i ToppLoppet på 40 min för att sen hänga på gruppen som ska springa 5km och klara den distansen på 20 min).
Förnedring och förödmjukelse är tydligen min grej.
De kallar mig Foppa, fast med innebandyklubba och utan is
Imorse gjorde jag mitt snyggaste mål någonsin, istället för att bara skjuta och hoppas på det bästa när jag närmade mig mål så fintade jag och placerade bollen i nätet. Framsteg mina damer och herrar, framsteg.
Ris
Serverade ris också OCH det blev perfekt. Enda gången jag fått perfekt ris tidigare är när jag använt "boil in bag rice". Helt omöjligt att inte lyckas med det, men den här gången körde jag vanligt hederligt jasmineris (plockade med det från affären utan att betala, det stod ju ändå mitt namn på det) och fick till det bra ändå. Tror att allt hängde på min kastrull, en fantastisk Skultunakastrull som jag köpt på loppis. Förr i tiden visste de hur man gjorde kastruller och jag ska se till att den här fina orangebrunblommiga kastrullen överlever mig också.
Hur som helst, bra mat, ännu bättre sällskap. Mycket bra kväll.
All in, all the way
Det blir till att springa livet ur sig hela långa timmen alltså.
Och sånt ser jag fram emot? What a crazy fuck.
Fint skar´e va!
Men ikväll ska det lukta gott från spisen igen. Ska bjuda en kompis på middag och det står bouillabaisse på menyn (fast från början stod det typ "bullabais" tills jag googlade den rätta stavningen).
Det är en fisksoppa som blir lite finare på franska.
Att oja sig över skitsaker
Nu ska jag försöka komma på var jag kan ha lagt den där munsårssalvan jag köpte -98.
Morgonjogg i mörker
Glee är tillbaka
John Stamos gästskådespelar någon gång under säsongen, ja ba dör! *tonårsfnitter*
Terrängträning
Det blev 12 km över stock, stenar, rötter och lite lerpölar här och var. Så sjukt kul! Tänkte inte alls på sträckan eller tiden för jag hade fullt upp med att kolla vart jag satte fötterna.
Mer terrängträning måste det bli, det är svårt att inte bli inspirerad när man springer i en vacker skog full av höstfärger.
Blir rasism inne vart sextionde år eller?
Somnade innan valvakan kom igång ordentligt och vaknade av en käftsmäll.
Pinsamt Sverige, och mycket, mycket oroväckande.
Fotografiska
Hade sån tur att vi hann med att se Annie Leibovitz (kändisfotografen som bl.a tagit bilden av en höggravid Demi Moore) utställning men det jag gillade mest var Sandy Skoglunds färgstarka bilder.
Inget photoshoppande här inte, utan det är mäktiga installationer som Skoglund skapat.
(Bild lånad från fotografiska.eu)
Förskottsbelöning
Efter varje genomfört lopp får jag köpa en träningspresent till mig själv (typ nya strumpor, handskar, gummiband, osv). Nu både vill jag ha, och behöver nya träningsskor alltså skulle det bli nästa present. Synd bara att skorna jag vill ha är slut överallt.
Men jag var inställd på belöning och shopping (detta trots det faktum att jag hade bestämt att september skulle vara en shoppingfri månad) och då måste jag få belöning och shopping.
Tada! En ny höstjacka från Monki, stort tack till mig själv.
Söt kollega när jag kom imorse: "Jag visste inte att du hade flyttat till söder?"
Vilse, visiter och vinnarskalle
Tror ni inte att jag gick vilse ändå? När jag skulle hem så var hållplatsen flyttad. Jag gick, och gick, och gick utan att hitta den. När jag kom till motorvägen så var det bara att vända om och testa en annan väg. Trial and error är min melodi. Kom hem till slut. Synd bara att jag kommer ha glömt den rätta vägen till nästa gång.
Träningen i Haga var hursomhelst bra. vi körde intervaller och övade på löpsteget. Vi fick i läxa att hinna med två löppass hemma på egen hand innan nästa träning. Tanken var att vi skulle ut imorse men när regnet öste ner och åskan mullrade så fick det bli gymmet istället.
Mycket träning nu, men inte bara det. Igår efter jobbet käkade jag med Alex, en tjej som var med på Kroatienresan, och ikväll ska jag möta upp Malou nere på stan. Bra tjejer båda två!
Och sen så kommer en helg och den börjar på bästa möjliga sätt: innebandy imorgon. Förra veckan kallade de andra mig för "terminator". Imorgon ska jag gå in med ännu hårdare i närkamperna. GAME ON!
Vägvisaravdelningen
Då är det så himla smidigt att ha en hel kollektivtrafikplaneringsavdelning endast en kontorsstolsrullning bort som pedagogiskt plockar fram kartor, visar hållplatslägen och läser tidtabellen för en.
Jobbförmån big time!
Fun run-nörd
Är verkligen en fun run-nörd och kom på att under 2010 kommer jag ha sprungit sju stycken lopp. Åsa frågade förut om vi skulle ha som målsättning att hinna med tio stycken lopp under 2011. Då tyckte jag att det lät lite väl mycket men det skulle ju inte vara någon omöjlig utmaning. Alla lopp som jag sprang i år skulle jag ju vilja köra nästa år och att det blir varvet nästa år också är ju klart och sen så skulle jag vilja hinna med åtminstonde Tjejmilen och Midnattsloppet också.
Och så vore det ju bra att kolla formen i Premiärmilen och Bellmanstafetten verkar skoj. Det saknas ju inte underlag för att anta utmaningen iallafall.
Sen jag kom igång igen efter sommarens sporadiska träning så har benen känts så tunga, så tunga i spåret. Men imorse kom den där känslan av starka ben tillbaka. Bra och välbehövligt för ikväll är det träning i Hagaparken tillsammans med Topphälsas löpcoach.
Avklarade lopp 2010:
Run for water
Vår Ruset
Blodomloppet
iFORM-loppet
Kvarstående lopp 2010:
ToppLoppet
Hässelbyloppet
Tjur Ruset
Glenntown
Yes, nu är höstens Göteborgsbesök inbokat. Sista helgen i oktober bär det av västerut. Livet blir liksom lite roligre varje gång jag planerar in en sån tripp.
Fram tills dess blir det träning och lite mer träning. Spolar kröken fram tills Göteborg och innan dess har jag motionslopp inbokade tre helger i rad. Då är det skönt att man har jobbarkompisar som tar tag i en och frågar "hur ska vi lägga upp höstträningen?". Guld värt att ha så bra träningskompisar!
Ångbåt
I torsdags var det den årliga pressjoursmiddagen och den hölls på ångbåtsfartyget s/s Blidösund. Naturligtvis åt vi ångbåtsmenyn, men den här gången bytte jag den klassiska ångbåtsbiffen mot en ugnskokt lax som var helt overkligt god. Till förrätt serverades S.O.S (smör, ost och sill) och sen punchglass till efterrätt. Till detta blev det vin, skratt och lite jobbprat.
Även en varm sensommarkväll kan bli kylig när man är ute på vattnet men det är så himla mysigt att glida omkring i skärgården. Blir man nerkyld på däck så behövs det bara ett besök i maskinrummet för att snabbt bli varm igen.
Inte helt oväntat så avslutades kvällen i Cadierbaren på Grand Hotel. Har alltid fått goda drinkar och väldigt bra service varenda gång jag varit där, rekommenderas varmt.
Breaking news
Jag gillar sill. Blev lite chockad när jag insåg det eftersom jag nästan hela mitt liv har gåt runt och hävdat att jag inte gör det (fanns en period när jag var sisådär 3 år och hade sill som favoriträtt, men den gick över). Har pliktskyldigast ätit en liten bit vid midsommar bara för att få den tillhörande snapsen. Men det började med Ann-Maries goda midsommarsill, den gillade jag. Men trodde att det var bara den, ingen annan sill jag kunde tänka mig. Förra helgen åt jag Marits hemmainlagda sill. Också jättegod, tog om fjorton gånger. I torsdags åt jag sill till förrätt och det var då jag förstod vad som hade hänt - jag hade lärt mig uppskatta sill.
Nu sitter jag här och är redo att äta sill och potatis till middag. Himla märkligt eftersom jag gillar, så vitt jag vet, inte kokt potatis heller. Förutom till just sill då.
Tror att ni ska satsa en peng på att det snart kommer flyga grisar omkring er för nu kan liksom vad som helst hända.
Hej höst
Det har slappats ordentligt i sommar, så som det lätt blir på semestern så nu kryper det i kroppen av rastlöshet. Tävlingsmänniska som jag är så gillar jag att ha mål med min träning och därför känns det bra att ha några lopp inplanerade:
2 okt: Topploppet
10 okt: (ev.) Hässelbyloppet
16 okt: Tjur Ruset
Och så det stora målet som det ska börja tränas inför redan nu: Göteborgsvarvet 2011.
Simhallen har öppet som vanligt igen och på fredag ska det äntligen bli innebandypremiär efter sommaruppehållet.
Rosé och grillmiddagar får bli till mysiga sommarminnen och i helgen blir det storkok av mustiga höstsoppor.
Jag var sjukt opepp och inte alls redo för höst när jag kom hem från Kroatien, men nu är jag redo!
Ta mig (tillbaka) till havet
Och sicken underbar semester det har varit. Varm sol, klarblått vatten, kul ressällskap, fest, god mat, bada, osv. Det där med båtliv gick ju hur bra som helst, första dagarna var jag livrädd för att kila över landgången och åka gummibåt. I slutet hjulade jag över landgången och drog den där flyktningbåten i gummi som om jag aldrig gjort annat.
Himla glad att jag fick hänga med, var så sköna människor som var med på resan, ett riktigt roligt gäng som jag hoppas träffa fler gånger.
