Till helgen ska jag se till att må bättre
Mår bättre nu i magen, men är fortfarande helt slut. Har ju haft magkatarr flera gånger tidigare, men bara en gång förut har det varit så illa att jag varit tvungen att uppsöka sjukhuset och aldrig har den kommit så plötsligt som den gjorde i lördags.
Tar det lite lugnt med träningen den här veckan och vilar så mycket jag kan för till helgen ska jag vara helt återställd. Då åker jag nämligen till Göteborg. Som jag längtar!
Det blir roadtrip ner, Tessan vi hinner väl med lite vanligt soffhäng på fredagen? Shopping på lördagen, jul på Liseberg på eftermiddagen och på kvällen det fortsätter med vindsfest och utgång. Nästan hela MKV är på plats på festen vilket såklart gör att det kommer bli extra kul att komma ner. Sätter en peng på att mitt värdfolk är lite bakis på söndagen så då finns det utrymme för mera soffhäng innan det är dags att fara hem igen.
Sa jag att jag längtar?
Tar det lite lugnt med träningen den här veckan och vilar så mycket jag kan för till helgen ska jag vara helt återställd. Då åker jag nämligen till Göteborg. Som jag längtar!
Det blir roadtrip ner, Tessan vi hinner väl med lite vanligt soffhäng på fredagen? Shopping på lördagen, jul på Liseberg på eftermiddagen och på kvällen det fortsätter med vindsfest och utgång. Nästan hela MKV är på plats på festen vilket såklart gör att det kommer bli extra kul att komma ner. Sätter en peng på att mitt värdfolk är lite bakis på söndagen så då finns det utrymme för mera soffhäng innan det är dags att fara hem igen.
Sa jag att jag längtar?
Lördagen som slutade på akuten
Den här dagen började så bra; jag promenerade, var på loppis (bilder på fynden kommer sen), var hem och lämnade fynden, åt lunch och gjorde mig redo för att åka ner på stan och möta Emely och Tove.
När jag tog de sista stegen i trappan så högg det till i magen och upp mot bröstet med sådan kraft att jag vek mig dubbel, stapplade ut genom porten i tron om att det där sånt där som går över. Går i särskilt många meter innan jag inser att det här kommer inte att gå. Avbokar med stadssällskapet. Stapplar tillbaka mot porten (fortfarande dubbelvikt) i tron om att det är svininfluensan som har kommit för att ta mig för det gör så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Ringer mamma och pappa samtidigt som jag sjunker ihop i trapphuset. De kommer ihåg när jag hade sådär ont senast, det var den gången jag hade magkatarr och magsjuka samtidigt.
När jag ringer efter taxi gör det ont bara att andas eftersom lungorna trycker på mot magen och bröstet känns det som. Kan fortfarande inte gå rakt när jag sätter mig i taxin som kör mig till akutmottagningen på Karolinska.
Sitter ihopvikt i väntrummet där. Mamma, pappa och Emely är med. Så glad att de var med.
Efter några timmar av provtagningar och doktor som ska klämma på magen så visade det sig att jag har akut magkatarr. Fick medicin som gör att jag kan gå någolunda upprätt igen.
Bra är att magkatarren inte har något med dieten att göra (intygade doktorn). Mindre bra att den beror på stress och jag vet att jag kommer att ha en del att göra på jobbet framöver. Men det ska jag se till att lösa för dubbelvikktsont i magen är inget roligt att ha, det är jag den första att skriva under på.
När jag tog de sista stegen i trappan så högg det till i magen och upp mot bröstet med sådan kraft att jag vek mig dubbel, stapplade ut genom porten i tron om att det där sånt där som går över. Går i särskilt många meter innan jag inser att det här kommer inte att gå. Avbokar med stadssällskapet. Stapplar tillbaka mot porten (fortfarande dubbelvikt) i tron om att det är svininfluensan som har kommit för att ta mig för det gör så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Ringer mamma och pappa samtidigt som jag sjunker ihop i trapphuset. De kommer ihåg när jag hade sådär ont senast, det var den gången jag hade magkatarr och magsjuka samtidigt.
När jag ringer efter taxi gör det ont bara att andas eftersom lungorna trycker på mot magen och bröstet känns det som. Kan fortfarande inte gå rakt när jag sätter mig i taxin som kör mig till akutmottagningen på Karolinska.
Sitter ihopvikt i väntrummet där. Mamma, pappa och Emely är med. Så glad att de var med.
Efter några timmar av provtagningar och doktor som ska klämma på magen så visade det sig att jag har akut magkatarr. Fick medicin som gör att jag kan gå någolunda upprätt igen.
Bra är att magkatarren inte har något med dieten att göra (intygade doktorn). Mindre bra att den beror på stress och jag vet att jag kommer att ha en del att göra på jobbet framöver. Men det ska jag se till att lösa för dubbelvikktsont i magen är inget roligt att ha, det är jag den första att skriva under på.
Loppishelg
Helg igen, härligt det!
Den inleddes igår med AW i puben på jobbet. Gilla gilla.
Tack vare att jag numera är nykter på alla sånna där tillställningar så mår jag himla bra idag, började med en morgonpromenad imorse och nu sitter jag här och dricker frukost för att strax ge mig av på megaloppis i Solnahallen.
Obs. gamla datum på bilden men det var den enda som jag hittade, bilden är förövrigt lånad från en av mina favoritbloggar: femtiotalsjakten
Den inleddes igår med AW i puben på jobbet. Gilla gilla.
Tack vare att jag numera är nykter på alla sånna där tillställningar så mår jag himla bra idag, började med en morgonpromenad imorse och nu sitter jag här och dricker frukost för att strax ge mig av på megaloppis i Solnahallen.
Obs. gamla datum på bilden men det var den enda som jag hittade, bilden är förövrigt lånad från en av mina favoritbloggar: femtiotalsjakten
Böcker i stora lass
Idag hämtade jag ut ett stort paket från Adlibris. Klickade in där när jag såg att de hade pocketkampanj (3 för 99:-). "Åhh, tre nya böcker, det är jag värd" tänkte jag.
Klickade hem nio stycken till slut. Fast det är jag ju också värd kan jag tycka :)
Det blev en blandning av deckare, faktabok, humor, samhällsskildring, chiclit och språkvård. Utrymme för kultur, kunskap och trams med andra ord. För att täcka in allt det där krävs faktiskt nio stycken böcker. Sådetså.
Från bakre raden:
Pepparkakshuset - Carin Gerhardsen
Svåra ord - Eskil Källquist
I en annan del av Bromma - Martina Haag
Nobels testamente - Liza Marklund
Hemlös - med egna ord - Antologi
Stella & Sebastian - Jenny Leeb
Jack Uppskäraren - Glenn Lauritz Andersson
Komma rätt, komma fel och komma till punkt - Lynne Truss och Eva Halldinger
Brev till samhället - Eric Ericson
Julpynt
I helgen julpyntade jag, kunde inte hålla mig längre. Dessutom är jag inte hemma nästa helg och då missar jag ju massa julnjutning i mitt hem alltså blir det bara rättvist att jag får julnjuta i förtid. Men ingen gran på plats än, den kommer inte upp förrän till pyntfesten den 12 dec, glöm inte bort den! Då blir det garntomtar, glögg och pepparkakor i långa rader.
När granen väl kommer upp så kommer den att få stå och glittra i all sin glans på den här underbara gamla julgransmattan från 50-talet som jag klickat hem på Tradera.
När granen väl kommer upp så kommer den att få stå och glittra i all sin glans på den här underbara gamla julgransmattan från 50-talet som jag klickat hem på Tradera.
När man älskar sitt jobb
De skönaste med att glida in på kontoret på helgerna är att då kan man ha slappa jeans på sig, ta av sig skorna och njuta av tystnaden.
Håller på och lär mig lite nya grejer på jobbet och då kan jag helt enkelt inte hålla mig till på måndag med att sätta igång med dem redan nu.
Håller på och lär mig lite nya grejer på jobbet och då kan jag helt enkelt inte hålla mig till på måndag med att sätta igång med dem redan nu.
Fåglarna visste vad som komma skulle
När jag vandrade hemåt från tunnelbanan i fredagsnatten så hörde jag fågelkvitter (riktiga fåglar, inget trött kråkkrax här inte). Klockan var strax efter fyra, det var bäcksvart ute, men ändå så drillades det från träden. Trodde att fåglar hade bättre koll än så, ska inte de känna på sig när det är natt och dags att sova?. Eller så kände de på sig att det skulle bli sol idag så de ville sjunga upp och förbereda sig för soluppgången.
Sitt sa jag
När man tänker på människor som sitter på kontor så tänker man nog oftast på någon som knappar på sin dator, tar viktiga telefonsamtal och skriver under ett och annat papper.
Allt det där stämmer ju på mig.
Fast när man tänker på den där typiska kontorspersonen så brukar nog oftast se en inre bild framför sig av den personen sittanades ordentligt på sin stol, med båda fötterna på golvet så att säga.
Tror faktiskt att det är rätt sällan man föreställer sig att den där kontorsmänniskan brukar sitta på sin stol med benen uppdragna i skräddarställning.
Men bara här i bloggen jag bjuda er på en kik hur det egentligen ser ut under mitt skrivbord. 
Jasmine - hon som vågar utmana fördomarna
Det här tycker jag är roligt just nu
Har snott de här bilderna från Emma Ls Facebook (Emma, hoppas att det är ok?), känner att jag måste sprida dem vidare eftersom jag tycker att de är så roliga. Så JÄVLA roliga. Går in och tittar på dem minst en gång om dagen. Gapskrattade första gången jag såg dem, numera är det bara ett fniss när jag tittar, men fortf ett väldigt högljutt fniss.
Det är mycket nu
Ett tecken på att man kanske sovit lite för lite:
När man står och trycker ut ögonkräm i armhålan i tron att det är deoderant
När man står och trycker ut ögonkräm i armhålan i tron att det är deoderant
Söndagkväll på min gata
Tid att lära
Idag har jag varit på fotomässan i Älvsjö, det resulterade i ett enormt habegär efter diverse fotoprylar och redigeringsverktyg. Hann med en intressant föreläsning i skönhetsretuschering också. Tänk om dygnet kunde ha lite fler timmar så att jag skulle få tid till att verkligen sätta mig i några dagar för att lära mig min kamera och trixa med bilderna i datorn sen. Men till jul kanske? Då är man ju långledig och förutom själva julfirandet har jag inget inplanerat. Älskar alla röda dagar runt jul och nyår, tar ut fyra dagars semester och blir då ledig 15 dagar i sträck. Vore ju synd och skam om jag inte skulle hinna lära mig nåt nytt om fotografering under den tiden.
Så får det bli, någon gång i jul låser jag in mig tillsammans med min kamera ett par-tre dagar. Gu vad skönt.
Glöm inte att säga tack
Nu har jag gjort det igen. Skickat fanmejl alltså. Fast utan tonårsfnitter den här gången, ville helt enkelt bara säga tack till Anders Jacobsson för hans och Sören Olsons böcker (Sune, Bert, mfl.) som sedan blev film och julkalender och nu har han en mycket underhållande blogg.
Jag växte upp med Suneböckerna, när det släpptes en ny bok så köpte pappa den och så läste han högt ur den för mig och Wille. Herregud vad jag älskade (och gör fortfarande) de böckerna, de finns sparade i den där lådan med barnböcker som absolut inte får slängas.
Julkalendern och filmen är klassiker, jag och mina tjejer använder jämt citat från dem, det kommer liksom naturligt. Skulle tippa på att vi kan dem i stort sett utantill.
Det här berättade jag för honom i mejlet och tackade för all den underhållning han bjudit på. Jag gör sånt alldeles för sällan, man säger tack varje gång man får växel tillbaka på Konsum men glömmer bort att tacka för sånt som verkligen har betytt något.
Idag fick jag väldigt värmande, fint och personligt svar från Anders. Det hade jag inte väntat mig, tänkte att sånna där fanmejl dimper väl ner i hans inbox i parti och minut, inte har kända författare tid att svara på alla dem. Blev naturligtvis väldigt glad över det och det känns bra att ha kommit ihåg att säga tack, det är så enkelt gjort, kostar inget och jag behöver inte ligga där på dödsbädden sen och ångra att jag inte sa tack lite oftare.
Jag växte upp med Suneböckerna, när det släpptes en ny bok så köpte pappa den och så läste han högt ur den för mig och Wille. Herregud vad jag älskade (och gör fortfarande) de böckerna, de finns sparade i den där lådan med barnböcker som absolut inte får slängas.
Julkalendern och filmen är klassiker, jag och mina tjejer använder jämt citat från dem, det kommer liksom naturligt. Skulle tippa på att vi kan dem i stort sett utantill.
Det här berättade jag för honom i mejlet och tackade för all den underhållning han bjudit på. Jag gör sånt alldeles för sällan, man säger tack varje gång man får växel tillbaka på Konsum men glömmer bort att tacka för sånt som verkligen har betytt något.
Idag fick jag väldigt värmande, fint och personligt svar från Anders. Det hade jag inte väntat mig, tänkte att sånna där fanmejl dimper väl ner i hans inbox i parti och minut, inte har kända författare tid att svara på alla dem. Blev naturligtvis väldigt glad över det och det känns bra att ha kommit ihåg att säga tack, det är så enkelt gjort, kostar inget och jag behöver inte ligga där på dödsbädden sen och ångra att jag inte sa tack lite oftare.
Designtips
Fastnade minst i en timme på en fantastisk sida idag: signerat.se
Där finns massor utav svenska formgivare samlade som säljer sina alster i en webbshop. Det finns prydnadssaker, kläder, väskor, smycken, heminredning, osv. Det var speciellt en designer som fick mig att vilja skrika GAH! Ge mig!
Hon heter Gerda och gör väskor och dyl. utav äkta retrotyger. Jag beställde en sminkväska som liknar den som är på bilden (hann inte spara ner bilden som låg uppe på sidan, finns ju oftast bara ett ex av varje grej).
Designer: Gerda
Fanns väldigt mycket annat fint också, gillar idén med att använda gamla grejer och göra något nytt av dem. Det här fina halsbandshänget kommer egentligen från en skrivmaskin.
Designer: Återfunnet - Återvunnet
Där finns massor utav svenska formgivare samlade som säljer sina alster i en webbshop. Det finns prydnadssaker, kläder, väskor, smycken, heminredning, osv. Det var speciellt en designer som fick mig att vilja skrika GAH! Ge mig!
Hon heter Gerda och gör väskor och dyl. utav äkta retrotyger. Jag beställde en sminkväska som liknar den som är på bilden (hann inte spara ner bilden som låg uppe på sidan, finns ju oftast bara ett ex av varje grej).
Designer: Gerda
Fanns väldigt mycket annat fint också, gillar idén med att använda gamla grejer och göra något nytt av dem. Det här fina halsbandshänget kommer egentligen från en skrivmaskin.
Designer: Återfunnet - Återvunnet
Shoppelishopp
Modebloggsdags!
Nu har jag hittat min nyårsklänning. I takt med att kilona försvinner så behövs det nya kläder så jag var nere på stan idag, var i desperat behov av byxor. Kom inte hem med några byxor, däremot en nyårsklänning. Har förstått att paljetter är trendigt nu (varenda plagg man petar på glittrar ju till för att det är paljetter, och åter paljetter överallt, krävs ingen modeguru för att förstå att paljetter is the shit). Fransar var väl trendigt? Funkar det fortfarande? Jag hoppas det för jag tog det säkra före det osäkra, tänkte att när det är nyår kan man inte chansa, då måste man köra med både livrem och hängslen så jag köpte en klänning som har BÅDE paljetter och fransar.
Så nu är klänningen klar, vem kommer bjuda mig på nyårsfest? Passa på nu medan jag fortfarande är helt obokad. Kom igen, var inte blyg inte. Herregud jag säger ja till allt som innebär att jag får ha min glittriga fladderklänning på mig. Lovar att vara den billigaste middaggästen någonsin, all I ask for is kranvatten.
Nu har jag hittat min nyårsklänning. I takt med att kilona försvinner så behövs det nya kläder så jag var nere på stan idag, var i desperat behov av byxor. Kom inte hem med några byxor, däremot en nyårsklänning. Har förstått att paljetter är trendigt nu (varenda plagg man petar på glittrar ju till för att det är paljetter, och åter paljetter överallt, krävs ingen modeguru för att förstå att paljetter is the shit). Fransar var väl trendigt? Funkar det fortfarande? Jag hoppas det för jag tog det säkra före det osäkra, tänkte att när det är nyår kan man inte chansa, då måste man köra med både livrem och hängslen så jag köpte en klänning som har BÅDE paljetter och fransar.
Så nu är klänningen klar, vem kommer bjuda mig på nyårsfest? Passa på nu medan jag fortfarande är helt obokad. Kom igen, var inte blyg inte. Herregud jag säger ja till allt som innebär att jag får ha min glittriga fladderklänning på mig. Lovar att vara den billigaste middaggästen någonsin, all I ask for is kranvatten.
Det är lungt
Imorgon är det ingen Körberg på plats i Morronrock, han är på pokerturnering i Finland över helgen. Innan jag utlyser landssorg på grund av det här så vill jag bara meddela att det finns ljus i mörkret! Man kan nämligen lyssna på gamla Morronrockprogram i arkivet. Det är sånt här som gör att jag tar med ett tack till Internet i min kvällsbön.
Årets julklapp
Det finns en sak som jag väldigt sällan tänker på men som är livsviktigt för att jag ens ska finnas till och leva, andas och tänka. Utan ett fungerande hjärta skulle inget av det där gå.
Mitt hjärta funkar än så länge och det är jag väldigt glad över, men så är inte fallet för många andra. Varje kvart drabbas någon av hjärtattack och en gång i timmen dör någon i Sverige. Med mer forkningstid skulle hjärt- och lungfonden kunna bättra på den där statistiken.
Nu kan man ge forskartid i julklapp, läs mer om det på: http://www.hjart-lungfonden.se/jul
Perfekt julklapp till den som redan har allt, jag vet att iaf jag kommer lägga lite forskartid i min julklappssäck i år.
Mitt hjärta funkar än så länge och det är jag väldigt glad över, men så är inte fallet för många andra. Varje kvart drabbas någon av hjärtattack och en gång i timmen dör någon i Sverige. Med mer forkningstid skulle hjärt- och lungfonden kunna bättra på den där statistiken.
Nu kan man ge forskartid i julklapp, läs mer om det på: http://www.hjart-lungfonden.se/jul
Perfekt julklapp till den som redan har allt, jag vet att iaf jag kommer lägga lite forskartid i min julklappssäck i år.
Idol, fest och Fars dag
I fredags checkade jag av en sån där milstolpe som kommer förr eller senare; jag körde bil utan passagerare för första gången. Kändes jätteläskigt och helt naturligt på samma gång. Kom försent till Idoltittandet hos Emma eftersom det tog mig minst 10 min att parkera (parkera, ut och titta, justera, ut och titta, justera lite till, osv). Jag var ju där för sällskapets skull och inte själva Idoltittandet så jag har faktiskt redan glömt vem som åkte ut.
Innan Toveträffen på lördagen var jag och kollade på lillebrors innebandymatch. Eller ja, han satt bänkad hela matchen eftersom han precis börjat spelat med de stora pojkarna så jag fick istället ägna mig åt att helt ogenerat spana på de där lammkötten som är hans lagkompisar. He he he.
Tove hade återacklimatiserat sig väldigt bra, åt typisk svensk mat (McDonalds) och shoppade bara sånt som den svenska vintern kräver (varma vantar). Fast brun var hon den jäkeln, men sånt går ju att skrubba bort.
På kvällen var det överraskningsfödelsedagsfest för Gunnar och det var en väldigt lyckad fest med massa mat och mycket folk. Födelsedagsbarnet såg överraskat ut, fast jag saknade de glädjetårar som jag tycker borde vara obligatoriska vid sånna tillfällen. Just precis när jag började känns mig lite trött och sliten så var det dags för (en sen!) utgång. Då tackade tant för sig och vinkade av ungdomarna som vinglade in mot stan.
På söndagen firade vi världens bästa pappa, i paketet låg ett par strumpor och biljetter till Hoffmaestrospelningen i januari. Det åts tårta och sen satte jag mig på ett tåg hem igen. Nöjd och belåten, som jag brukar vara efter en Uppsalahelg.
Innan Toveträffen på lördagen var jag och kollade på lillebrors innebandymatch. Eller ja, han satt bänkad hela matchen eftersom han precis börjat spelat med de stora pojkarna så jag fick istället ägna mig åt att helt ogenerat spana på de där lammkötten som är hans lagkompisar. He he he.
Tove hade återacklimatiserat sig väldigt bra, åt typisk svensk mat (McDonalds) och shoppade bara sånt som den svenska vintern kräver (varma vantar). Fast brun var hon den jäkeln, men sånt går ju att skrubba bort.
På kvällen var det överraskningsfödelsedagsfest för Gunnar och det var en väldigt lyckad fest med massa mat och mycket folk. Födelsedagsbarnet såg överraskat ut, fast jag saknade de glädjetårar som jag tycker borde vara obligatoriska vid sånna tillfällen. Just precis när jag började känns mig lite trött och sliten så var det dags för (en sen!) utgång. Då tackade tant för sig och vinkade av ungdomarna som vinglade in mot stan.
På söndagen firade vi världens bästa pappa, i paketet låg ett par strumpor och biljetter till Hoffmaestrospelningen i januari. Det åts tårta och sen satte jag mig på ett tåg hem igen. Nöjd och belåten, som jag brukar vara efter en Uppsalahelg.
Upptown weekend
Idag ska det åkas till Uppsala igen.
Där ska det tittas på Idol, festas och Fars dagfiras. Och så är Tove och Karin tillbaka i Sverige! Efter några månader i svininfluensans hemland så är de tillbaka i Uppsala igen.
På lördag ska jag inspektera Tove och se om hon har förvandlats till en tacosätande mexare på heltid eller inte. Hon säger att det inte är så, men jag ska testa henne, typ förfölja henne i butiker och se om hon bara kikar på sombreros och sånt.
Där ska det tittas på Idol, festas och Fars dagfiras. Och så är Tove och Karin tillbaka i Sverige! Efter några månader i svininfluensans hemland så är de tillbaka i Uppsala igen.
På lördag ska jag inspektera Tove och se om hon har förvandlats till en tacosätande mexare på heltid eller inte. Hon säger att det inte är så, men jag ska testa henne, typ förfölja henne i butiker och se om hon bara kikar på sombreros och sånt.
Bästa bloggen out there
Vill ni läsa en riktigt, riktigt bra blogg? En kille som skriver så bra att jag skulle gifta mig med honom studs bara för att be honom skriva en inköpslista när vi ska storhandla.
Gör er själva en tjänst och läs den bittre och rolige Wayne Nilsson http://waynenilsson.blogspot.com/
Gör er själva en tjänst och läs den bittre och rolige Wayne Nilsson http://waynenilsson.blogspot.com/
Jag överlevde!
Spökvandringen var bra, och läskig såklart. Under två timmar gick vi runt i Gamla stan, hade en guide som verkligen kunde berätta historier med inlevelse. Vi träffade på pestsmittade, bödlar och en hel del vålnader (Vita Damen, Grå Mannen, flickan och vargarna, Herr Måns, osv) under tiden.
Jag försökte gömma mig bakom Emely, puttade henne framför mig nästan som en offergåva. Fanns hon inte i närheten när spökena kom så gjorde jag samma sak med främlingar. Jag hukade mig för att inte på något sätt bidra till att spökena skulle uppmärksamma mig, tittade åt ett annat håll och kämpade med att se så cool ut som möjligt så att de skulle förstå att det inte var någon idé att försöka skrämma mig.
På ett ställe så skulle vi gå förbi ett skynke som var upphängt på en smal gata. Innan det var min tur att gå förbi stod jag och steppade av rädsla, här förstod jag ju att det skulle hända något läskigt. Pep "jag vill inte, jag vill inte", men folket bakom ville ju gå förbi så det var bara att bita ihop. Jag tog sats och sprang förbi skynket, då höll jag på att knocka det lite förvånade spöket som inte hade väntat sig att någon skulle komma med sådan fart.
Mina nerver var på helspänn hela tiden och när det var dags för avslutningen på vandringen så sa jag stopp. Hela gruppen (ca 120 pers) skulle gå ner i en källare och avsluta där. Näst efter mörka skogar och vinden så är ju källare det läskigaste som finns. Att gå runt i stan klarade jag av eftersom då visste jag att jag hade en chans att springa ifrån spökena. I källaren skulle det inte finnas någon möjlighet att komma undan. Alltså stannade jag kvar uppe på gatan.
Det var förresten en till tjej i gruppen som också hoppade över att gå ner i källaren. Okej att hon var runt 5 år, men jag var iaf inte ensam om att banga källaren.
Så här efteråt så har jag fått förvånadsvärt lite men av hela vandringen, kanske mest för att jag intalat mig själv att de där spöken finns ju bara i Gamla stan och där är jag nästan aldrig.
Jag försökte gömma mig bakom Emely, puttade henne framför mig nästan som en offergåva. Fanns hon inte i närheten när spökena kom så gjorde jag samma sak med främlingar. Jag hukade mig för att inte på något sätt bidra till att spökena skulle uppmärksamma mig, tittade åt ett annat håll och kämpade med att se så cool ut som möjligt så att de skulle förstå att det inte var någon idé att försöka skrämma mig.
På ett ställe så skulle vi gå förbi ett skynke som var upphängt på en smal gata. Innan det var min tur att gå förbi stod jag och steppade av rädsla, här förstod jag ju att det skulle hända något läskigt. Pep "jag vill inte, jag vill inte", men folket bakom ville ju gå förbi så det var bara att bita ihop. Jag tog sats och sprang förbi skynket, då höll jag på att knocka det lite förvånade spöket som inte hade väntat sig att någon skulle komma med sådan fart.
Mina nerver var på helspänn hela tiden och när det var dags för avslutningen på vandringen så sa jag stopp. Hela gruppen (ca 120 pers) skulle gå ner i en källare och avsluta där. Näst efter mörka skogar och vinden så är ju källare det läskigaste som finns. Att gå runt i stan klarade jag av eftersom då visste jag att jag hade en chans att springa ifrån spökena. I källaren skulle det inte finnas någon möjlighet att komma undan. Alltså stannade jag kvar uppe på gatan.
Det var förresten en till tjej i gruppen som också hoppade över att gå ner i källaren. Okej att hon var runt 5 år, men jag var iaf inte ensam om att banga källaren.
Så här efteråt så har jag fått förvånadsvärt lite men av hela vandringen, kanske mest för att jag intalat mig själv att de där spöken finns ju bara i Gamla stan och där är jag nästan aldrig.