Stod i godan ro (lite ljug det där för det var egentligen jättetungt) och lyfte dörrar tillsammans med E på jobbet. En man i 50 årsåldern går förbi, stannar till och tittar på oss innan han säger "Men det där är väl inget jobb för en flicka" ler och går vidare. Jag hann inte ens tänka "idiot" innan han var borta.

Man kan sätta den händelsen i kontrast till det som hände för några dagar sedan när jag skulle hjälpa några funder att lossa ett fönster från pallen. Mannen i sällskapet började rycka och slita i en bräda för att försöka få loss den, helt utan resultat. Jag däremot, fick loss den på nolltid tack vare tankeverksamhet och råstyrka. Då ryckte mannen ännu mer i nästa bräda, kunde jag så kunde väl han. Hans fru (antar jag) stod brevid och tittade på "Nej men Ingvar låt bli det där, du ser ju att hon kan det mycket bättre än du". Han muttrade något samtidigt som jag plockade bort en till bräda, men han gav sig inte och försökte igen. "Nej men Ingvar, låt bli nu och låt flickan som kan sköta det där". Mannen tittade surt på medan jag lossade resten av fönstret och hjälpte honom att lyfta på det på släpet. Jag kunde hålla mig ifrån att flina mot honom, istället då åkte jag mycket värdigt in på trucken igen och njöt av "jag är så jävla bra-känslan" hela dagen.