Det är verkligen skönt, roligt och underbart att vara hemma i Uppsala. Men det är också påfrestande, stressigt och förvirrande. Tankar och känslor åker jojjo hela tiden. Det kanske blir så när det går några månader mellan gångerna, eller så är det hösten som spökar. Kommer jag kunna funka igen i den stad som jag lämnade för tre år sedan? Förhoppningsvis.

Det blev fest i onsdags. Skönt att få träffa mina tjejer igen. Synd bara att jag tappade bort dem rätt så snabbt inne på BJ. Helt lost eftersom jag inte hade varit där på några år, hittade inte ens till toaletterna. När jag gav upp jakten så var det tur att E fanns inom räckhåll för att vara telefonpsykolog, tur att jag har dig.

Santorinimiddag med L, E, N och J på torsdagen. Nu vill jag aldrig mer äta annat kött än lamm. Små, ulliga, oskyldiga lamm, grilla dem och ge till mig, yummie :) När jag hade kommit hem, tagit på mig mjukisbyxorna och precis lagt på mig soffan så ringde T. "Ska du hänga med till Orvars?". Av med mjukisbyxorna igen och på med riktiga kläder för att en halvtimme senare sitta med ett glas rött på Orvars. Ett hånat rödvin eftersom de tuffa grabbarna bara dricker öl. Nu är inte jag en av de tuffa grabbarna, men inte heller de kunde låta bli att smutta på mitt glas då och då.

Igår förärade jag och L Bryggan med ett besök. Bra idé. Grabbarna från onsdagskvällen anslöt senare. Var räddare i nöden åt ett stackars tekniskt handikappat fyllo, åt kall korv och tog hand om min särgrupp.

Var ut till minneslunden för första gången idag. Sa hej till morfar och så fick känslorna åka berg-och-dalbana igen. Fast nästa gång vill jag åka sig själv så jag får vara ensam med mina minnen och min saknad.

Ikväll väntar födelsedagsfest för folk som jag aldrig har träffat. Är noll upplagd men vill inte missa en sista kväll med tjejerna.