Woho, framme i Uppsala nu! Sitter inne i lillebrors rum och skriver. Lilla (stora) lillebror som fyllde 20 år igår och som jag överraskade genom att komma hem en dag tidigare. Han är för övrigt världens bästa bror och jag är en löjligt stolt storasyster. Vi är inte särskilt lika och jag förstår mig inte alltid på honom, men jag ser alltid upp till honom. Att han fyllde 20 år gör att jag börjar känna mig gammal. På tåget till Uppsala så satt jag vid en sådan där plats för fyra stycken med ett bord i mitten. Mittemot mig satt två pojkar i 7-8årsåldern (som smaskade så vidrigt att jag ville smälla deras små huvuden mot varandra). När de kom för att kolla biljetterna så rotade jag fram min och fick den stämplad, men ändå så tittade biljettkontrollanten uppfodrande på mig, jag fattade inte vad han ville så jag stirrade tillbaka. "Så de har sina egna biljetter" sa han och nickade mot pojkarna. Pang! Trodde han att det var mina barn? Chockad svarade jag att det hoppades jag eftersom de inte var mina. Han måste ha trott att vi var syskon, så måste det varit. Naturligtvis.

Ner på stan snart, träffa L och sen så ryktas det om fest och utgång ikväll. Orkar jag? Vi får väl se.