När vi var på personalfesten förra veckan så sa B något om min höjdskräck (att klätta upp på en stol är skitläskigt, åka upp i Rockerfeller Center är bara kul). Nya killen E tittade förvånat på mig och sa helt allvarligt: "Oj! Jag som trodde att det inte finns någonting som skrämmer dig". Jag som är hur skraj för hur många saker som helst.

Jag är rädd för att gå själv på natten, behöva säga: "jag vet inte", små höjder, att något ska hända dem jag älskar, ugglor som hoar, att jag inte ska hitta någon praktikplats, att någon ska säga att jag inte duger, skräckfilmer, att vakna på morgonen och inte vilja gå upp, göra någon besviken. Men mest rädd är jag att jag ska avstå från något bara för att jag inte vågar. Då är jag ju körd.