Pavlos hundar

Seminariumet imorse gick bra. Det var lätt för oss att sitta där och opponera, gnälla över undermålig teorikoppling och oklara frågeställningar i gamla uppsatser. Ska bli kul att se hur det ska gå när vi sätter igång att skriva våra egna.

Efter skolan kilade jag iväg och köpte frukostmat (som jag åt till lunch). Hann även med att uppröras över att senaste avsnittet av Playa del sol inte ligger uppe på SVT. Dyker det inte upp innan torsdag ska jag skicka ett argt litet mejl.

Lyckades bli ordförande i valberedningen till presidiet. Kändes litegrann som när jag blev chefredaktör på ett projekt i gymnasiet, lite oväntat och förvirrande. Aja, gick sen från ett möte till ett annat, satt på kåren och fixade folk som kan jobba imorn på kåren. Hysterisk tentaperiod just nu, svårt att få tag på folk. Men det ska nog gå ihop ändå.
Mera kostymarbete, vilket iofs inte känns särskilt betungande, mest kul. Synd bara att jag inte har tid att pyssla mer med det. Nästa gång puffärmar blir populärt igen (trender går ju igen, borde snart vara dags för 1500-talet att komma tillbaka) så kommer jag veta exakt hur de ska se ut =)

Kom inte hem i alltför farlig tid, strax innan 20 skulle jag tippa. Satt här och andades en stund innan jag åkte till C för att kolla på film. Hade rätt stora förväntningar på Music and lyrics eftersom Hugh Grant var med, men det är ingen film ni behöver springa benen av er för att se, han har peseterat betydligt bättre. Humm måste nog kolla på
Love actually snart igen, den är underbart bra.

Jag har insett att jag har drabbats av Pavlos hundar-fenomenet. Så fort jag stiger in i trapphuset till mitt hus så blir jag akut kissnödig, hinner inte ens kolla postfacket eftersom jag måste skynda mig upp till lägenheten (som naturligtvis ligger på översta våningen. Detta blir extra jobbigt om man tex vart och handlat eller av annan anledningen måste släpa med sig massa väskor, påsar och dylikt upp. Kommer aldrig lära känna mina grannar eftersom jag har noll tid på mig att kallprata. Funderar på om det är genetiskt eller bara psykologiskt då mamma har samma hang-up som mig. Okända trapphus fungerar däremot utan problem, det är bara mitt eget utlöser detta beteende.

Galet trött nu, ska förse mig med lite välförtjänad sömn.

The Mo & Kris le Mans - Nostalgia locomotive
(såå mycket våren -03, en ovanligt solig och spännande vår)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback