Imorse kom jag tidigt till jobbet efter att ha vinkat av E vid tunnelbanan, ingen på plats på kontoret när jag kom dit så det var bara att sätta utanför och vänta. Var en tidig morgon så jag hade polotröja, slappa jeans och gympaskor, inte särskilt fancy alltså. Dagen fortlöpte som vanligt, veckomöte och fix. När klockan var två frågade chefen om jag var laddad inför kvällens Rosa Bandet-gala. Javisst sa jag, ska se till att jag är hemma till kl 20 så att jag kan se den. Vadå se den, säger han då och fortsätter: du ska ju med på middagen och galan. Det här var information som jag visst inte hade fått.

Klockan var alltså 14:00, jag befann mig i på kontoret i Stockholm, på inbjudan stod det klädsel kavaj och klockan 16:30 skulle det börja. Första tanken var att skynda till tåget, slita ut någon klänning ur garderoben och sen ta första bästa tåg tillbaka. Den ekvationen gick inte ihop så det blev plan B: panikshopping, full fart mot Drottningatan. Hittade klänning, strumbyxor och kofta på Åhlens, skor på Wedins och smink på HM. Tillbaka till centralen, där finns det duschar så efter ett lååångt besök nere på toaletterna där var jag klar att försöka få tag i en taxi som kunde ta mig till Globen och möta upp G och M från kontoret. Det var imponerade över att jag lyckades hinna med allt i tid så panikshoppingen hamnar på förtagskontot :p

Kom nyss hem efter en fantastisk kväll i globen, god mat (jag åt både sparris och svamp, sånt händer bara i globen), pratat med många intressanta människor och så satt ju Kjell Bergkvist (och några till, men det här med namedropping ligger inte för mig) vid samma bord.

Nu sitter jag bara och ler för att trivs med livet just nu. Fast jag har skavsår, big time. Kilklackar är tricky, man blir ju lurad för att klacken inte ser så hög ut som den är, köttsår på hälen men skorna är så snygga att de här måste jag gå in.