Igår satte jag mig inte på tåget förrän klockan nio på kvällen, hårda bud här på jobbet. Men väl på plats så slog jag mig ner med min historiatidning, batteriet till iPoden var slut men det var inte så mycket folk så jag trodde inte att det skulle låta alltför mycket omkring mig. Fel fel fel. Bakom mig satt en gubbe som slickade (mer åt upp halva handen) på fingret varje gång han skulle vända blad, störigt men jag kunde koppla bort det. Men det var inte slut där. Jag hörde någon smaska. Började kolla runt omkring, kanske skulle få syn på den smaskande charmören. Men icke. Såg ingen i min direkta omgivning som smaskade men ändå så hörde jag det här högljudda idisslandet. Klev upp för att låtsas gå på toaletten, måste få ett ansikte på den stör mig. Han satt i andra änden av vagnen! Mina öron är inte alltid tiptop, men vid sådana här ljud förvandlas jag till en människa med hörsel som en ledarhund.