Nyss hemkommen från föräldrahemmet. Pappa har som mission att föra över alla våra gamla heminspelade filmer till digitalt format. Vi satt tillsammans efter maten och skrattade. Jag var ett bedårande men hemskt barn. Här finns bevisen och den som ständigt var utsatt för min jävulskap är naturligtvis lillebror. Hemska trollungen tyckte att det var kul att: peta bäbisen i pannan med nageln, dra så hårt i mattan att söta lilla ungen åker av, alltid (verkligen alltid) ställa mig framför kameran om de någon gång försökte filma bara lillebror. Dessutom sjöng jag falskt, pratade med mat i munnen och stampade med foten i marken när jag blev arg. Men hoppsan, sånt gör jag visst fortfarande.

Men när jag åkte spark då var jag minsann söt och som återkommande tema i alla filmerna så hittar man mig rätt ofta uppkurad hos morfar så att vi kunde titta på tv eller läsa en bok tillsammans.

Jag vill filma mera, bevara hela livet så att när jag är 40 kan jag plocka fram festfimerna, dokumenterade tjejkvällar och after worker och istället för att göra som jag gör nu, minnas barndomen, så kan jag se tillbaka och komma ihåg hur det var åren där runt 20+.