Igår var min gamla multimedialärare från gymnasiet med i tidningen. Jag har läst hans blogg ett tag utan att fatta att det var han men nu var jag ju tvungen att skicka iväg ett mejl och säga hej, uppmuntra bloggen och fråga om han kom ihåg mig. Och visst gjorde han det! Han hade t.o.m sparat min första powerpointpresentation, hur ball är inte det? Det känns som ljusår sedan jag gjorde den, den materialiserar den nyblivna kaxiga, naiva, smått egocentriska 18-åring jag var då. Jag kommer lägga upp hela presentationen i ett senare inlägg för den är för bra för att jag ska undanhålla den från er.

Men min lärare hade sparat studentbilder också som han skickade med. Håll i hatten vad långt hår jag hade då. Och uppenbara lösnaglar. Och var lyckligast i världen.