Är det inte konstigt att det kan finnas så många härliga människor och jag känner allihopa? Det var en stressig västkusthelg men för mig var den som ren terapi.

Ost, kex och vin i Tessan och Anderas nya fina lägenhet på fredagen. Den luktade "dom" och jag kände mig hemma där efter fem sekunder. Hur mycket har jag inte saknat sånna här kvällar med dig/er?

Slappt och shopping på lördagen, Halloweenoutfiten börjar arta sig! Lunch på stan och sen tåg till Halmstad. Helena mötte mig på stationen och vi hann med en fika innan jag begav mig till Babs kräftskiva där gamla byggavdelningen väntade. Underbart att träffa hela gänget igen och visa dem att man ska äta hela kräftan :)



Helgens enda bild föreställer mig och min gamla chef. Inte så lite sliriga.

Kom lite vilse på min vingliga färd hem till Ullis där jag skulle sova. Var skrämmande nära att jag hamnade i en främmande trappuppgången. Åt frukost med min ex-kombo när hon kom hem och jag beklagade mig ynkligt över hur dåligt jag mådde. Helt självförvållat.

Blev en solskensglass med Jessica innan tåget tillbaka till GBG skulle gå. Kom upp dit och mötte upp mkvarna+Josse och Criss. (Bakis)pizza först, hangout innan bion och sen så såg vi Patrik 1,5. Skjuts tillbaka till stationen, klockan var nära midnatt och jag satte mig på en buss tillbaka till Stockholm.

Som ni ser så var det inga extraordinära aktiviteter jag ägnade mig åt, men det var just det; att få göra vanliga saker med människor som jag saknat så mycket känns väldigt speciellt när man inte får chans att göra det så ofta.