Igår var det en MYCKET trevlig AW på Inferno. Det som skulle bli "två glas" blev många fler. Vi skulle alla upp tidigt idag, men man ville liksom inte gå hem. "Vi tar vl ett till?" var frasen som upprepades några gånger, ända til jag var tvungen att gå till det sista tåget. Blev lite stressigt och då kommer jag på att mitt SJ-kort ligger kvar på kontoret. Som tur är så ligger Inferno (den blåa pricken på kartan) ca 200 meter från kontoret (på Kammakargatan, precis till vänster om Drottninggatan) så jag skulle hinna om jag sprang. Börjar alltså springa, efter ca 100 meter stannar jag upp, tycker att det ser lite konstigt och mörkt ut men tänker att det måste bero på att alla affärer på Drottninggatan har släckt sina lampor.

Springer lite till till jag inser att jag är på fel gata, Istället för att springa nerför Drottninggatan och vika in på Kammakargatan så har jag sprungit längs med Tegnergatan och är på väg mot Sveavägen (den blåa streckade linjen) som ligger åt det motsatta hållet som jag skulle åt. När jag springer tillbaka står mina kära vänner kvar utanför Inferno och viker sig dubbla av skratt.

Jag förstår dem. 



Med nöd och näppe (sträckte minst 17 muskler på vägen tror jag) så hann jag upp på kontoret, hämtade kortet och tog sedan sällskap med Malou och Mattias till centralen och kastade mig på det sista tåget hem.