Förut när jag gick och la mig på kvällarna brukade de oftast ta ca 10 sekuder från det att jag lagt mig tillrätta i sängen, plockat fram boken/datorn tills jag kommit på att jag glömt glasögen på byrån/i vardagsrummet/vid handfatet. I det läget orkar jag inte kliva upp igen och leta efter dem utan tröttar istället ut ögonen genom att omedvetet kisa litegrann för att se texten/skärmen.

Men nu har jag åtgärdat det. Har letat upp mina gamla glasögon, som är lite för små och ganska mycket snea, gett dem en given plats på sängbordet och döpt dem till sängglasögon.

Lathet leder till lösningar



Naturligtvis fnissar jag för mig själv över den ordvitsiga rubriken (Ze bra, Zerba! Ha ha)