Nu ska jag måla upp en bild för er som beskriver den optimala klantigheten:

Jag är på väg hem från jobbet, i rulltrappan på vägen ner (som förövrigt är Stockholms längsta rulltrappa) vecklar jag upp min tidning och börjar läsa. Eftersom jag vet att det är 5 minuter kvar tills min tunnelbana kommer så går jag sakta och läser samtidigt (det är inga människor i vägen så jag riskerar inte att gå in i någon). Fortsätter att läsa (var en artikel som robotar har jag för mig) när jag kommer fram till den sista lilla stentrappan ner till perrongen. Smyger liksom ner för trappan, ni vet så där som man gör om man går i mörkret.

Lyfter inte blicken från tidningen, är helt säker på att jag är nere, tar ett stort kliv och så PANG!

Trillar rakt framåtstupa ner i stengolvet, hinner som tur är ta emot mig med händerna, det är knän och fötter som får ta värsta smällen. Som en liten bonus förvandlas min träningsväska till en slunga som träffar mig i bakhuvudet samtidigt som jag slår i golvet.

Allt det där hände igår så idag har jag en stukad fot och lite ont i huvudet. Men mest av allt känner jag att jag skulle ha lyssnat på mamma - man ska inte gå och läsa samtidigt.