Foten är bättre så snart jag kan sitta på den igen. Skönt, jag har saknat det. På jobbet sitter jag nämligen alltid med en av fötterna på stolen (helst vänster fot, den som jag stukat såklart). När jag är på möten så börjar det nästan klia i benet för att jag vill dra upp det men nån måtta får det ju va.

Räcker med att vara på kontoret iförd glasögon, kavaj och uppsatt hår för att det ska se lite konstigt ut att jag inte har lärt mig sitta som en vuxen människa.

Men det kommer väl det med en dag i takt med att premiepensionen växer. Håhåjaja.