Jag är fortfarande bitter, herregud vad bitter jag är! Men det kan man inte vara för alltid. Jag kommer nog fortsätta vara det under resten av kvällen, men sen får det vara bra. Imorgon lägger jag dagens uppkörning bakom mig, tar med mig det jag måste jobba på och så fokuserar jag på nästa.

På vägen hem från tunnelbanan så stannar en bil vid övergångsstället där jag ska passera. I den sitter denna fantastiska körskolärare som fick mig att våga köra inne i stan i Stockholm i fredags. Hon kommer ihåg mig, gör tummen upp-tummen ner tecknet och jag svarar med tummen ner. Hon gör en grimas som betyder "fan va synd då!" och sen gör hon ring mig-tecknet.

Och det kommer jag göra. Ringa henne alltså. Snälla pappa har lovat att hjälpa till att betala för några lektioner så att jag inte kommer att gå okörd fram till nästa uppkörning. Dessa lektioner vill jag ta på City Trafikskola. För nästa gång tänker jag klara det.

Hörde du det Vägverkettanten? Jag. Tänker. Klara. Det.