Jag sitter och lyssnar på Hasse Alfredssons sommarprat från 1989.

Plötsligt så avbröts programmet av ett viktigt meddelande: Telestopp i en del av Karlstad. De som akut behövde komma i kontakt med polis, brandkår eller sjukhus var välkomna att besöka en speciell telefonkiosk som kunde koppla vidare till dessa instanser via radio.

Jag satt en bra stund och funderade på varför de inte använde sina mobiler istället att jaga efter en telefonkiosk. Realitycheckdags för mig tror jag, året var ju 1989 och då fanns inget som kunde jämföras med de mobiltelefoner vi har idag.

Om det var telestopp för 20 år sen var man alltså tvungen att lämna sitt brinnande hus, springa ifrån inbrottjuvar (alt. slå ner dem), eller bara försöka kravla sig fram för att hitta en telefonkiosk. Och inte vilken telefonkiosk som helst, utan just en enda utvald telefonkiosk.

Nu ska jag skicka ett sms och njuta av att jag kan det.