Idag hade jag massor utav teoritid eftersom jag har strukit några av mina körlektioner (inte min idé, var körläraren som sa att de inte behövdes, men jag tror inte honom, jag tror att han bara ville ha lite ledigt för att kunna åka och köpa färg).

Eftersom solen sken och mina ögon började kännas fyrkantiga av att stirra på datorskärmen tog jag med mig mina teoriböcker och la mig i Stadsparken.

Läste, strök under och skrev upp. Var så himla flitig. Jag var faktiskt så flitig att jag bestämde mig för att det var ok att blunda i en kvart (ställde såklart klockan). Jag somnade så fort jag slöt ögonen, men det var inte väckarklockan jag vaknade av sen, nej det var något som kvackade. När jag log upp ögonen så stod en and och stirrade på mig på ca tio centimeters avstånd. Har ni sett det där youtubeklippet med pandamamman som blir rädd när pandababyn nyser? Precis så reagerade anden när jag öppnade ögonen och skrek högt. Den liksom flaxade baklänges med vingarna och försökte snabbt komma bort från den galna människan som skrek bara för att den ville nosa lite.