Jag är så glad att jag kunde åka hem till Uppsala i helgen och fira Nina på hennes 25-årsfest. Trots tappra försök av både Johanna och Daniel så höll jag mig ändå rätt så nykter, vill ju inte bränna bort alla de hjärnceller där mina körkunskaper råkat fastna. Det hann bli tidig morgon innan jag promenerade hem till mamma och pappa. Hur det gick till förstår jag inte, jag skulle ju gå hem i god tid. Tänkte som så att sån inställning brukar ju kunna fallera om man råkar bli full men inte ens det blev jag. Alltså måste jag haft riktigt trevligt eftersom jag inte ens fyllelullat bort tiden =)

Nu är jag tillbaka i Eskilstuna och idag kunde man se mig svischa förbi på motorvägen. Min körskolärare om jag hade förra veckan har gått på semester så jag har fått en ny. Han är jättebra, fast det är bara ett litet fel - han har lika dåligt lokalsinne som jag har.

Typiska konversationer i bilen:
Han: Ta höger mot Stockholm i nästa rondell.

(Jag råkar visst köra rakt fram mot Göteborg)

Jag: Oj hoppsan, jag tror att jag hamnde lite fel nu.
Han: Jaha, det märkte jag inte, vart är vi på väg nu då?

Jag: Sa du att jag skulle ta vänster i nästa korsning?
Han: Jag kommer inte riktigt ihåg, från vilket håll kom vi?

Och sådär har det fortsatt. Men det är ju jättebra att jag får öva så mycket på att vända för att komma tillbaka på rätt väg, det blir mycket mer verklighetstrogna övningar då eftersom det är så här jag kommer ha det resten av livet.