Lejonparten av det jag hade på mig som yngre är väl trender som jag inte hoppas kommer tillbaka (kjol över byxorna, USA-sockor, flanellskjorta knuten i midjan, osv), men det finns en comeback från det tidiga 90-talet som jag välkomnar med öppna armar;



Den sliter inte lika mycket på håret som vanliga hårsnoddar, använder man den för att sätta upp håret i knut så blir knuten lite större och luftigare och så kan man ju matcha den med kläderna.

Det var scrunchien som var min inkörsport in i handarbetets härliga värld. Med mammas tröga symaskin massproducerade jag sånna här, men konstigt nog har jag inte sparat en enda. 

Därför är det dags att börja massproducera igen, det blir något att sysselsätta mig med när jag sitter ensam i Eskilstuna om kvällarna. Inget Internet, ingen TV - bara jag, några tygbitar och nål och tråd.