Den här dagen började så bra; jag promenerade, var på loppis (bilder på fynden kommer sen), var hem och lämnade fynden, åt lunch och gjorde mig redo för att åka ner på stan och möta Emely och Tove.

När jag tog de sista stegen i trappan så högg det till i magen och upp mot bröstet med sådan kraft att jag vek mig dubbel, stapplade ut genom porten i tron om att det där sånt där som går över. Går i särskilt många meter innan jag inser att det här kommer inte att gå. Avbokar med stadssällskapet. Stapplar tillbaka mot porten (fortfarande dubbelvikt) i tron om att det är svininfluensan som har kommit för att ta mig för det gör så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Ringer mamma och pappa samtidigt som jag sjunker ihop i trapphuset. De kommer ihåg när jag hade sådär ont senast, det var den gången jag hade magkatarr och magsjuka samtidigt.

När jag ringer efter taxi gör det ont bara att andas eftersom lungorna trycker på mot magen och bröstet känns det som. Kan fortfarande inte gå rakt när jag sätter mig i taxin som kör mig till akutmottagningen på Karolinska.

Sitter ihopvikt i väntrummet där. Mamma, pappa och Emely är med. Så glad att de var med.

Efter några timmar av provtagningar och doktor som ska klämma på magen så visade det sig att jag har akut magkatarr. Fick medicin som gör att jag kan gå någolunda upprätt igen.

Bra är att magkatarren inte har något med dieten att göra (intygade doktorn). Mindre bra att den beror på stress och jag vet att jag kommer att ha en del att göra på jobbet framöver. Men det ska jag se till att lösa för dubbelvikktsont i magen är inget roligt att ha, det är jag den första att skriva under på.