Ni vet sånna där idolförälskelser som man hade i tonåren? Jag har sånna fortfarande. Fast jag håller det naturligtvis på en sund, icke-stalker nivå. Det beror inte på att jag har sådan respekt för offentliga personers privatliv, nä det är för att jag är för feg för att förfölja dem. Tur det kanske.

En av mina favoriter är Anton Körberg:



På mornarna leder han (tillsammmans med Jonas Nilsson) radioprogrammet Morronrock på Rockklassiker. Idag skickade jag ett mejl för att tacka för ett jättebra program:

"Jag skulle tippa på att min arbetsgivare älskar er, för det är ju faktiskt er förtjänst att jag numera kommer in så tidigt till jobbet - allt för att hinna lyssna på så mycket Morronrock som möjligt! Tack som fan för ett grymt program!"

Och jag fick svar! Från Anton himself:

"Tack för underbart värmande ord! Hälsa arbetsgivaren också =) Massa kramar! Till dig alltså, inte arbetsgivaren…"

När jag läste det så fnissade jag och log. Idolförälskelsen lever vidare.