I likhet med min mamma så rusar jag (nästan) alltid in på toa det första jag gör när jag kommer hem. Det här har säkert lika mycket psykiska som fysiska orsaker, men allt som oftast så tar jag inte ens av mig skorna innan jag smiter in på toaletten (nu är ju inte det så svårt i den här lägenheten eftersom toan ligger precis när man kommer innanför dörren). Detta medför att jag sparkar av mig skorna inne på toaletten och istället för att ställa ut dem i hallen (där ändå knappt får plats) så får de oftast ligga kvar där framför toaletten tills jag snubblar på dem när jag ska in nästa gång.



Extra kul blir det förstås om jag snubblar på dem på natten för då kan man verkligen slå sig. Det är lätt att tro att fysisk smärta skulle få mig att sluta upp med det här beteendet, men så har jag tänkt i några år nu och inget har hänt så jag ger mig själv diagnosen "obotlig slarvmaja".