Jag har ju glömt att berätta om senaste gången jag blev så glad att jag grät. Det var på Elin och Stefans inflyttningsfest för två veckor sen. När vi kom upp från gården så såg jag att jag hade fyra missade samtal från Tessan. Ringde upp med hjärtat i halsgropen för fyra samtal betyder ju att det är något riktigt viktigt (inte alls som när jag bara ringde två gånger på rad för att berätta om att jag hade hittat alla gamla avsnitt av Saved by the bell, det var också viktigt men inte "fyra missade samtal-viktigt").

Och visst hade jag rätt, när hon svarade sa hon att hon hade något viktigt att fråga. Vid det läget började jag fundera på vilken kroppsdel hon skulle behöva få donerad (jag hade sagt "varsågod" oavsett vilken hon hade frågat om), men nu var det inte det, nej för hon frågade om jag ville vara brudtärna på hennes bröllop. När jag pep fram "ja, ja, klart att jag vill!" eller något liknande så kom superglada leendet och tårarna samtidigt.

Jag är så hedrad, tack finaste Tessan för förtroendet, jag lovar att göra allt för att du ska få en fantastisk bröllopsdag. Jag skulle t.o.m kunna tänka mig att knåpa ihop ett peppigt blandkasettband med Håkanlåtar. Det du!



Jag och den blivande bruden har massa egenhändigt knäppta kort på oss själva. Det här är från Liseberg i somras. Tycker att vi gör "solen i ögonen-posen" total rättvisa.