Skynda, skynda, skynda till pendeltåget. Springa uppför trapporna till plattformen, trycka upp dörren med all min kraft, ta sats för att springa de sista metrarna fram till tåget som står inne med öppna dörrar.

PANG!

Springa rakt in med ansiktet i dörren som jag precis öppnat, det öppnades visst inte så mycket som jag hade tänkt att den skulle göra. Försöker naturligtvis låtsas som att ingenting hade hänt när jag helt vimmelkantig ramlar in i vagnen. Folk tittar en del, "attans, de såg smällen, gu vad pinsamt" tänker jag. En tant som ser snäll ut lutar sig fram mot mig och säger "du vet att du blöder en del va?".

Nej det visste jag inte, ni ser det lilla röda såret där på bilden (brevid den stora svullnaden, ja just precis) va? Fattar inte hur det kan komma så mycket blod ut ett så litet sår. Tur att jag har blivit så vuxen att jag alltid har med mig pappersservetter, fick bort blodet och kunde gå på stan utan att alltför många hajjade till. Om de gjorde det så beror det på att det numera ser ut som att jag har ett litet horn där vid ögonbrynet.