Kollade nyss på Förkväll för första gången någonsin. Det var onsdagens program som jag tittade på eftersom Anton Körberg var med i det (helt ärligt, snart är det dags att han får en egen inläggskategori eller något så som jag tjatar om den mannen).

Ni förstår nog hur värdelöst i sig jag tyckte att programmet var om jag säger att jag var på väg att stänga av skiten TROTS Antons medverkan. Det var pladdrigt, flamsigt och plastigt. Nu kollade jag ju som tur var på datorn så att jag kunde spola fram till de bitarna som var intressanta, men trots det så gav det mig huvudvärk och det känns litegrann som att jag fått en lobotomering light av att titta på det där. Naturligtvis är det sånt man får stå ut med för Sveriges bäste radiopratare som ska ha applåder för att han fick Let's Dance-Carin att tappa bort sig i manuskorten genom att, via en ordvits, smyga in könsord i dialogen.