Typ en miljon gånger har jag försökt sammanfatta förra helgens bravader, men nu har det ju hunnit gå en hel vecka sen dess och nytt vatten har runnit under broarna. Förra helgen var alltså mycket träning, länsa Emmas garderob och gå en ordentlig långpromenad.

Och i veckan som var drog jag på mig en bussföraruniform för första gången, stod på mässa med tillhörande branschfest. Wallmans på turne uppträdde. Skoj, god mat, bra sällskap.

Och så blev det torsdagkväll och dags att åka till Göteborg. Inte helt oväntat så strulade SJ. Men hem till Tessan och Andreas kom jag till slut. När de åkte till jobbet på fredagsmorgonen stack jag ut en sväng i Skatås. Mysjoggade för att testa knäna och det kändes bra! Sen strosa runt på stan, sitta på fik, titta på folk och läsa bok. Umgås lite med mig själv.

Hem och förbereda maten innan värdparet kom hem. Äta, piffa och sen iväg till Alex förfest. Farligt starka drinkar och sen var vi ett stort gäng som drog till Park Lane. Dans non-stop till det stängde kl 05. Nånstans här försvann min kamera :( Därför finns den här kvällen bara förevigad på en vimmelbild där det (tack och lov!) är Nicke och inte jag som är i fokus.



Efter mycket bankande på dörren hemma hos Tobbe blev vi insläppta och kunde däcka i säng. Dagen efter var minst sagt skakig. Förflyttade mig enbart mellan Alex och Tobbes soffa. Ägg- och baconfrukost på det ena stället och pizzamiddag på det andra. Samtal om den tappade tron på kärleken, lite ny kunskap om renar och vanlig dagen efter-ångest toppades sedan av att vi hyrde film som jag somnade till efter typ en kvart. Inte så mycket action, men ibland behövs sånna dagar också. Och så var det bra att vila min arm också som fick en fraktur i armbågen efter ett fall på dansgolvet. Det kallar jag breakdance.

Tanken var att åka till Ullared på söndagen, men bilder på köerna därifrån hindrade oss. No way att jag står i en timmes kö för att komma in och kriga där. Jag, Josse, Criss och Tessan lekte på Universeum istället och sen mötte vi upp pojkarna för lunch.

Sen stirrade vi ett tag tomt framför oss i hopp om att komma på något att göra. Det slutade med att vi åkte hem till Tessan och Andreas och spelade pingis. Det var roligt i exakt en halvtimme. Sen kollade vi på film, min allra första närkontakt med Star Trek. Ställde en miljon frågor i minuten och var det värsta filmsällskap man kan tänka sig. Pojkarna gick hem men jag och Tessan hann med en till film innan jag satte mig på bussen.

Nu är jag alltså hemma med en skadad armbåge, ingen kamera, min mobil är kvarglömd hos Tessan och mitt minne försvann någonstans hos Alex i fredags.