Igår var jag i Kista Galleria blev jag stoppad av en knappt vuxen man med en sån där helylleuppsyn.

- Hej hej har du tid bara en kort stund?

Jag börjar vifta avvärjande med händerna och göra sånna där grimaser som antyder att jag egentligen inte vill prata med honom, men vi hade ändå haft så mycket ögonkontakt att jag inte kunde låta bli att stanna.

- Vet du vad som är den vanligaste dödsorsaken bland unga kvinnor i blablabla?

Här tror jag att det är någon typ av frågesport och gissar på både stympning och misslyckade aborter. När helyllekillen säger att det är fel, men nära så tar jag det som en uppmaning att fortsätta gissa. Efter några misslyckade gisssningar så avslöjar han svaret (komplikationer vid förlossning).

- Det här kan man hjälpa genom blablabla, men vi i Amnesty behöver fler medlemmar som blablabla.

Och här förvandlas jag till en hemsk person. Jag ljuger och säger att jag redan är med i Amnesty eftersom jag inte orkar med att prata längre.

Hade jag trott på himmel och helvete så hade en sån här grej definitivt kvalificerat mig till det sistnämnda. Dålig, dålig, dålig medmänniska.