Jag är så tacksam för alla soffor och sängar jag har fått låna under stambytet. All god mat och trevligt sällskap det har fört med sig. Nu ska jag sova ensam hemma hos Åsa och Josef fram till dess att det är klart hemma hos mig i slutet av november. Jag är verkligen så sjukt, sjukt tacksam för det och det är en himla skillnad på att säga "klart att du får sova hemma hos oss hur mycket du vill" och att verkligen göra det sen och få en att känna sig väldigt välkommen. Hatten av för fina vänner alltså.

Men ikväll är jag alltså ensam i lägenheten och även om jag anser mig vara social i alldeles normala mått så ska det bli fantastiskt skönt att inte prata med en enda människa ikväll.

Jag ska titta på Doobidoo, läsa lite bok, hitta mitt inre lugn och sova tidigt.

Allt för att imorgon vara redo att bära flyttkartonger och sen gå på födelsedagsfest där kaptenen närvarar, cavan flödar och det finns många nya händer att skaka. Men jag ska sköta mig, herregud vad jag ska sköta mig. Ångest från förra helgen moler fortfarande i magen.