Jag såg världens snyggaste kille idag på Konsum. Alltså sådär snygg att jag rodnade bara av att stå bakom honom i kön. Vi pratar lång, manlig haka, bruna ögon (som glittrade!), skägg och RÖDHÅRIG.

Han släppte förbi mig i kön när det öppnade en kassa till. Kommer inte ihåg vad han sa (typ "kör på du"), kommer inte ihåg vad jag sa ("eh, ehm, eh (stamma lite mer) tack"). Och så log han så fint. Och köpte keso och lax. Jag älskar keso och lax.

Sen så var det inte mer med det. Han packade ihop sina varor och jag packade ihop mina, sen så gick vi åt varsitt håll.

Nu får jag tillbringa resten av livet med att tänka; tänk om! Tänk om jag hade sagt något. Tänk om han var lika trevlig som han såg ut att vara. Tänk om jag hade vågat. Tänk om han hade dissat mig. Tänk om han tyckte att det var lite charmigt att jag stammade och blev sådär röd om kinderna.

Ibland ska man kanske inte tänka så himla mycket utan bara göra.