Men åhh, sånt här kan man ju inte välja! Är en favoritlåt någon som du kan lyssna på om och om igen utan att tröttna? Ska den få dig att känna dig glad, ledsen och bara kännas som att den är så himla mycket av allt på en och samma gång?

Ska det vara en låt som passar till både fest och timmar på soffan där du stirrar upp i taket och har den på repeat? Det går nog inte riktigt så det får bli en som passar sig bäst för att lyssna på i soffan under takstirrande och funderande, en som jag nynnar på i köket och som jag försöker få fram på gitarren.

Första gången jag hörde Rose Garden med Lynn Anderson var på en engelskalektion på högstadiet där texten stod med i slutet av engelskaboken. Jag kommer inte ihåg vad det var för övning som hörde till låten, kanske var det någon textanalys. Jag gillar texten, den påminner mig om att allt kan inte vara solsken och rosor hela tiden och att man helt enkelt får ta saker för vad de är. Och att jag aldrig kan vara någon annan än mig själv.

Den är rolig att spela på gitarr, den är inte kopplad till några särskilda minnen (förutom att jag kommer ihåg när jag hörde den första gången) och den bara är liksom. Den peppar mig om jag är nere, är jag på bra humör så gör den mig bara på ännu bättre humör. Rose Garden har har funnit med på mina playlists under mer än tio års tid och där lär den ligga kvar.