Det här är ju svårt att svara på eftersom jag är så mycket allätare och det vet de flesta om.

Fast den som har varit hemma hos mig och bara sett Elvisdetaljerna kanske har svårt att tänka sig att jag tycker att SOAD är så bra att jag t.o.m har en av deras låtar som ringsignal. Och för den som bara har hängt med mig på electrogolvet och vevat till någon Fred Falke-remix tror nog inte på att jag ibland briljerar med svenska visor i Melodikrysset på lördagsmornarna. Eller för den delen att jag kan ligga i timmar och lyssna på Neil Young.

På Sladekonserten i julas var jag en av de yngsta där, vid Hoffmaestro på Grönan så var vi nog bland de äldsta. Utan att vara på festival så kommer jag under en enda vecka pricka in Flogging Molly, Foo Fighters och Scooter.

Jag ni hör, det är mixat. Men det här vet jag är en låt som garanterat ingen tror att jag skulle älska. Så högt och länge som jag har hävdat att jag inte gillar Kent. Och det gör jag inte heller.

Förutom den här låten.