Nä, jag kan tyvärr inte mima heller

Till omgivningens missnöje så sjunger och nynnar jag lite väl högt och lite för ofta. Det tillhör ovanligheterna att någon ton sitter och melodierna brukar vara nyskapande. Det största dissen (förutom den här) gällande mina musikaliska talanger står min chef för:


Jag sitter och sjunger/nynnar på nåt sådär lagom högt som man kan göra efter 17 på eftermiddagen och det börjar tunnas ut med folk på kontoret.


Chefen - Vet du vem som gjorde orginalet till den där låten?
Jag - Javisst, det var blabla (glad över att någon hört min sång och faktiskt kunnat gissa vilken låt det är)
Chefen - Då tycker jag att vi ska fortsätta låta henne sjunga den


Om jag låter det här bekomma mig? Inte det minsta.


När Linda bodde hos mig så frågade hon hur jag kommer på alla de olika låtarna som jag nynnar på. Naturligtvis så finns det låtar som jag får på hjärnan en dag eller två och sen så är de bortglömda lika snabbt igen, men det finns en topp tre som jag nästan aldrig lyssnar men som ständigt går på min inbyggda repeat:


1. Det vackraste med Cecilia Vennersten. Ingen aning om varför just den, tror inte att jag kan hela utantill utan det är mest en och samma strof som jag maler om och om igen.


2. Är nog inte ens en riktig låt, utan snarare en barnramsa som Tjorven och Stina sjunger i Vi på Saltkråkan. Googlar man den så kommer inte ett endaste litet klipp upp (bara arga blogginlägg om att det visst är en hemskt kvinnorförnedrande text) så ni får fantisera fram hur det låter. För den som inte kan melodin går det bra att komma förbi mig och kolla på filmen.
Jag skulle så gärna vilja gifta mig om jag hade något om fötterna, mor min har lovat mig strumpor och skor om jag höll mig inne om nätterna.


3. Sofia dansar gogo med Stefan Rydén. Den här hörde jag första gången på ett fotbollsdisco på Fyrishov (yes, fotbollsdiscon för knattar är kända för att ha väldigt coola DJ:s). Året var 1992 (det tog mig nästan ett år att lära mig mitt postnummer men sånt här har jag minsann koll på!) och det skulle dröja ända till 2004 innan jag träffade någon förutom jag som kan hela utantill. Åh den lyckan när jag insåg att jag inte är ensam om det, stort ögonblick, stort.


Kommentarer
Postat av: Linda

ja många låtar blir det.. men vet inte om det är någon direkt melodi på saltkråkan... :)

2011-03-04 @ 17:00:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback