Idag var jag ovanligt beskedlig på innebandyplanen tycker jag. Kändes knappt som att jag tacklade någon alls och försökte undvika slag på klubban också. Hade det varit på riktigt så hade jag inte fått mer än totalt 4-6 minuters utvisning.

Tog igen det timida spelet i slutminutrarna där jag och Åsa (ehh, mest jag) totalt crosscheckar hennes man in i ena hörnet av planen så att han trillar omkull. Han hindrar mig från att sno med mig boll och spela vidare genom att krampaktigt hugga tag i mitt ben när han fortfarande ligger kvar på marken. Liggande spel! Fusk!

Det handlar inte om hur tufft man spelar, så länge man spelar efter samma regler.

Och att jag vinner, det är absolut viktigast.