Jag berättade aldrig om konserten i fredags va?

Bra var den. Så ända in i bomben bra! Pumporgel och oljefat var nytt för mig. Och att bandet utstrålade sådan värme från scenen kom som en överraskning, hade på något sätt fått för mig att de skulle ta sig själva på lite för stort allvar.

Jag kan ha sagt det förut, men det kan alltid upprepas - jag är så glad att jag uppskattar musik på det sätt som jag gör. Som känsloförstärkare så kan den pigga upp mig om jag är ledsen, elda upp mig om jag är arg, göra mig sällskap när jag känner mig som mest ensam. Det är som en kompis som alltid finns där.

Ibland så fungerar den som bakgrundsljud när jag har något annat framför mig som är min primära syssla (jobba, läsa, skriva, laga mat, osv) men ibland så tar den över helt, då kan jag bli sittande i soffan och sätta en låt på repeat hur länge som helst. Börja leta fram texter och ackord, känna bas och takter. Det kan vara en låt man hör för första gången eller en som man hört hundra gånger, det spelar ingen roll.

I min bok är ett blandband en av de finaste presenterna man kan ge och få. Så mycket tid och tanke som ligger bakom den perfekta mixen, det är rörande. Ibland så kan en låt säga allt det där som jag inte själv kan få fram.

Men undrar om inte musik är bäst live, då får man ju både titta, lyssna och känna (hej kinderägg!). Att få sjunga sig hes, dansa och bara njuta tillsammans med massa människor som är där av precis samma anledning. Då försvinner man in i en värld där det inte finns naturkatastrofer, amorteringar eller stukade fötter.