Den här helgen skulle jag kunna göra om och om igen. Efter jobbet i fredags hämtade jag och Emely bilen och styrde söderut mot Göteborg. Många mil senare var vi plats och jag somnade ovaggad hemma hos Carro.

Tidigt på lördagsmorgon mötte vi brudtärnor upp svensexegänget och åkte hem till Tessan och Andreas. Vi lyckades verkligen ta den blivande bruden på sängen och båda två såg rätt förvånade ut när vi stormade in allihopa. Tessan fick irra runt med ögonbindel och hörlurar ett tag och när hon fick ta av sig dem så visste hon inte var hon befann sig, men i parken väntade resten av tjejerna och vi åt frukost och drack champagne. Det var så länge sen jag träffade allihopa samlade så det var inte bara Tessan som njöt av att ha alla på plats.

Efteråt väntade femkamp och lunch på Liseberg. Och chokladhjul! Att vi inte vann något får vi skylla på Tessan, tur i kärlek men otur i spel ju.

Bruden var på strålande humör hela dagen och bjöd på sig själv på ett helt otroligt sätt, man blev glad bara av att titta på henne. Efter att ha kramats med lisebergskaninerna fick hon byta om till något som andades sent 90-tal och vi gick till Studio 19 där hon framförde Britneys "You drive med crazy" på ett helt nytt sätt (den är sååå mycket bättre på värmländska). Alla vi andra tjejer fick köra på refrängen och jag är förvånad om Studio-Per fick bort allt fnitter som hörs i bakgrunden.

Frågesport och champagnehäng på den finaste innegård jag sett var en perfekt upptakt inför middagen på Chateau Beirut där vi fick klä på oss orientaliska dräkter. En meze dukades fram och i slutet av middagen dök en magdansös upp och försökte lära oss att skaka på höfterna. Mycket användbar kunskap för kvällens sista stopp: utgång på Excet.

Det var en sådan lyckokick att stå där på scenen med hela tjejgänget, fuldansa och få skriksjunga med i musiken. Tessan dansade på bordet och det var lyckokick igen när vi hörde Scooter inne på technogolvet. Träffade Axel och Cagner också så de fick hänga med på ett hörn och låtsas som att de inte hade något testosteron alls i sig. En efter en droppade alla av och sist kvar var jag och Cagner som ägde dansgolvet. Ny lyckokick av att strosa Avenyn fram med klackarna i handen och titta på soluppgången. 

        


Det blev inte många timmars sömn på söndagen för både jag och Carro vaknade tidigt (och mådde kalas), gick lite ärenden på stan innan vi mötte upp Amie för brunch och sen intog vi ryggläge i Kungsparken. Göteborg var varmast i landet i söndags och det var helgens femtioelfte lyckokick att känna solen i ansiktet, vara dagen efter-loj, skratta åt allt och bara vara. Magda och Johan kom också och gjorde oss sällskap och det var svårt att slita sig och sätta sig i bilen och åka hem igen på kvällen.

Hur länge man än stannar så är det ändå alltid för kort :(