Nu har jag gjort det igen. Skickat fanmejl alltså. Fast utan tonårsfnitter den här gången, ville helt enkelt bara säga tack till Anders Jacobsson för hans och Sören Olsons böcker (Sune, Bert, mfl.) som sedan blev film och julkalender och nu har han en mycket underhållande blogg.

Jag växte upp med Suneböckerna, när det släpptes en ny bok så köpte pappa den och så läste han högt ur den för mig och Wille. Herregud vad jag älskade (och gör fortfarande) de böckerna, de finns sparade i den där lådan med barnböcker som absolut inte får slängas.

Julkalendern och filmen är klassiker, jag och mina tjejer använder jämt citat från dem, det kommer liksom naturligt. Skulle tippa på att vi kan dem i stort sett utantill.

Det här berättade jag för honom i mejlet och tackade för all den underhållning han bjudit på. Jag gör sånt alldeles för sällan, man säger tack varje gång man får växel tillbaka på Konsum men glömmer bort att tacka för sånt som verkligen har betytt något.

Idag fick jag väldigt värmande, fint och personligt svar från Anders. Det hade jag inte väntat mig, tänkte att sånna där fanmejl dimper väl ner i hans inbox i parti och minut, inte har kända författare tid att svara på alla dem. Blev naturligtvis väldigt glad över det och det känns bra att ha kommit ihåg att säga tack, det är så enkelt gjort, kostar inget och jag behöver inte ligga där på dödsbädden sen och ångra att jag inte sa tack lite oftare.