Det var hösten 2004. I en samlingslokal i Halmstad satt ett gäng ungdomar iklädda lila t-shirts och vita hattar där alla har skrivit sitt namn på sin hatt. Alla har börjat ta sina första steg ut i vuxenlivet, flyttat hemifrån, lämnat alla gamla kompisar och ska nu skaffa sig nya i den här grupp med främlingar som träffade varandra för första gången för två dygn sen.

Det hade druckits lite öl och nollningsstaben hade gett ungdomarna en gitarr att roa sig med. Allsång var det tänkt. Det blev lösryckta rader ur O'boy, Wonderwall, signaturmelodin till Baywatch, mm. Ingen kunde en hel låt, alla försök föll rätt platta efter att refrängen avverkats.

- Men nåt med Roxette då? säger någon.
- Ja, spela då David! ropar någon annan (som kan vara jag)

Ett första slag över strängarna och så hörs ett bräckligt "Lay a whisper on my pillow...". Sen så sjöng vi hela It must have been love.

Hade jag varit lite mer tekniskt bevandrad så hade jag kunnat visa er hur det såg ut och lät eftersom det här tillfället finns fångat på film. Men den filmen finns på en dvd-skiva som jag inte vet hur jag klippa till för att få fram just den här rörande delen.

Så It must have been love är så himla mycket Halmstad och nollning för mig. Hur hela Halmstadtiden var kan man läsa här. Sen förra året så är den låten också en sista dans på ett stängt uteställe i Kroatien. Men det är en helt annan historia.